Och så var julen över. Låter man alltför cynisk när man tycker att det bästa var att man hittade hjärtbiten av parmesanen i ostdisken? (Alltså mittenbiten. Alltså den mest mogna och därmed godaste). Förmodligen. Men denna umami-osande proteinbomb är ju helt oumbärlig och alldeles…alldeles underbar. Att då lägga vantarna på den absoluta juvelen är ju något extra.
En äkta Parmiggiano Reggiano är ursprungsskyddad och noggrant märkt på kanten. Därför säljs alla bitar alltid med kant för att man ska kunna kontrollera äktheten. Så även hjärtat.
Just denna värdefulla mittbit hyvlades ned och fick kröna den smörstekta brysselkålen på julbordet. Behöver jag förtydliga att det blev en god jul?