När man gillar ost ska man se till att nära och kära har fattat galoppen, för då får man titt som tätt något stinkande litet paket i brunt papper. Och det är ju det bästa! Min polska kompis specialimporterade till exempel den lokala delikatessen Oscypek, ”en rökt specialitet från de polska bergen”, enbart för min skull. DET är vänskap.

Hur som helst, rökt ost som idé är jag egentligen lite skeptisk till, men det är ju ändå ost. I samma stund kniven penetrerar plasten slår den rökta doften emot mig. Konsistensen är Herrgårdslik och färgen går mot honung. Smaken är mildare än jag förväntat mig, vilket är en positiv överraskning, rökigheten ligger mest i doften och ger bara en liten lagom skjuts till själva smaken. Kan tänka mig att den här osten är utmärkt i exempelvis en omelett. Själv gör jag som jag brukar; äter den rakt upp och ned. Och det går hur bra som helst. Dziekuje Zoccie!