Wästgöta Kloster har för mig varit ganska anonym. Det är ”den där fyrkantiga osten med munkarna på omslaget” som man undrar vem som köper. Så när vi nu välkomnar två jungfrufödslar, Wästgöta Kloster Grädd och Wästgöta Kloster Blå, är jag som en öppen bok med tomma blad.

Wästgöta Kloster Grädd är vad den heter. Fetare, rundare i smaken och…gräddig, både i konsistens och smak. En mjuk och härlig ost, utan att vara mesig. 

Wästgöta Kloster Blå är inte vad den heter. Den är mild men med karaktär. Den sticker inte ut, men har ändå en egen smak. Nötig. Kanske inget jag skulle springa genom hela stan för, men det är en god ost, no doubt. Någon har dessutom tänkt till lite extra när det gäller förpackningarna. De är nämligen återförslutningsbara så man slipper slå in dem i ny plast, (om man inte har ostkupa då förstås). Finns i affären nu.