Happy Cheester!

Min soul mate och männskan bakom So Wrong it’s Nom har ju inte bara briljanta idéer, hon genomför dem också. I julas presenterade hon en julkalender med ost i luckorna, (som planeras att produceras för försäjning till december i år) och nu kommer geniet dragandes med ett påskägg av, ja du gissade rätt, ost. Ett Cheester Egg. Och det är inte fulost utan handgjorda beauties som alla därför skiljer sig åt i form och utseende. Egentligen är det inte bara produktutveckling vi talar om här, det är ett helt koncept. Hon lanserar Cheester, (istället för Easter) och har registrerat varumärket. Exakt hur konceptet tas ut utöver ostägget är fortfarande lite oklart. Det som är tydligt är dock att ost är det nya choklad och bor du i UK är du lyckligt lottad, då är det nämligen bara att beställa ditt ägg här. Vi andra får nöja oss med de mer traditionellt formade godsakerna. Ha en god påsk!

 Bästa påskägget.

Det svarta hålet.

Ja, inspirationen är typ gone with the wind. So, sue me. Livet kommer emellan då och då. ”Men varför så sur?” undrar du. För att jag känner pressen att skriva nåt inspirerande, nytt, härligt och bra, och så gör jag inte det. Det är ju inte ditt fel. Mitt snarare. Eller ingens, vad vet jag.

Jag käkade en god macka med fårtaleggio idag. Gott. Igår köpte jag en bit tryffelpecorino. Behöver tryffelpecorino. Mer än så är det liksom inte.

Återkommer.

Kanske.

Grönt är skönt.

Man är sugen på något vegetariskt till middag, men ens repertoar av just det är hårt begränsad. Det är någon pasta med tomatsås, ugnsrostade grönsaker och en spenatsoppa som får rycka in när man vill dämpa någon sorts dåligt samvete eller helt enkelt bara äta köttfritt. Nu har jag dock två nya finfina rätter på agendan: gnocchi med tryffelpecorino och spenatpasta med bönor och feta.

Äter vi inte gnocchi alldeles för sällan? Gott ju. Man tager färsk gnocchi och sjuder tills de flyter upp till ytan, inte längre. Sedan grovhackar man salvia och bryner i ganska mycket smör. I med gnocchin i smöret och blanda lagom. Häll upp på fat. Och, här kommer själva hemligheten, grovsmula en tryffelpecorino över. Det ska vara den vällagrade sorten för 699 spänn kilot. Strössla slutligen rostade pinjenötter över. Sing hallelujaaaah! Inte mycket grönsaker för att vara vegetariskt, men det löser man genom att fräsa rödkål i olivolja och hacka i lite äpple med honung och servera till, ej på, gnocchin. Alternativt slänga på en näve ruccola över gnocchin.

Sen har vi spenatpastan, en mycket mycket enkel anrättning. Man kokar spaghetti. Samtidigt fräses ett par vitlöksklyftor i olivolja som efter någon minut får sällskap av färsk (alt fryst) spenat, cayennepeppar och edamamebönor (utan skida). Smiska runt och blanda ihop med pastan när den är al dente. Smula över fetaost. (Det mesta löses genom att smula över ost). Enjoy!

Där under fetaosten skymtar en spaghetti med vitlöksfräst spenat och edamamebönor, i all sin enkelhet.

”Fan, vad det stinker spya!”

Det var de exakta orden som min kollega så brutalt slängde ur sig när vi satte oss i mötesrummet. Han öppnade fönstret för att låta den minusgradiga luften utanför svepa in, viftade med dörren, öppna stäng öppna stäng, kollade alla papperskorgar med dramatiska kväljningar. ”Vem fan har spytt?!” halvskrek han i panik.

”Taleggio…” mumlade jag försiktigt.

”Va?”

”Taleggio. På mina mackor. Ostmackor…” trevade jag.

”Men vaf..! Jaha..?”

Han känner mig ju så väl. Han VET vad ost betyder för mig, att jag måste äta det regelbundet, (varje mellanmål), och accepterar mig för den jag är. Trots det – dålig stämning.

taleggiomacka

Just another mellanmål at the office. 

Till smørrebrödet.

Nyss snackade vi om norsk ost, nu måste vi reda ut vad de pysslar med i Danmark. I en ostbutik i Köpenhamn kan man hitta den här praktpjäsen smaksatt med hampa. Det signifikanta lövet pryder en rund sak av komjölk, (tjusigt), och hampafröna ”knastrar” dejligt när man tuggar. Kul grej kanske, men knappast mer än så. Den här typen av hampa har typ noll THC och ger inte mer rus än osten i sig ger. Smakmässigt är jag lika nollställd som drogeffekten pga ej testat, men jag kan inte tänka mig att den är någon vidare smaksensation. Vore kul om jag hade fel.

dansk_ost

Excuse me while I light my hampaost.

Godare jul!

Här har vi en soulmate av rang. Annem Hobson har inte bara en blogg om godsaker, hon är dessutom besatt av ost. I december förra året fick hon en snilleblixt. När det börjar närma sig jul kretsar nämligen tankarna ännu oftare runt ost och dessa signaler måste bemötas. ”What if there was such a thing as an ostjulkalender”, tänkte Annem. Men eftersom det inte fanns att hitta någonstans gjorde hon sin egen. Geni. Nu försöker hon lösa produktion av denna så att vi andra också kan överraskas varje dag fram till jul. Vi hoppas på december -17.

Godare jul!

ska%cc%88rmavbild-2016-12-22-kl-10-34-14

Annem Hobson: glad. Jag: bitter att jag inte kom på idén själv.

Världens godaste ost är…norsk.

Nyligen omgärdades spanska San Sebastián av ett doftmoln utan dess like när World Cheese Awards gick av stapeln. 3.021 ostar från hela världen försökte falla den kräsna juryn i smaken. Chokladdoppade getostar, grisfettlagrade fårditon och färskost toppad med myror kunde se sig besegrade när superpriset tillföll en norsk (!) blåmögel utan konstigheter. Kraftkar tillverkas av komjölk på en liten gård utanför Tingvoll i nordligaste Norge. Tydligen var det den fasta och fint krämiga konsistensen i kombination med den kraftfulla smaken med det mjuka avslutet som gjorde samtliga i juryn knäsvaga. Två svenska ostar prisades i sina klasser: Ovikens fårost Dura och getosten Löfstalund från Löfsta gård. Hip hop hurra!

Nu påbörjas jakten på praktpjäsen i Stockholmsområdet. Tips mottages tacksamt.

kraftkar Världsmästaren i ost 2016.