Tre nya hemlisar.

Hallå?! Här går Allerum och lanserar tre nyheter utan att 1) informera Say cheese om detta och 2) skriva något om det på sin hemsida. De har helt förlitat sig på reklamens makt för att upplysa allmänheten. Det hela handlar om en långlagrad Whisky Mackmyra och Skotsk Cheddar, 12 resp 18 mån lagring, (i den klassiskt brittiska tegelstensformen). Låter ju riktigt lovande! Får helt enkelt återkomma med smakomdöme. Ostjakten startar NU.

Bild Selfie.

Say Cheese i SvD.

En annan har blivit intervjuad av finmedia. I söndagens SvD Mat & Resor kan man läsa om nischade matbloggar, och jag avslöjar bl a att ost är gott och kul (who knew?!). Än finns ingen digital version av artikeln, men jag lovar att den var läsvärd.

Bild Extra extra, read all about it!

Ostens värsta kompis.

Ett bra test för att kolla om du är på en riktig italiensk restaurang är att beställa en skaldjurspasta. Får du parmesan till är de ute och cyklar. Ost till skaldjur verkar nämligen vara no signora.

Och när jag tänker efter så passar fisk och skaldjur inte ens bra med ost oavsett italienska ”regler”. (Och nu snackar jag inte färskost eller ricotta). Jag gillar inte fetaost på lax, inte gratinerad hummer och pizza med musslor eller räkor är en riktigt dålig idé. Jag kan inte sätta fingret på varför, men det är något med fina fisken och robusta osten som inte funkar ihop. Med undantag för min linguini med chili- och vitlöksräkor. Parmesan on the very top då är himla fint, trots allt. Men visst är det något svårt över fisk-/ostkombinationen. Eller är det bara jag?

Bild Den gubben går inte.

Vardagsproblematik i i-landet.

Vi måste prata om Förpackningsproblemet. Det där som uppstår när en ost är så väl inslagen i plast att det är omöjligt att öppna den på ett värdigt sätt. Jag kan se ostinslagaren framför mig; galen blick och hysteriskt skratt när han (för det är en han) virar plasten hårdare och hårdare som straff för att det är någon annan som får äta upp innehållet.

Man börjar med att försöka hitta en lös hörna i plasten. Går sen vidare till att pilla lite i etiketten. Pillandet går obemärkt över till ett rivande och allt avslutas i ett frusterat sprättande med kniv. Väljer alltid ost i papper när det finns att tillgå, men det finns ju knappt ens i saluhallar nuförtin, vilket man ändå inte poppar in på varje dag. Paniiik!

Ja, det är måndag.

Bild Så nära, men ändå så långt bort.