Världens godaste ost är…norsk.

Nyligen omgärdades spanska San Sebastián av ett doftmoln utan dess like när World Cheese Awards gick av stapeln. 3.021 ostar från hela världen försökte falla den kräsna juryn i smaken. Chokladdoppade getostar, grisfettlagrade fårditon och färskost toppad med myror kunde se sig besegrade när superpriset tillföll en norsk (!) blåmögel utan konstigheter. Kraftkar tillverkas av komjölk på en liten gård utanför Tingvoll i nordligaste Norge. Tydligen var det den fasta och fint krämiga konsistensen i kombination med den kraftfulla smaken med det mjuka avslutet som gjorde samtliga i juryn knäsvaga. Två svenska ostar prisades i sina klasser: Ovikens fårost Dura och getosten Löfstalund från Löfsta gård. Hip hop hurra!

Nu påbörjas jakten på praktpjäsen i Stockholmsområdet. Tips mottages tacksamt.

kraftkar Världsmästaren i ost 2016.

Annonser

Helgen börjar med blå måndag.

Kan inte tänka mig ett bättre sätt att börja helgen på än att lägga vantarna på en bit osande blåmögel. Och den här gången blev det festligt värre eftersom jag kommit över en Blue Monday. Blur-basisten Alex James baby är en prisbelönt blåmögel och eventuellt den vackraste jag sett. Grönblå sirlig marmorering mot gräddgul botten. I sin förpackning känns den inte så hantverksmässig som den är, men där inne möter jag en bit genuinitet. Man ser ojämnheten i kanterna som maskiner inte ger. Bara att hålla i en Blur-ost känns stort på något sätt. Två avgudade grejer i ett.

Doften är mjuk. Konsistensen fet och krämig. Smaken är rik, på gränsen till vad jag personligen uppskattar. Något syrlig, en aning stark, lite för fet och egentligen, trist nog, inget speciellt. Snopet. Men vad fan, om man nu ska sätta i sig en fin bit blåmögelost, och det ska man, är väl den här absolut att rekommendera. Och jag kommer köpa den igen. Hantverksmässig ost går före allt annat oavsett smak, i princip, och den här har en liten story. Dock lite svår att få tag på i Sverige pga kort hållbarhet, men kolla med din osthandlare så kanske hen kan ta in den.

Girls and boys, dags att ta helg.

bluemonday

Där är han: Alex.

bluemonday_inside

Där är den: osten.

Livet i en liten låda.

Det var en helt vanlig torsdagkväll hemma. Jag hade hoppat i mina bekvämare brallor, lagade någon typ av mat och lyssnade på en babblig podcast när det ringdepå dörren. Förmodligen grannen som ville låna pasta, tomatpuré eller kanske hårbalsam, (ja, jag har sådana gullegrannar som man gillar). Men nej. Utanför min tunga dörr stod en för mig okänd kille som hälsade hurtigt och sträckte fram en låda. På lådan stod det ”Delikatessboxen”, och den var till mig. Jag vet inte om du helt oväntat har mottagit en delikatesslåda någon gång, men det kan jag lova att känslan är så himla fiin. Någon har inte bara tänkt på mig, utan dessutom pysslat ihop en låda med godsaker och skickat den hem till min dörr! Gråtklump i halsen så fint.

När jag hade listat ut vem männskan med det stora hjärtat var började min upptäcktsfärd i denna magiska box. Ostar inslagna för hand, chark, marmelad i vacker burk, åh, kex från min favorittillverkare..! Allt i sällskap med en folder med info, kuriosa och vintips till hela. Julafton hörni!

Det här kan vara bästa tjänsten på år och dar. På hemsidan finns ett (nästan) oändligt sortiment av ost, chark och tillbehör. Här hittar du färsk Robiola, mogen Livarot, tryffelsalami, oliver, kex, marmelader, allt i delikatessväg. Och känner du att även chokladpraliner borde pulas ned i en box lär du inte bli besviken. Perfekt ju! Här kan delikatesser bli tillgängliga även för de stackare som bor i orter utan ostbutik eller deli, så att de som inte nöjer sig med matbutikens färdigpackade gorgonzola också kan få ha lite fredagsmys med kvalitet. Med bara ett par klick kan du skicka hem en låda till någon som är värd det. Det bästa är att man kan prenumerera på lådor, så att man slipper stå i ostbutikens fredagskö med skrynklig nummerlapp i sin stressvettiga hand. Du glider bara hem, korkar upp vinet och tar emot leveransen i dörren. Kolla in världens godaste onlinetjänst här och nu!

Grattis lifelovers!

deliboxen1

deliboxen2

Man måste sitta på golvet och packa upp sin låda, det är det lag på.

Nya gamla godingar.

I Sverige är vi bra på att äta hårdost. Faktiskt bäst i världen med våra dryga 13 kg/år. Måhända sträcker vi oss sällan utanför säkra kort som Herrgård och Prästost, men i allt högre utsträckning kräver vi att osten ska hålla hög kvalitet. Och om man med kvalitet menar svenskproducerad, smakrik och långlagrad då har man fyra nyheter att se fram emot. Arla presenterar nämligen favoriterna Herrgård, Grevé, Präst och Svecia i smakrika långlagrade versioner.

Herrgården, Grevén och Prästen har lagrats i 12 månader, Svecian i 14, så smaken är djupare, konsistensen hårdare och saltkristallerna crunchar som de ska. Svecian är min favorit. Jag gillar ost som har en tät smakinformation. Den här är grym på knäcke till midsommarsillen och finfin i ostpajen, men glöm för all del inte bort att servera den som den är, rakt upp och ned med kniv som enda tillhygge. Bara för att den förpackas i samma gamla tråkplastfodral betyder det inte att den är ovärdig ostbrickan. Testa.

Just dessa fyra klassiker har producerats i mejeriet i Kalmar sedan 50-talet, så nu när de långlagrade varianterna ser dagens ljus vid samma mejeri är det med all säkerhet en del tradition och erfarenhet bakom, och sådant känns ju alltid lite extra trevligt. Jag tror att midsommar blir lite extra glad i år.

Lagrad Svecia

Arla må vara bra på ost, men när det gäller smarriga pressbilder har de en bit kvar att gå.

Veckans fling – Robiola.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja nu. Eftersom jag äter löjligt mycket ost stöter jag ständigt på nya favoriter. Hur många får plats på min topp 10-lista egentligen? Och hur blir det med trovärdigheten när man hela tiden utbrister ”men alltså guuuu vilken fantastisk ost!” Men nu har det hänt igen, och den här gången är det på riktigt. Man kunde höra hur hjärnan liksom öppnade upp och lät dopaminet strömma fritt och högljutt. Utlösaren till de drogliknande strömningarna heter Robiola.

Denna lilla runda sak är en mjuk dröm av ko-, get- och fårmjölk. Kärnan är krämig och höljet spänstigt vitmögligt. Den är syrlig men ändå sötaktig, mjuk men fast, getig men balanserat mild. Mitt ordförråd räcker inte till. Det blir bara fånigt att kasta ur sig superlativ och påhittiga liknelser.

Robiolan görs i Italiens norra delar och är bara ca tre veckor gammal när den landar i den svenska ostdisken, och precis då är den som härligast. Ät den som den är utan distraherande bröd/kex/marmelad. Så gör dig själv en tjänst; hitta, köp och trigga hjärnans belöningssystem. NU.Robiola

Världens tristaste bild på världens (just nu) härligaste ost.

Tomme aux fleurs får mig att joddla.

En grej som är tacksam med ost är att de sällan har en lockande förpackning som vill pracka på oss ett löfte om exklusiv/hantverksmässig/supergod ost. Eftersom de säljs utan förpackning, (tänk ostdisk), gör det ju att alla sorter mer eller mindre får samma chans att få följa med hem. Men sen kan man ju inte låta bli att bli förförd av en härlig historia om tillverkning eller uppkomst av vissa ostar. Och somliga är ju små konstverk även utan förpackning. All the above stämmer med den här, Tomme aux fleurs.

Osten görs av mjölk från kor som vandrar på grässlätterna i schweiziska Alperna. Men bara av vår- och sommarmjölken eftersom det är då korna tuggar i sig gräs från högfjället och då ger den perfekta smaken. Osten lagras sedan i ca 4 månader och rullas i alpblommor. Alpblommor hörni! Ser du bilden framför dig? En solig slätt med råmande kor. Sida vid sida med skira ängsblommor som böjer sig för den friska alpvinden. Måste ha.

Smaken påminner om Appenzeller, men är inte lika nötig och aaaaningens mildare och aaaaningens mjukare, pga kortare lagring bland annat. Ett proffs hade säkert kunnat plocka upp en ton av gröngräs i aromen, men jag, jag är ju bara en hobbyätare så diskreta noter av ev blomster låter jag vara osagt.

Det jag däremot vet är att Tomme aux fleurs är en fin fullträff och lätt månadens ost. Riktigt riktigt god och riktigt riktigt vacker. Sound of Music i en liten ost.

tommeauxfleurs Lite fransk äppelcider till det så smyger vi igång helgen.

Bakom kulisserna på Hansjö mejeri.

Man var på sportlov i Dalarna. Kompisen hade fixat dejt med familjen bakom Hansjö mejeri i Orsa. Lycka!

I ett oansenligt hus längs landsvägen ligger det lilla ysteriet som familjen Boman Daniels äger. Här ystas ost av egen ekologisk mjölk från korna som bor precis runt den vita knuten. De heter så klart saker som Kornros, Lilja och Gulla. (Korna alltså). Mater familias heter Anita och är lugnet själv, en trygg famn man vill somna i. Men inte nu, och inte här. Här ska snokas runt!

Anita öppnar kylrum efter kylrum där mästerverken ligger och vilar till sig. Det är brie, blåmögelost och hårdostar i olika mognadsstadier. Sortimentet består av ett tiotal ostar och alla har namn efter korna, som på sommaren betar alldeles utanför. Fodret till djuren odlas av familjen, så detta är ostproduktion när den är som finast. Tre godbitar som gjorde starkast intryck:

Hansjö Tindra är en mild blåmögel med bara 2 månader på nacken. Mjuk och snäll, en sådan man kan äta mycket av. Ofta.

Hansjö Lina är en sex veckors lagrad brie som verkligen är unik i sitt slag vågar jag påstå. Konsistensen är inte lika krämig som en brie utan snarare åt chèvrehållet i kärnan. Jag vet, det låter inte helt lyckat, men den är SÅ bra. Den friska syran gör den mindre kvalmig än en vanlig fulbrie, så enligt mig är denna fullkomligt klockren, både smakmässigt och i konsistensen. (Jag är ett fan av fastare ost). Har lagt en beställning på ett halvt kilo till som i detta nu är på väg mot Sthlm.

Hansjö Svartros (älskar namnet!) är blåmögeln med den kraftiga smaken. Lagrad ca 6 månader och ”cheddariserad”. Konsistensen är åt cheddarhållet och smaken är stark som en dalmas med midsommarstången på axeln. Möjligen aningens bitter för min smak, men favorit för andra i sportlovsgänget.

Familjen har fullt upp och levererar inte långt utanför Dalarnas gräns, precis som de vill ha det. Det ska vara en poäng med närproducerat tycker Anita, och visst är det så, även om man blir lite tjurig att den inte finns att få tag på innanför tullarna. Å andra sidan gör det ju osten än mer speciell.

Det här var det bästa studiebesöket jag gjort sedan jag praoade på SVT när jag var 14 år. Tack Hansjö mejeri för gästvänligheten och tack för att ni finns!

image4

Mrs Hansjö.

 

image1

Tindra in the making.

 

image3

Lina och Lilja på bräda snidad av den lokala masen Fredrik Moraeus.

 

image2

En naken Lina. Brien innan möglet lagt sig.