Hej, det är Mozzarella här. Ja, här borta, bakom mjölken. Nu har jag legat här så länge att jag börjar surna till. Jag drömde om att gosa med solmogna tomater eller briljera på en stenugnsbakad pizza, men HÄR, längst in i kylen?! Kom igen. Jag vet att jag kan göra ett blekt intryck, men glöm inte att jag föddes mellan en italiensk mans händer; och de vet vad de gör. Vad sägs om att hacka upp mig tillsammans med salsicca, vitlök och basilika och bädda ned oss i en pasta, så lovar jag att vara så där extra soft nästa gång vi ses. Ska vi säga så?