Det svarta hålet.

Ja, inspirationen är typ gone with the wind. So, sue me. Livet kommer emellan då och då. ”Men varför så sur?” undrar du. För att jag känner pressen att skriva nåt inspirerande, nytt, härligt och bra, och så gör jag inte det. Det är ju inte ditt fel. Mitt snarare. Eller ingens, vad vet jag.

Jag käkade en god macka med fårtaleggio idag. Gott. Igår köpte jag en bit tryffelpecorino. Behöver tryffelpecorino. Mer än så är det liksom inte.

Återkommer.

Kanske.

Grönt är skönt.

Man är sugen på något vegetariskt till middag, men ens repertoar av just det är hårt begränsad. Det är någon pasta med tomatsås, ugnsrostade grönsaker och en spenatsoppa som får rycka in när man vill dämpa någon sorts dåligt samvete eller helt enkelt bara äta köttfritt. Nu har jag dock två nya finfina rätter på agendan: gnocchi med tryffelpecorino och spenatpasta med bönor och feta.

Äter vi inte gnocchi alldeles för sällan? Gott ju. Man tager färsk gnocchi och sjuder tills de flyter upp till ytan, inte längre. Sedan grovhackar man salvia och bryner i ganska mycket smör. I med gnocchin i smöret och blanda lagom. Häll upp på fat. Och, här kommer själva hemligheten, grovsmula en tryffelpecorino över. Det ska vara den vällagrade sorten för 699 spänn kilot. Strössla slutligen rostade pinjenötter över. Sing hallelujaaaah! Inte mycket grönsaker för att vara vegetariskt, men det löser man genom att fräsa rödkål i olivolja och hacka i lite äpple med honung och servera till, ej på, gnocchin. Alternativt slänga på en näve ruccola över gnocchin.

Sen har vi spenatpastan, en mycket mycket enkel anrättning. Man kokar spaghetti. Samtidigt fräses ett par vitlöksklyftor i olivolja som efter någon minut får sällskap av färsk (alt fryst) spenat, cayennepeppar och edamamebönor (utan skida). Smiska runt och blanda ihop med pastan när den är al dente. Smula över fetaost. (Det mesta löses genom att smula över ost). Enjoy!

Där under fetaosten skymtar en spaghetti med vitlöksfräst spenat och edamamebönor, i all sin enkelhet.

”Fan, vad det stinker spya!”

Det var de exakta orden som min kollega så brutalt slängde ur sig när vi satte oss i mötesrummet. Han öppnade fönstret för att låta den minusgradiga luften utanför svepa in, viftade med dörren, öppna stäng öppna stäng, kollade alla papperskorgar med dramatiska kväljningar. ”Vem fan har spytt?!” halvskrek han i panik.

”Taleggio…” mumlade jag försiktigt.

”Va?”

”Taleggio. På mina mackor. Ostmackor…” trevade jag.

”Men vaf..! Jaha..?”

Han känner mig ju så väl. Han VET vad ost betyder för mig, att jag måste äta det regelbundet, (varje mellanmål), och accepterar mig för den jag är. Trots det – dålig stämning.

taleggiomacka

Just another mellanmål at the office. 

Den perfekta pizzan?

Jag tror att någon är värd Nobelpriset i mat. Denna någon, (Birgitta Höglund), har nämligen uppfunnit det som kan vara världens bästa pizza: Pizza med halloumibotten. Ost på ost utan vetemjölets kolhydrater. Hörde jag hurra? Recept och how to do it hittar du här.

halloumipizza_saycheese

Guilty pleasure utan guilt.

Pilgrimsfärden går i syd-ost-lig riktning.

En av de finaste Say Cheese-läsarna sprang på vad som kan vara något av ett heligt tempel för oss ostlovers: Restaurangen Paneer i Budapest. På den här krogen är osten centerpiece i varje rätt på menyn. När suget efter ostsoppa blir för stort är det hit man går. Och vem har inte ”ost med ost” som guilty pleasure. Klockrent. Ett låångt besök här ligger från och med nu på min bucketlist. M.Å.S.T.E. hit. Tack och smack för tipset!

paneer

Ett geni har fått fria händer.

Plast, papper eller påse?

Man har sniffat upp osten för dagen och köpt med sig den hem. En stor bit pecorino eller kanske en halva Robiola. I mitt hem blir de inte långlivade utan får bara in och vända i kylen i någon dag innan de är borta för alltid. Men för många tar det flera dagar att sätta i sig en ost. En del har de kvar så länge i kylskåpet att de möglar (Skriet-emoji). Hur förvarar man då bäst sin ost, så att den håller sig fräsch så länge som möjligt?

Hårda ostar klarar sig i regel längre än mjuka innan de blir dåliga. Dess absolut sämsta kompisar är bakterier och luft, det är det som gör att den möglar. Samtidigt måste den lilla godbiten kunna andas så smått, den är levande och mognadsprocessen avslutas först i magsäcken. Absolut bästa omslaget är ostpapper som oftast består av ett inre lager av plast med små små hål i och ett yttre lager av vaxat papper. Då kan osten både andas och hindras från att torka. Vi vanliga döda, (eller ni som inte extraknäcker i ostbutik), har sällan tillgång till detta lyxfodral, så då får den hederliga plastfolien rycka in som bästa förvaringsmetod. Den sluter tätt och stryper luften vilket trots allt är bättre än för mycket luft, trots att osten kvävs. Byt gärna till ny plast varje gång du öppnar den så håller den sig än bättre. Ska du förvara hårdost en längre tid är det allra bästa att vakuumförpacka den. Be dem hjälpa dig med det i ostdisken om du inte har ett sådan där superlyxigt kök och tillgång till en egen maskin.

Plastpåsen funkar på kort sikt men släpper in mer luft vilket ger kortare fräschhetslängd. Och naturligtvis förvarar vi aldrig olika ostar i samma plastpåse.

Annan tumregel: bort med tassarna. Ta så lite som möjligt på osten eftersom fingrarna är de stora bovarna när det kommer till mögelspirande bakterier. Om möglet trots allt är framme är det bara att skära bort det med ca 1 cm radie så är osten redo att ätas.

Så, tätslutande plast är (näst) bäst och mögel skäres bort. Snipp snapp snut, så får ostsagan ett lyckligt slut.

scumbag-cheese-81064

Barnuppfostran.

Något rätt har man gjort när dottern inte bara käkar brie till frukost, utan dessutom ej snålar med osten. Och helt rätt proportioner according to me. Än så länge är det mest fulbrie som äts dagligen i dessa mängder, (= bra för ekonomin), men manchego, parmesan i bit och chèvre är det också stark efterfrågan på. Och är det någon extravagans man ska tillåta barnen är det ost tycker jag. Läsk, kakor och godis göre sig icke besvär, men vill ungen ha en grottlagrad gruyère då säger mamman inte nej.

FullSizeRender The Frukostmacka.