Året är 1983. Juicy Fruit gör episk reklam, vi dansar till Spandau Ballet och Carola slår alla med häpnad genom att vinna Melodifestivalen iklädd endast en Bibel. Samma år köps en norsk Gammelost, förmodligen för att glädja någon. Osten faller dock i glömska.

Cirka 31 år senare, (dvs idag), knackar grannen i Bohuslän på dörren med osten på ett litet fat. Alltså, exakt samma ost som inköptes 1983! Det här är rariteten förkroppsligad.

Osten är en Gammelost (Gamalost) och är en typisk norsk delikatess. Tydligen gjorde man Gammelost redan på vikingatiden, (föga förvånande på något sätt), och trots namnet lagrar man den bara i ca två veckor. Fetthalten är extremt låg, 1% bara, så den klarar dock att ligga mycket längre utan att bli dålig. Uppenbarligen.

Just det här exemplaret, med minst 372 månaders lagring på nacken, har en överraskande angenäm doft och inte alls en sådan som man skulle kunna slå ut en hel nation med, vilket man skulle kunna tro när man ser den. Doften påminner snarare om en vällagrad alpost. Utseendemässigt har den åldrats med värdighet, den skrovliga, bruna ytan var med från början. När det gäller smaken måste jag tyvärr lämna er med jordens cliffhanger. I couldn’t do it. Sorry. Det är lite som med blodpudding; säkert gott men när man vet vad det är går det inte ned. Jag har med andra ord inte testat den. Kardinalfel kan man tycka, men det är som det är. Grannen smakade dock förra året och behöll både osten och hälsan, så det var ju toppen.

Sådant här händer nog bara på landet. Man hittar gamla Hemmets Journal och grannen kommer över med en åldrad ost. Det är semester.

 En mycket gammal Gammelost.