Kategoriarkiv: Ostprovning

Världens godaste ost är…norsk.

Publicerad den av
4

Nyligen omgärdades spanska San Sebastián av ett doftmoln utan dess like när World Cheese Awards gick av stapeln. 3.021 ostar från hela världen försökte falla den kräsna juryn i smaken. Chokladdoppade getostar, grisfettlagrade fårditon och färskost toppad med myror kunde se sig besegrade när superpriset tillföll en norsk (!) blåmögel utan konstigheter. Kraftkar tillverkas av komjölk på en liten gård utanför Tingvoll i nordligaste Norge. Tydligen var det den fasta och fint krämiga konsistensen i kombination med den kraftfulla smaken med det mjuka avslutet som gjorde samtliga i juryn knäsvaga. Två svenska ostar prisades i sina klasser: Ovikens fårost Dura och getosten Löfstalund från Löfsta gård. Hip hop hurra!

Nu påbörjas jakten på praktpjäsen i Stockholmsområdet. Tips mottages tacksamt.

kraftkar Världsmästaren i ost 2016.

Helgen börjar med blå måndag.

Publicerad den av
4

Kan inte tänka mig ett bättre sätt att börja helgen på än att lägga vantarna på en bit osande blåmögel. Och den här gången blev det festligt värre eftersom jag kommit över en Blue Monday. Blur-basisten Alex James baby är en prisbelönt blåmögel och eventuellt den vackraste jag sett. Grönblå sirlig marmorering mot gräddgul botten. I sin förpackning känns den inte så hantverksmässig som den är, men där inne möter jag en bit genuinitet. Man ser ojämnheten i kanterna som maskiner inte ger. Bara att hålla i en Blur-ost känns stort på något sätt. Två avgudade grejer i ett.

Doften är mjuk. Konsistensen fet och krämig. Smaken är rik, på gränsen till vad jag personligen uppskattar. Något syrlig, en aning stark, lite för fet och egentligen, trist nog, inget speciellt. Snopet. Men vad fan, om man nu ska sätta i sig en fin bit blåmögelost, och det ska man, är väl den här absolut att rekommendera. Och jag kommer köpa den igen. Hantverksmässig ost går före allt annat oavsett smak, i princip, och den här har en liten story. Dock lite svår att få tag på i Sverige pga kort hållbarhet, men kolla med din osthandlare så kanske hen kan ta in den.

Girls and boys, dags att ta helg.

bluemonday

Där är han: Alex.

bluemonday_inside

Där är den: osten.

Livet i en liten låda.

Publicerad den av
4

Det var en helt vanlig torsdagkväll hemma. Jag hade hoppat i mina bekvämare brallor, lagade någon typ av mat och lyssnade på en babblig podcast när det ringdepå dörren. Förmodligen grannen som ville låna pasta, tomatpuré eller kanske hårbalsam, (ja, jag har sådana gullegrannar som man gillar). Men nej. Utanför min tunga dörr stod en för mig okänd kille som hälsade hurtigt och sträckte fram en låda. På lådan stod det ”Delikatessboxen”, och den var till mig. Jag vet inte om du helt oväntat har mottagit en delikatesslåda någon gång, men det kan jag lova att känslan är så himla fiin. Någon har inte bara tänkt på mig, utan dessutom pysslat ihop en låda med godsaker och skickat den hem till min dörr! Gråtklump i halsen så fint.

När jag hade listat ut vem männskan med det stora hjärtat var började min upptäcktsfärd i denna magiska box. Ostar inslagna för hand, chark, marmelad i vacker burk, åh, kex från min favorittillverkare..! Allt i sällskap med en folder med info, kuriosa och vintips till hela. Julafton hörni!

Det här kan vara bästa tjänsten på år och dar. På hemsidan finns ett (nästan) oändligt sortiment av ost, chark och tillbehör. Här hittar du färsk Robiola, mogen Livarot, tryffelsalami, oliver, kex, marmelader, allt i delikatessväg. Och känner du att även chokladpraliner borde pulas ned i en box lär du inte bli besviken. Perfekt ju! Här kan delikatesser bli tillgängliga även för de stackare som bor i orter utan ostbutik eller deli, så att de som inte nöjer sig med matbutikens färdigpackade gorgonzola också kan få ha lite fredagsmys med kvalitet. Med bara ett par klick kan du skicka hem en låda till någon som är värd det. Det bästa är att man kan prenumerera på lådor, så att man slipper stå i ostbutikens fredagskö med skrynklig nummerlapp i sin stressvettiga hand. Du glider bara hem, korkar upp vinet och tar emot leveransen i dörren. Kolla in världens godaste onlinetjänst här och nu!

Grattis lifelovers!

deliboxen1

deliboxen2

Man måste sitta på golvet och packa upp sin låda, det är det lag på.

Nya gamla godingar.

Publicerad den av
Svara

I Sverige är vi bra på att äta hårdost. Faktiskt bäst i världen med våra dryga 13 kg/år. Måhända sträcker vi oss sällan utanför säkra kort som Herrgård och Prästost, men i allt högre utsträckning kräver vi att osten ska hålla hög kvalitet. Och om man med kvalitet menar svenskproducerad, smakrik och långlagrad då har man fyra nyheter att se fram emot. Arla presenterar nämligen favoriterna Herrgård, Grevé, Präst och Svecia i smakrika långlagrade versioner.

Herrgården, Grevén och Prästen har lagrats i 12 månader, Svecian i 14, så smaken är djupare, konsistensen hårdare och saltkristallerna crunchar som de ska. Svecian är min favorit. Jag gillar ost som har en tät smakinformation. Den här är grym på knäcke till midsommarsillen och finfin i ostpajen, men glöm för all del inte bort att servera den som den är, rakt upp och ned med kniv som enda tillhygge. Bara för att den förpackas i samma gamla tråkplastfodral betyder det inte att den är ovärdig ostbrickan. Testa.

Just dessa fyra klassiker har producerats i mejeriet i Kalmar sedan 50-talet, så nu när de långlagrade varianterna ser dagens ljus vid samma mejeri är det med all säkerhet en del tradition och erfarenhet bakom, och sådant känns ju alltid lite extra trevligt. Jag tror att midsommar blir lite extra glad i år.

Lagrad Svecia

Arla må vara bra på ost, men när det gäller smarriga pressbilder har de en bit kvar att gå.

Veckans fling – Robiola.

Publicerad den av
3

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja nu. Eftersom jag äter löjligt mycket ost stöter jag ständigt på nya favoriter. Hur många får plats på min topp 10-lista egentligen? Och hur blir det med trovärdigheten när man hela tiden utbrister ”men alltså guuuu vilken fantastisk ost!” Men nu har det hänt igen, och den här gången är det på riktigt. Man kunde höra hur hjärnan liksom öppnade upp och lät dopaminet strömma fritt och högljutt. Utlösaren till de drogliknande strömningarna heter Robiola.

Denna lilla runda sak är en mjuk dröm av ko-, get- och fårmjölk. Kärnan är krämig och höljet spänstigt vitmögligt. Den är syrlig men ändå sötaktig, mjuk men fast, getig men balanserat mild. Mitt ordförråd räcker inte till. Det blir bara fånigt att kasta ur sig superlativ och påhittiga liknelser.

Robiolan görs i Italiens norra delar och är bara ca tre veckor gammal när den landar i den svenska ostdisken, och precis då är den som härligast. Ät den som den är utan distraherande bröd/kex/marmelad. Så gör dig själv en tjänst; hitta, köp och trigga hjärnans belöningssystem. NU.Robiola

Världens tristaste bild på världens (just nu) härligaste ost.

Tomme aux fleurs får mig att joddla.

Publicerad den av
2

En grej som är tacksam med ost är att de sällan har en lockande förpackning som vill pracka på oss ett löfte om exklusiv/hantverksmässig/supergod ost. Eftersom de säljs utan förpackning, (tänk ostdisk), gör det ju att alla sorter mer eller mindre får samma chans att få följa med hem. Men sen kan man ju inte låta bli att bli förförd av en härlig historia om tillverkning eller uppkomst av vissa ostar. Och somliga är ju små konstverk även utan förpackning. All the above stämmer med den här, Tomme aux fleurs.

Osten görs av mjölk från kor som vandrar på grässlätterna i schweiziska Alperna. Men bara av vår- och sommarmjölken eftersom det är då korna tuggar i sig gräs från högfjället och då ger den perfekta smaken. Osten lagras sedan i ca 4 månader och rullas i alpblommor. Alpblommor hörni! Ser du bilden framför dig? En solig slätt med råmande kor. Sida vid sida med skira ängsblommor som böjer sig för den friska alpvinden. Måste ha.

Smaken påminner om Appenzeller, men är inte lika nötig och aaaaningens mildare och aaaaningens mjukare, pga kortare lagring bland annat. Ett proffs hade säkert kunnat plocka upp en ton av gröngräs i aromen, men jag, jag är ju bara en hobbyätare så diskreta noter av ev blomster låter jag vara osagt.

Det jag däremot vet är att Tomme aux fleurs är en fin fullträff och lätt månadens ost. Riktigt riktigt god och riktigt riktigt vacker. Sound of Music i en liten ost.

tommeauxfleurs Lite fransk äppelcider till det så smyger vi igång helgen.

Bakom kulisserna på Hansjö mejeri.

Publicerad den av
1

Man var på sportlov i Dalarna. Kompisen hade fixat dejt med familjen bakom Hansjö mejeri i Orsa. Lycka!

I ett oansenligt hus längs landsvägen ligger det lilla ysteriet som familjen Boman Daniels äger. Här ystas ost av egen ekologisk mjölk från korna som bor precis runt den vita knuten. De heter så klart saker som Kornros, Lilja och Gulla. (Korna alltså). Mater familias heter Anita och är lugnet själv, en trygg famn man vill somna i. Men inte nu, och inte här. Här ska snokas runt!

Anita öppnar kylrum efter kylrum där mästerverken ligger och vilar till sig. Det är brie, blåmögelost och hårdostar i olika mognadsstadier. Sortimentet består av ett tiotal ostar och alla har namn efter korna, som på sommaren betar alldeles utanför. Fodret till djuren odlas av familjen, så detta är ostproduktion när den är som finast. Tre godbitar som gjorde starkast intryck:

Hansjö Tindra är en mild blåmögel med bara 2 månader på nacken. Mjuk och snäll, en sådan man kan äta mycket av. Ofta.

Hansjö Lina är en sex veckors lagrad brie som verkligen är unik i sitt slag vågar jag påstå. Konsistensen är inte lika krämig som en brie utan snarare åt chèvrehållet i kärnan. Jag vet, det låter inte helt lyckat, men den är SÅ bra. Den friska syran gör den mindre kvalmig än en vanlig fulbrie, så enligt mig är denna fullkomligt klockren, både smakmässigt och i konsistensen. (Jag är ett fan av fastare ost). Har lagt en beställning på ett halvt kilo till som i detta nu är på väg mot Sthlm.

Hansjö Svartros (älskar namnet!) är blåmögeln med den kraftiga smaken. Lagrad ca 6 månader och ”cheddariserad”. Konsistensen är åt cheddarhållet och smaken är stark som en dalmas med midsommarstången på axeln. Möjligen aningens bitter för min smak, men favorit för andra i sportlovsgänget.

Familjen har fullt upp och levererar inte långt utanför Dalarnas gräns, precis som de vill ha det. Det ska vara en poäng med närproducerat tycker Anita, och visst är det så, även om man blir lite tjurig att den inte finns att få tag på innanför tullarna. Å andra sidan gör det ju osten än mer speciell.

Det här var det bästa studiebesöket jag gjort sedan jag praoade på SVT när jag var 14 år. Tack Hansjö mejeri för gästvänligheten och tack för att ni finns!

image4

Mrs Hansjö.

 

image1

Tindra in the making.

 

image3

Lina och Lilja på bräda snidad av den lokala masen Fredrik Moraeus.

 

image2

En naken Lina. Brien innan möglet lagt sig.

 

Rapport från Festivalen.

Publicerad den av
1

Jodå, jag kom iväg till Ostfestivalen. Lite febervimsig, men ändå på plats. Tyvärr blev det bara besök på söndagen som är den värsta dagen pga folkmassorna och trötta utställare. Och antalet besökare i år var rekordstort, 6.000 ca, vilket ju är råkul. Men till nästa år hoppas jag på utökat utrymme, det är för många armbågar framför borden vilket gör det svårt att snacka med producenterna. Och det är ju halva grejen. Men folk åt inte bara. Vid seminariet som Kerstin Jürss höll i om hur man gör ost trängdes entusiaster nyfiket runt scenen. Tillverka är helt klart det nya äta.

Det var idel kända ansikten bland producenterna. Min favorit, Birgitta Dahlberg, fanns så klart på plats med sina ljuvliga handgjorda ostpraliner. Jürss mejeri hade traditionsenligt staplat upp sina godingar Granbarksosten, Sörmlands Ädel och Blanka. Utan någon genomtänkt plan sicksackade jag mig mellan halloumi, korianderost, äppelmusttvättad getost och västmanländsk pecorino. Hittade en ny favorit i getosten Julias mormor från Halltorps mejeri. Den fick följa med hem och kommer säkerligen djupdykas i i en post längre fram.

Som vanligt röstades även Årets ost fram, dels av besökarna och dels av en jury bestående av diverse läckergommar från Sverige, Frankrike och England. Folkets röst föll på Svedjans Gårdsost i Västerbotten, medan juryn prisade Stenkällarlagrad Caprin från Orranäs gårdsmejeri, Getmese från Gide get, Västerbottensost och Rävens lilla röda från Räven och osten, som alla fick silvermedaljer. Förvånande nog var ingen värd guld enligt juryn som åt sig igenom 90 (!) svenska ostar.

Intresset för ost, och framför allt svensk ost, är glädjande nog stort. Vi börjar förstå värdet i närproducerat och hantverksmässig ost. Det är fint. Nästa år hoppas jag på mer utrymme, fler producenter och nya upptäckter. Längtar redan.ostplockGött från Sanda Gårdsmejeri.

 

hallen

The more the merrier.

 

praliner Fru Pralin.

 

fjällkor Gänget bakom Fjällko-osten.

Ostfestivalen so far.

Publicerad den av
3

Jaha, vad händer på Ostfestivalen då? tänker ni. Det undrar jag också. Har åkt på decenniets influensa, (pga sjuka kollegor som dyker upp på jobbet ändå för att spela hjältar). Värre än man flu. Så här ligger jag, nedbäddad och tittar ut genom gardinbeslöjade fönster, undrar vad trenderna inom svenska ostar är och dagdrömmer om hur Jürss mejeri bjuder flott. Tidigare års festivaler har jag stått i pole position redan på fredagmorgonen, så än så länge är detta en riktig besvikelse. Men imorgon, festivalens sista dag, SKA jag dit, det må bära eller brista. Så håll undan alla immunsvaga, imorgon rullar jag nedför Narvavägen iförd det i Japan så vanliga munskyddet. Jag ska på festival.

2705400895_178114751c_z

En skrattretande fulländad ost.

Publicerad den av
Svara

När fick en ost dig att fnissa senast? Nej, där ser du. Händer nästan aldrig. Men så härom dagen, när jag gick in i ostrummet på Sabis och helt sonika sa ”Ge mig en tryffelpecorino, och det är bums!” skedde det. Ostmästaren Thomas gav mig sin snällaste blick och frågade om jag ville ha ”hard core” eller en mildare variant. Med spelad självsäkerhet bad jag om den mildare, och det visade sig vara ett genidrag. Det blev en liten rund sak från Toscana som bara lagrats i 1 månad. Och den fick mig inte bara att fnissa (på riktigt), jag skrattade rakt ut. LOL, ensam i köket medan bubblet låg på kylning. Herre. Gud.

Ursprungsplanen var att köpa tryffelchips som sällskap till den torra Pongraczen. Men eftersom de var slut fick jag snilleblixten att köpa ett par hekto tryffelpecorino istället. Och den finingen var helt a-ma-zing! Inte lika torr och smulig som en långlagrad pecorino, utan lite mjukare och jämnare i konsistensen, och inte lika salt. Den svarta tryffeln var så klart äkta och gav en mild och fin smak som inte dominerade. Kombon konsistens, syra, sälta, tryffelsmak var med ett torftigt ordval perfekt.

Priset på 599 sköna kronor per kilo var långt ifrån perfekt och kan lätt få fnisset att komma av sig, men det här är utan tvekan något jag trots det kommer köpa igen. Och igen. Absolut en av mina topp 3 ostupplevelser ever, utan överdrift.

tryffelpecorino Heaven is a place on Earth.

Aaaaaand we’re back!

Publicerad den av
2

Jorå. Helgen inleds med att posta första inlägget på åååår och dar. Plötsligt händer det.

Kanske var det pressinbjudan till Ostfestivalen som gjorde det. Eller så var det glada tillrop från dudesen på Ostresan. För det kan väl inte ha varit Arlas nya ekologiska ostar..? Oavsett anledning är vi nu igång. Igen. Så. Var börjar vi?

Ostfestivalen. Den tredje i ordningen. Återigen reser ostentusiaster från Sveriges mer glesbefolkade områden till Nordiska museet för att bjussa på sina utsökta hantverk och sprida nyfikenhet om små svenska producenter. 19-21 feb. Som vanligt blir det seminarier, mingel och ost till tusen. Rapport kommer naturligtvis.

Kolla in bloggen Ostresan. Alltid råhärligt med folk som har fattat att ost är grejen.

Arla har inte bara förstått att ost är grejen, utan dessutom ekologisk sådan. Därför lanseras nu två barnvänliga varianter tillverkade av svensk ekologisk mjölk. Vi har Tidan och vi har Hovan. Namnen kommer från de två mejerier som var först i Sverige att tillverka fyrkantiga ostar någon gång på 1940-talet.

”Hova är en grynpipig ost med mild och aromatisk smak och Tidan är rundpipig med mild och frisk smak, perfekta för hela familjen”, hälsar Arla. Eftersom jag är pro-ekologisk så är ju detta goda nyheter, utan att ens ha hunnit smaka. Det får vi helt enkelt återkomma om. (Och med ”vi” menar jag ”jag”).

I övrigt: nytt år, nya tag. Tänkte börja skejta till våren, men det är en helt annan historia.

Favoriter i kylen just nu: Raclette, tryffelpecorino och Kvibille Cheddar. Nu kör vi.cheeseboard Cheeseboard.

 

Castello poppar till det.

Publicerad den av
5

Men alltså, Castello är på g! Först lanserar de finost till hamburgaren och nu öppnar de en egen pop-upstore i Moodgallerian i Stockholm. Var ska detta sluta?? Tar de över världen och instiftar lagar om obligatorisk ostsmakning i skolorna, där små osttanter går omkring med brickor med färgglada assietter och delar ut smakbitar till barnen? Och barnen ba ”neeej, osttanten!”.

Hur som helst. I den här fina pop-upbutiken kan man köpa ett urval av deras ostar, (även sorter som inte sålts i Sverige tidigare), provsmaka men framförallt få inspirazione, (ni vet sån där som man har för lite av ibland). Varje vecka kommer de ha ett nytt tema, typ Sött, Frukt & Grönt osv med provsmakningar varje dag. (Gratis hörni!) Här kan du även slinka in, slå dig ned och ta en ostbricka, komponerad av den prisbelönte kocken Roland Persson. Naturligtvis finns allt du behöver för en lyckad ostsession; knivar, brädor och smarriga tillbehör. Man kan plocka ihop passande nöt- och bärblandningar i lösvikt, och köpa drycken därtill. Lovely! Ett litet minus, (om man nu ska vara grinig, vilket jag är eftersom jag inte fick den fina inbjudan till själva öppningen), var att tjejen jag frågade om vad Castello Black var svarade att det är en blåmögelost. Really? ”Men vad är skillnaden mellan den och Castello Blue?” envisades jag. Det visste hon inte. Lite att jobba med på personalfronten kanske.

Hela syftet med pop-upen är att inspirera och få oss att äta mer ost. Och vem gillar inte det? Butiken öppnar idag och kör på fram till 26 juni. Skynda, skynda!

CastelloPop_skylt Cheesy art, just nu i Moodgallerian.

CastelloPop_burk Det står: Rostad kokos och pistage, gott till Aged Gouda.Om någon undrar.

CastelloPop_bricka Elegant ostfika.

Ost och vin; vem tar vem?

Publicerad den av
1

Det är ingen hemlighet att ost och vin har en alldeles särskild relation. Men det är ju som med alla relationer, svårt att hitta den rätta. Det finns en mängd matchmakingsajter där ute, Wisconsin Cheese Cupid är nog en av de bättre. Du kan nämligen på ett löjligt enkelt sätt välja att utgå antingen från osten, eller drycken, och få en bra matchning. Dessutom finns den som app. (Den är dock inte lika bra eftersom man där bara kan utgå från dryck, dvs precis tvärtom mot vad man vill. Osten först liksom.) Aldrig mer en blinddate för osten och vinet, hurra!

WisconsinCupidOch så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Post ostfestival.

Publicerad den av
6

Festivalyran har lagt sig och kvar är minnet av möten med härliga profiler och en kyl full med nya favoriter. Det mest fantastiska med denna happening är inte att man kan äta sig tjock på god ost, utan att träffa de riktiga entusiasterna bakom ostarna, de som ömt stryker handen över sina mästerverk. De små ysterierna och gårdarna som har en personlig relation till sina kor (eller getter eller bufflar) och på riktigt brinner för sin tillverkning. De människorna avundas jag på många sätt och blir glad av att möta.

Claes Jürss är en av dem. En engagerad själ med glittrande ögon som tillverkar några av Sveriges godaste ostar. Prisbelönta Sörmlands Ädel är en mjuk blå dröm av komjölk. Deras Granbarksost var för mig en ny encounter, och en oerhört trevlig sådan. En rund mjuk sak omgärdad av granbark. Bör helst värmas något och ätas som typ fondue. Löjligt mycket skogssmak och fnissigt god.

Birgitta Dahlberg var också en uppfriskande fläkt. En härlig lady som bjöd på egentillverkade ostpraliner, (av choklad, bär och ost obviously). Sjukt kreativt tilltugg, till en flarra sött vitt till exempel.

Ostlabbet hade radat upp allt man behöver för egen tillverkning. Av ost alltså. Bunkarna, dukarna, löpen, allt i ett händigt kit. Det ska bli mitt nästa projekt tänkte jag. Egen ost. Måste bara komma på en bra lagringsplats som ständigt håller 12-13 grader i några månader… Återkommer i frågan.

Summa summarum: Det finns så mycket god, fin, bra, härlig, len, rund, vågad svensk ost. Köp en idag, och stötta eldsjälarna och de små gårdarna. De är så värda!

IMG_3455

ostpralin1 Söta små salta praliner.

ostprovning Granbarksost & Co.