Jag vet inte hur det är med dig, men Svecia är en ost som för mig har varit en blind fläck på ostkartan, tills ganska nyligen. Den har liksom bara legat där i disken utan att pocka på uppmärksamhet. Och rutinmässigt har jag svept med armen över den och förbi för att greppa något mer prästigt eller cheddaraktigt. Sådant som man plockar med vänsterhanden.

Men så hände det. En liten farbror, sk ostfarbror, stod vid disken och bjöd generöst på Allerum Långlagrade Svecia. Reflexmässigt sträckte jag mig mot osten och smakade. Och hej Svecia vad vi kommer ses igen. Osten är ju en liten pärla med sting och riktigt god smak; en blandning mellan lagrad Prästost och Västerbottensost. Även konsistensen befinner sig däremellan. Kvaliteten och smaken skiljer sig ju så klart beroende på varumärke och lagringstid, de billiga varianterna gör mig nog inte alls lika exalterad, men Allerums långlagrade och Kvibilles är mycket bra. Smakrik på frukostmackan, pricken över i:t i en omelett och gott som bitar till marmelad.

Svecia har en låång historia. Redan på 1200-talet fanns det någon (mjölkbonde gissningsvis) som ystade ihop det som vi idag kallar Svecia. Den är en klassisk svensk ost som dessutom är skyddad inom EU och därmed bara får tillverkas i Sverige av svensk mjölk. Och namnet: Sverige på latin (suecia).

Kanske är det bara jag som behandlat Svecia på tok för nonchalant. Men nu är det slut med det. Den lagrade förtjänar definitivt en plats i mitt kylskåp, och det gör sannerligen inte vad som helst, (mest pga att det är för trångt). Prästen får åka ut för gott.