För några är osten begränsad till frukostmackan, eller på sin höjd till calzonen. För andra är ost the corner stone of any meal. Min dag går mer eller mindre ut på att sniffa mig till någon typ av ost.

Att osten har en naturlig plats på frukostbordet är inga konstigheter, det som skiljer ostälskaren från andra är vilken ost det blir och i vilken form.

Lunch börjar jag tänka på redan vid tiotiden och då är frågan inte ”vart ska vi gå?” eller ”thai eller burgare?” utan snarare ”vad kan jag få med ost?” Fetaostspäckad, mozzarellagratinerad eller chèvrenånting blir alltid förstahandsvalet framför boef bourginion eller laxpudding, (såvida den inte är ostgratinerad).

Det som kanske är min styrka är att ingen ost är för ful. Jag bejakar osten i alla former. Lagrad ost, hård ost, stark, mjuk, mild, riven, smält eller i tub. Jag vill dock understryka att jag inte är en slasktratt, sk ostslasktratt. Det måste naturligtvis finnas något där som får mig att falla, och falla igen.

Jag vill även vara tydlig med att jag inte är ett proffs. Har egentligen inga specialkunskaper alls om ost utan är bara en hard core ostlover med en hobby.

Så med det sagt kör vi igång ostbloggen. The cheese blog. Blog de fromage.