Tripla nyheter från Allerum.

Publicerad den 24 mars, 2016 av saycheeseblog

Ibland, när man ska göra en krämig potatisgratäng eller en riktigt god pizza, kan en påse färdigriven ost vara kryckan man stödjer sig på. Nuförtin finns ju hur mycket som helst att välja på; Västerbottensost, TexMexost, Ica Basic, högt och lågt. Och som om det inte vore nog ger Allerum oss nu ytterligare tre alternativ: Single Cheese, Double Cheese och Triple Cheese. Det som skiljer dessa åt från övriga färdigrivna kompisar är att man blandat två resp tre ostar i samma påse. Helt crazy! Och varför har ingen tänkt på detta tidigare? Som namnen antyder så kan du alltså välja om du vill ha en och samma ost i påsen (Prästost), två olika (Präst och Grevé) eller en balanserad blandning av tre (Präst, Grevé och Herrgård). Alla ostar är lagrade mellan 12 och 18 månader så det är ganska smakrika gottepåsar det här. Någon har tänkt till, och det gillar vi. Kanske får bli en Triple nästa gång det görs quesadillas.

Färdigrivet från Allerum, när ditt bekväma livsnjutarjag får välja.

Ostdisken S01E01 – Första dagen.

Publicerad den 21 mars, 2016 av saycheeseblog

Herre. Gud. Alltså det här med att man kaxigt ställde sig på andra sidan ostdisken gav en perspektiv. Holy. Jahaaa, du menar att jag inte bara får stå och klappa ostarna och käka mig igenom sortimentet? Jahaaa, det kommer kunder och ställer frågor och ska bemötas med ett leende. Jaså, den där kassaapparaten ska hanteras med flinka fingrar?! Så mycket som jag av någon anledning hade glömt att ta med i beräkningen, liksom förblindad av en romantisk bild av osthandlaren.

Min osthandlare gav mig en bunt omslagspapper och en hög ostar i alla former. ”Slå in”, löd ordern. Piece of cake, var min omedelbara reaktion. Presenter har man ju slagit in i decennier liksom. 45 minuter senare var det bara en fyrkantig bit Gruyère som såg värdig ut. Help.

Sedan var det dags för knivarna. Dubbelfattad kniv (tänk svärd), skärtråd och div mindre verktyg för olika områden. Att skära en stubbe Stilton med tråd kan verka råenkelt, när man ser ett proffs göra det. Men hej snedskuren blåmögel, dig ska jag försöka sälja.

Okej. Kassan. Som lite kuriosa kan nämnas att jag aldrig (som i aldrig) har jobbat i butik förut. Inte på sommarlovet i 8:an, inte på helgerna i 20-årsåldern, never. Inte jättesvårt, men ändå ett störande moment i all koncentration jag försökte hålla ihop. Oj, där kom en kund. Som vill småsnacka och ställa frågor medan jag leende försöker komma på vilken kniv jag ska använda, nähä, oliver sa du..?

Kort summering: Efter min första dag kändes det som att jag blivit överkörd av ett studentflak, fast på ett positivt sätt. SÅ många nya intryck, SÅ mycket ny information, SÅ känner att jag lever. Nu kör vi.

Ska bara ladda upp lite.

Jag tar klivet in bakom ostdisken.

Publicerad den 18 mars, 2016 av saycheeseblog

Från och med nu blir osten mer än en hobby för mig. Jag har nämligen skaffat mig ett extrajobb. I en ostbutik! Vill lära mig mer om allt som har med ost att göra. Hur leverantörerna jobbar, hur osten importeras, förpackas, förvaras..? Så en fin liten butik i stan har tagit mig under sina vingar (tills vidare, om jag sköter mig) och jag är SÅ glad och spänd. Känner mig lite som en praktikant som ska få leka med de stora grabbarna och tjejerna, på riktigt. Får se om jag kommer slarva bort nycklar och bara stå i vägen eller om jag kan göra någon nytta. Bäst att inte sluta mitt day time job, än. Jag kommer koppla på svamphjärnan och suga i mig allt jag hör och ser. Wish me luck!

Forts följer.

Vad får det lov att vara?

Vinnarskallarnas vår.

Publicerad den 16 mars, 2016 av saycheeseblog

Svara

Hur är det med tävlingsinstinkten? Testa i vårens kanske intressantaste tävling från Falbygdens som de just nu kör på Facebook. Larvigt enkelt att delta (men hur löser de själva urvalet??) och en klockren vinst; ostprovning med ett proffs. Why not liksom.

Allerum har också något på gång på Fejan. Dela ditt recept, innehållandes deras färdigrivna ost, så har du chansen att få hem en kock. Som lagar mat alltså. Kolla här. Så sitter du på ett vinnande ostrecept är det bara att köra.

Tittut!

Bakom kulisserna på Hansjö mejeri.

Publicerad den 11 mars, 2016 av saycheeseblog

Man var på sportlov i Dalarna. Kompisen hade fixat dejt med familjen bakom Hansjö mejeri i Orsa. Lycka!

I ett oansenligt hus längs landsvägen ligger det lilla ysteriet som familjen Boman Daniels äger. Här ystas ost av egen ekologisk mjölk från korna som bor precis runt den vita knuten. De heter så klart saker som Kornros, Lilja och Gulla. (Korna alltså). Mater familias heter Anita och är lugnet själv, en trygg famn man vill somna i. Men inte nu, och inte här. Här ska snokas runt!

Anita öppnar kylrum efter kylrum där mästerverken ligger och vilar till sig. Det är brie, blåmögelost och hårdostar i olika mognadsstadier. Sortimentet består av ett tiotal ostar och alla har namn efter korna, som på sommaren betar alldeles utanför. Fodret till djuren odlas av familjen, så detta är ostproduktion när den är som finast. Tre godbitar som gjorde starkast intryck:

Hansjö Tindra är en mild blåmögel med bara 2 månader på nacken. Mjuk och snäll, en sådan man kan äta mycket av. Ofta.

Hansjö Lina är en sex veckors lagrad brie som verkligen är unik i sitt slag vågar jag påstå. Konsistensen är inte lika krämig som en brie utan snarare åt chèvrehållet i kärnan. Jag vet, det låter inte helt lyckat, men den är SÅ bra. Den friska syran gör den mindre kvalmig än en vanlig fulbrie, så enligt mig är denna fullkomligt klockren, både smakmässigt och i konsistensen. (Jag är ett fan av fastare ost). Har lagt en beställning på ett halvt kilo till som i detta nu är på väg mot Sthlm.

Hansjö Svartros (älskar namnet!) är blåmögeln med den kraftiga smaken. Lagrad ca 6 månader och ”cheddariserad”. Konsistensen är åt cheddarhållet och smaken är stark som en dalmas med midsommarstången på axeln. Möjligen aningens bitter för min smak, men favorit för andra i sportlovsgänget.

Familjen har fullt upp och levererar inte långt utanför Dalarnas gräns, precis som de vill ha det. Det ska vara en poäng med närproducerat tycker Anita, och visst är det så, även om man blir lite tjurig att den inte finns att få tag på innanför tullarna. Å andra sidan gör det ju osten än mer speciell.

Det här var det bästa studiebesöket jag gjort sedan jag praoade på SVT när jag var 14 år. Tack Hansjö mejeri för gästvänligheten och tack för att ni finns!

Mrs Hansjö.

Tindra in the making.

Lina och Lilja på bräda snidad av den lokala masen Fredrik Moraeus.

En naken Lina. Brien innan möglet lagt sig.

Rapport från Festivalen.

Publicerad den 8 mars, 2016 av saycheeseblog

Jodå, jag kom iväg till Ostfestivalen. Lite febervimsig, men ändå på plats. Tyvärr blev det bara besök på söndagen som är den värsta dagen pga folkmassorna och trötta utställare. Och antalet besökare i år var rekordstort, 6.000 ca, vilket ju är råkul. Men till nästa år hoppas jag på utökat utrymme, det är för många armbågar framför borden vilket gör det svårt att snacka med producenterna. Och det är ju halva grejen. Men folk åt inte bara. Vid seminariet som Kerstin Jürss höll i om hur man gör ost trängdes entusiaster nyfiket runt scenen. Tillverka är helt klart det nya äta.

Det var idel kända ansikten bland producenterna. Min favorit, Birgitta Dahlberg, fanns så klart på plats med sina ljuvliga handgjorda ostpraliner. Jürss mejeri hade traditionsenligt staplat upp sina godingar Granbarksosten, Sörmlands Ädel och Blanka. Utan någon genomtänkt plan sicksackade jag mig mellan halloumi, korianderost, äppelmusttvättad getost och västmanländsk pecorino. Hittade en ny favorit i getosten Julias mormor från Halltorps mejeri. Den fick följa med hem och kommer säkerligen djupdykas i i en post längre fram.

Som vanligt röstades även Årets ost fram, dels av besökarna och dels av en jury bestående av diverse läckergommar från Sverige, Frankrike och England. Folkets röst föll på Svedjans Gårdsost i Västerbotten, medan juryn prisade Stenkällarlagrad Caprin från Orranäs gårdsmejeri, Getmese från Gide get, Västerbottensost och Rävens lilla röda från Räven och osten, som alla fick silvermedaljer. Förvånande nog var ingen värd guld enligt juryn som åt sig igenom 90 (!) svenska ostar.

Intresset för ost, och framför allt svensk ost, är glädjande nog stort. Vi börjar förstå värdet i närproducerat och hantverksmässig ost. Det är fint. Nästa år hoppas jag på mer utrymme, fler producenter och nya upptäckter. Längtar redan.Gött från Sanda Gårdsmejeri.

The more the merrier.

Fru Pralin.

Gänget bakom Fjällko-osten.

Say Cheese

Ingen ost är för ful.

Månadsarkiv: mars 2016