Mycket knasigheter (minst sagt!) hittar han på den där nordkoreanska diktatorn. Nu går ryktet att killen är ostälskare. Och att han njutit lite vääl mycket och blivit sjuk på kuppen. Nu blir man ju nyfiken på exakt hur crazy hans ostbegär varit. Specialchartrat ett plan från Paris med kolsyreispackade mögelostar? Skickat en limousin till en italiensk by för lite Parmesan? Låtit en slav springa över berg och dalar till schweiziska Alperna för att transportera något lokalproducerat på en sammetskudde? Fantasin skenar.
Månadsarkiv: september 2014
Alex och Sigge om ost.
Dags att rösta!
Supervalåret 2014 är proppat av viktiga val och ställningstaganden. Och dagens val sätter inte punkt för det. Lagom till valvakan lanseras nämligen tre nya ostsnacks från OLW under kampanjen Ostresan, där en av dem slutligen ska stå som segrare och få en plats i deras ordinarie sortiment.
United Cheez är amerikanen med smak av pepper cheese. Vive le Cheez har fått smak av ”franska dessertostar”, (oklar smak) och den sista kandidaten, La dolce Cheez bryter på italienska och har ”vällagrad italiensk ost” i sitt valmanifest. Påsarna är färgglatt insmickrande och lovar en ostresa för smaklökarna. Frågan är om de lovar mer än de kan hålla?
United Cheez är frasiga ringar med den karaktäristiska OLW-ostsmaken, och den gillar vi ju. Här är de upphottade med Pepper Cheese vilket ger en trevlig ton av svartpeppar, varken mer eller mindre. Jag tycker det borde vara lag på att ta i när det ska kryddas, både när det gäller det ostiga och det peppriga, för då hade de här säkrat en röst. Men tyvärr, det blir för mesigt.
Vive le Cheez är den franska typen. Även här får vi ringar och även här är igenkänningen hög när det gäller OLWs smak på ringar/bågar/skruvar/whaevve. Spontant känns det orimligt att klumpa ihop ett helt lands dessertostar till en ”smak”. Får vi Roquefort? Brie de Meaux? Eller en hint av chèvre? Det visar sig (förstås) att vi får varken eller. MEN, i det här fallet hävdar jag att det inte är viktigt, för de här franska ringarna är riktigt ostiga och bjuder på en näst intill ostoppbar tillfredsställelse. Den här kandidaten tar sig lätt vidare till slutdebatt.
La dolce Cheez (cheesy namn) lovar att bjuda på en ostresa till Italien med sin vällagrade italienska ost. Visst är den en värdig opponent till de övriga, men en ostresa till Medelhavet?! Nää, smakmässigt kommer man inte längre än till Ljungby. Visserligen är det ju som med all politik/reklam, man får inte ta det så ordagrant, men i det här fallet lovar förpackningen så mycket mer än man levererar. Det blir inte la dolce vita för den här italienaren.
Jag tror därmed att jag har gjort mitt val: Vive le Cheez blir med sin tydligt ostiga karaktär en klar vinnare av min röst. Den är nog till och med det bästa OLW gjort på länge.
Nu är det din tur att ta ditt ansvar. Rösta på OLWs Facebooksida och var med och påverka snackshyllans framtid.
Nu mår man.
Ostman.
Cheezly gör mig både ledsen och glad.
Man är vegan. Man blir sugen på ost. (??) Man vill absolut ha cheddar. Då kanske Cheezly Cheddar är något för dig. OBS Detta är ingen ost, utan en sojaprodukt, men eftersom den gör anspråk på att vara ett ostalternativ med ”cheddarsmak” så tänkte jag ge det en chans.
Astrid och aporna är ett svenskt varumärke som har ett gäng vegetariska produkter i sin portfölj, (korv, pastejer och pålägg), och Cheezly är en av dem. Förpackningarna har råfina illustrationer av Maria Borgelöv, så man blir ju lite såld redan i butiken.
Cheezly finns i olika varianter; mozzarella-, ädelost- och cheddarsmak, och är gjord på bl.a. soja och potatisstärkelse. (Låter ju inte skoj, men är man vegan så är man. Respekt). Jag valde den med cheddarsmak för att det helt enkelt lät mest tilltalande. Och nu måste man förbereda hjärnan: Detta är inte en ost. Detta är inte en ost. Så. Redo för provsmakning.
När man har penetrerat plasten och kommit åt själva pucken känns den i ärlighetens namn inte särskilt aptitlig. Doften påminner om champinjon. I det här stadiet är hjärnan svårt förvirrad, vad är det jag kommer uppleva här egentligen? Eftersom den vill vara ett ostalternativ tar jag fram hyveln, och ja, den går att hyvla. Konsistensen är torr och lite hård. Och nu: smaken. Det är något som gör att jag tvekar när jag för cheezlyskivan mot munnen. Eventuellt är det doften och konsistensen. Och mycket riktigt, när den tumlar runt där i munnen bara växer den och jag kan inte svälja. Ska jag spotta? Fortsätta tugga?! HJÄLP! Med mitt uppdrag i åtanke sväljer jag till slut. Detta är riktigt illa. Den gryniga konsistensen i kombination med champinjonen och det febrilt letandet av ”cheddar” ger mig nästan panik. Kanske är jag orättvis mot Cheezly men jag kan inte förstå hur jag skulle ha kunnat vara mer neutral pre ätande. Om man döper produkten till Cheezly och hävdar att man är ett ”ostalternativ med cheddarsmak” får man skylla sig själv. Tyvärr skjuter Astrid sig i foten genom att referera till en av världens godaste ostar, oundvikligen får man en angenäm smakbild i huvudet. Kontrasten mellan förväntningar och upplevelse är så stor att planeten Jorden framstår som liten.
Cheezly gör mig lite ledsen, för jag vill så gärna gilla det här. Intentionen är god. Men det går inte. GÅR inte. Om jag någon gång lekt med tanken att testa veganlivet (har aldrig hänt) så kan man ju säga att jag nu aldrig varit gladare över att inte vara det.