Lååånglagrad ost.

3.500 år gammal ost hittades nyligen av arkeologer i en gammal grav i Kina, skriver USA Today. Osten hängde runt halsen på de begravda, troligtvis som gåvor. Osten har förvarats väl pga den torra ökenluften och salta jorden.

Man undrar ju då om detta är slutet för den gamla osten nu när den kommit upp ur sitt skafferi. Och så undrar man vilken mjölk den är gjord av. Får? Kamel..? Annat? Tycker rapporteringen är lite tunn…

Bild Mumie.

Ostbonanza i Hunger.

Om du inte har läst magasinet Hunger än så gör det. Allt du behöver veta om mat med en kritisk vinkling, och systertidning till Filter. I senaste numret, som kom igår 20 feb, har man lyxat till det med flera uppslag om ost och hur hett det är med svenska mikroysterier. Told you so! Spring och köp.

Bild

Svenskt hantverk när det är som bäst.

Helgen var minst sagt…speciell. Under Ostfestivalen på Nordiska museet åt jag mig igenom 46%-ig ädelost, gårdstillverkad kittost, svingod stekost, (ja, den heter Stekaren), 22-månaders Minimunk, ekologisk getost från Halltorp och ytterligare ett gäng lagrade, milda, mögliga, men framför allt svenska ostar. Och jag tror vi snackar ostkoma on this one. Lord. Var lite orolig att jag aldrig mer skulle vilja äta ost. Det gick över. Med över 30 utställare täcktes en stor del in på den svenska ostkartan och det skaffades många nya och trevliga bekantskaper; både i form av feta, runda och lagrade (ostar alltså) och människorna bakom dem.

De två dagarna var inte bara heaven för ostälskare, det var en bit svensk hantverkstradition väl värd att uppmärksamma. Dessa små producenter lever för och med sin ost. Tillverkar allt för hand av råvaror av högsta kvalitet. Det är det man måste påminna sig om när man står där med en liten puck för 85 spänn. Ofta är de ju värda varenda liten krona. Hjortsjö Gårdsmejeri har till exempel sju fjällkor som betar i skogs- och ängsmark och därför ger en naturligt varierande smak på ostarna. Ängsholmens Gårdsmejeri gör Sveriges enda buffelmozzarella och som en bonus tar de emot oss vanliga människor på buffelutsläpp på våren. Ostar tvättas och vänds för hand och ingen är den andra lik. Det finns så många historier och så mycket hjärta i varje ostbit, och det är ju det som skiljer himmelsk ost från not so himmelsk ost.

Att driva ett mikrobryggeri någonstans söder om söder är yesterday’s news, det är mikromejerier som är på tapeten. Kom ihåg var du läste det först.

Bild

Festivalen, dag 2.

I bilder.

Bild Ost? Ja tack. Gäsene mejeri bjuder flott.

Bild Tages Tuffa, festivalens bästa namn. Smaken…minst sagt unik.

Bild Utsökta ekologiska getostar från Halltorps mejeri.

Bild Provningsbrickor på rad när Godaste Osten 2014 ska koras. Vinnare blev Allerums Herrgådsost och Orranäs Gårdsmejeris blåmögelost.

(Liite trist att i princip samtliga bilder blev suddiga. Ni får föreställa er skarpare bilder…)

En matigare rapport från Ostfestivalen är på gång. Finns så mycket att säga om dessa entusiaster som brinner för hantverket, sina djur och resultatet av hårt jobb. Låt oss stödja dem genom att köpa (minst) en svensk gårdsost i helgen. Heja Sverige.

 

Saluplats Ost.

I centrala Stockholm, djupt under Hötorgets myllrande kommers, finns en underjordisk källare. Där ligger de på långa träbeklädda rader. Stora, runda, brandgula, gräddgula, men framförallt; mogna ostar. Eller kanske snarare on their way to perfection. Och hit, till en ostjunkies skattkammare, fick jag tillträde en råkall januarieftermiddag. Den hemliga ostkällaren, som tillhör Saluplats Ost i Hötorgshallen, är sval som en enorm katedral och minst lika sakral. Här hittar man pjäser som lagrats i över 50(!) månader, och längst in, som den enorma juvelen i kronan, en Pecorone från San Patrignano-kollektivet i Rimini.

Även om vanliga dödliga inte har tillgång till själva källaren kan man vara säker på att osten på Saluplats Ost är kärleksfullt hanterad. Det är allt man behöver veta.

Bild

Ostdoften slog mig ur balans och ledde till oskarp bild.

BildItaliensk Pecorone av fårmjölk.