Ja, inspirationen är typ gone with the wind. So, sue me. Livet kommer emellan då och då. ”Men varför så sur?” undrar du. För att jag känner pressen att skriva nåt inspirerande, nytt, härligt och bra, och så gör jag inte det. Det är ju inte ditt fel. Mitt snarare. Eller ingens, vad vet jag.
Jag käkade en god macka med fårtaleggio idag. Gott. Igår köpte jag en bit tryffelpecorino. Behöver tryffelpecorino. Mer än så är det liksom inte.
Återkommer.
Kanske.
Vad gör man när inspirationen är frånvarande och osttankarna går på lågvarv, när tröskeln till att skriva ett nytt inlägg är högre än Greklands statsskuld. Äter mer ost..? Surfar runt på bloggar, Pinterest och matsajter i jakten på en ful stöld? Nåt behöver göras och det är kvickt, för så här slött kan det inte vara på Sveriges bästa ostblogg. Ber om ursäkt å mina egna vägnar och moonwalkar tillbaka in i grottan igen tills jag kommer på något. Hörs.
Kanske borde man byta ut skrivmaskinen mot något modernare…
Say Cheese 