”Fan, vad det stinker spya!”

Det var de exakta orden som min kollega så brutalt slängde ur sig när vi satte oss i mötesrummet. Han öppnade fönstret för att låta den minusgradiga luften utanför svepa in, viftade med dörren, öppna stäng öppna stäng, kollade alla papperskorgar med dramatiska kväljningar. ”Vem fan har spytt?!” halvskrek han i panik.

”Taleggio…” mumlade jag försiktigt.

”Va?”

”Taleggio. På mina mackor. Ostmackor…” trevade jag.

”Men vaf..! Jaha..?”

Han känner mig ju så väl. Han VET vad ost betyder för mig, att jag måste äta det regelbundet, (varje mellanmål), och accepterar mig för den jag är. Trots det – dålig stämning.

taleggiomacka

Just another mellanmål at the office. 

Till smørrebrödet.

Nyss snackade vi om norsk ost, nu måste vi reda ut vad de pysslar med i Danmark. I en ostbutik i Köpenhamn kan man hitta den här praktpjäsen smaksatt med hampa. Det signifikanta lövet pryder en rund sak av komjölk, (tjusigt), och hampafröna ”knastrar” dejligt när man tuggar. Kul grej kanske, men knappast mer än så. Den här typen av hampa har typ noll THC och ger inte mer rus än osten i sig ger. Smakmässigt är jag lika nollställd som drogeffekten pga ej testat, men jag kan inte tänka mig att den är någon vidare smaksensation. Vore kul om jag hade fel.

dansk_ost

Excuse me while I light my hampaost.

Godare jul!

Här har vi en soulmate av rang. Annem Hobson har inte bara en blogg om godsaker, hon är dessutom besatt av ost. I december förra året fick hon en snilleblixt. När det börjar närma sig jul kretsar nämligen tankarna ännu oftare runt ost och dessa signaler måste bemötas. ”What if there was such a thing as an ostjulkalender”, tänkte Annem. Men eftersom det inte fanns att hitta någonstans gjorde hon sin egen. Geni. Nu försöker hon lösa produktion av denna så att vi andra också kan överraskas varje dag fram till jul. Vi hoppas på december -17.

Godare jul!

ska%cc%88rmavbild-2016-12-22-kl-10-34-14

Annem Hobson: glad. Jag: bitter att jag inte kom på idén själv.

Världens godaste ost är…norsk.

Nyligen omgärdades spanska San Sebastián av ett doftmoln utan dess like när World Cheese Awards gick av stapeln. 3.021 ostar från hela världen försökte falla den kräsna juryn i smaken. Chokladdoppade getostar, grisfettlagrade fårditon och färskost toppad med myror kunde se sig besegrade när superpriset tillföll en norsk (!) blåmögel utan konstigheter. Kraftkar tillverkas av komjölk på en liten gård utanför Tingvoll i nordligaste Norge. Tydligen var det den fasta och fint krämiga konsistensen i kombination med den kraftfulla smaken med det mjuka avslutet som gjorde samtliga i juryn knäsvaga. Två svenska ostar prisades i sina klasser: Ovikens fårost Dura och getosten Löfstalund från Löfsta gård. Hip hop hurra!

Nu påbörjas jakten på praktpjäsen i Stockholmsområdet. Tips mottages tacksamt.

kraftkar Världsmästaren i ost 2016.

Den perfekta pizzan?

Jag tror att någon är värd Nobelpriset i mat. Denna någon, (Birgitta Höglund), har nämligen uppfunnit det som kan vara världens bästa pizza: Pizza med halloumibotten. Ost på ost utan vetemjölets kolhydrater. Hörde jag hurra? Recept och how to do it hittar du här.

halloumipizza_saycheese

Guilty pleasure utan guilt.

Feta på grönt är skönt.

Ibland, när man känner att det har ätits lite för få fibrer och lite för mycket snabba kolhydrater, kan det vara gött att ställa till med grönsaksbonanza. Men det behöver inte bli tråkigt för det.

Lyssna på det här: Man hugger upp bitar av rödbeta, morot, broccoli och svindyr lila blomkål, (bara för att det är en kul färg), och steker i smör. Därefter hälls de i form med olivolja, färsk timjan och salt. Naturligtvis toppar vi med (minst) ett paket fetaost och rostade solrosfrön och skjuts in i ugnen. Gott. Ja. gro%cc%88ntfeta

Dagen efter är det i telefonkön till sjukvårdsupplysningen man kommer på att man åt rödbetor kvällen innan…

Helgen börjar med blå måndag.

Kan inte tänka mig ett bättre sätt att börja helgen på än att lägga vantarna på en bit osande blåmögel. Och den här gången blev det festligt värre eftersom jag kommit över en Blue Monday. Blur-basisten Alex James baby är en prisbelönt blåmögel och eventuellt den vackraste jag sett. Grönblå sirlig marmorering mot gräddgul botten. I sin förpackning känns den inte så hantverksmässig som den är, men där inne möter jag en bit genuinitet. Man ser ojämnheten i kanterna som maskiner inte ger. Bara att hålla i en Blur-ost känns stort på något sätt. Två avgudade grejer i ett.

Doften är mjuk. Konsistensen fet och krämig. Smaken är rik, på gränsen till vad jag personligen uppskattar. Något syrlig, en aning stark, lite för fet och egentligen, trist nog, inget speciellt. Snopet. Men vad fan, om man nu ska sätta i sig en fin bit blåmögelost, och det ska man, är väl den här absolut att rekommendera. Och jag kommer köpa den igen. Hantverksmässig ost går före allt annat oavsett smak, i princip, och den här har en liten story. Dock lite svår att få tag på i Sverige pga kort hållbarhet, men kolla med din osthandlare så kanske hen kan ta in den.

Girls and boys, dags att ta helg.

bluemonday

Där är han: Alex.

bluemonday_inside

Där är den: osten.