Grönt är skönt.

Man är sugen på något vegetariskt till middag, men ens repertoar av just det är hårt begränsad. Det är någon pasta med tomatsås, ugnsrostade grönsaker och en spenatsoppa som får rycka in när man vill dämpa någon sorts dåligt samvete eller helt enkelt bara äta köttfritt. Nu har jag dock två nya finfina rätter på agendan: gnocchi med tryffelpecorino och spenatpasta med bönor och feta.

Äter vi inte gnocchi alldeles för sällan? Gott ju. Man tager färsk gnocchi och sjuder tills de flyter upp till ytan, inte längre. Sedan grovhackar man salvia och bryner i ganska mycket smör. I med gnocchin i smöret och blanda lagom. Häll upp på fat. Och, här kommer själva hemligheten, grovsmula en tryffelpecorino över. Det ska vara den vällagrade sorten för 699 spänn kilot. Strössla slutligen rostade pinjenötter över. Sing hallelujaaaah! Inte mycket grönsaker för att vara vegetariskt, men det löser man genom att fräsa rödkål i olivolja och hacka i lite äpple med honung och servera till, ej på, gnocchin. Alternativt slänga på en näve ruccola över gnocchin.

Sen har vi spenatpastan, en mycket mycket enkel anrättning. Man kokar spaghetti. Samtidigt fräses ett par vitlöksklyftor i olivolja som efter någon minut får sällskap av färsk (alt fryst) spenat, cayennepeppar och edamamebönor (utan skida). Smiska runt och blanda ihop med pastan när den är al dente. Smula över fetaost. (Det mesta löses genom att smula över ost). Enjoy!

Där under fetaosten skymtar en spaghetti med vitlöksfräst spenat och edamamebönor, i all sin enkelhet.

Lena Andersson om: ost.

När jag för två år sedan glupskt tuggade i mig Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande” som om det vore en bit långlagrad Svecia var det något som slog mig. Något som avslöjar mitt förhållande till ost. Jag la märke till att huvudkaraktärerna Hugo och Ester vid flera tillfällen umgicks tillsammans med chèvre, blåmögel, gruyère… Var detta en slump? Eller kunde det vara så att jag hade en själsfrände i en av Sveriges bästa författare?! I had to know. Så när jag fick tillfället att fråga henne var förhoppningarna skyhöga. Är det nu vi finner varandra? Är det här början på en livslång vänskap där vi titt som tätt ses över diverse getiga och långlagrade godsaker och talar om livet?

Mitt önsketänkande galopperade iväg en smula, för ganska snabbt visade det sig att hon inte verkar vara särskilt imponerad av ost. Men jag är otroligt glad och smickrad att hon tog sig tid att gå till botten med detta. Lena Andersson, ladies and gentlemen:

Vad är din relation till ost?

”Inte så stark. Det är gott men jag är en sötsaksmänniska och kolhydratmänniska. Om det finns några livsmedel jag utan besvär skulle kunna avstå från resten av livet, ifall det vore viktigt, så hör ost till dem.”

I ”Egenmäktigt förfarande” umgås Hugo och Ester vid flera tillfällen runt ost, är det en slump?

”Är det flera ställen? Jag minns bara ett. Men det beror väl på att Hugo är en ostmänniska och inte en sötsaksmänniska. Han har idéer kring lagringen av ost som metafor för att det viktiga i livet tar tid, att man inte bara ska leva i ett ytligt och vulgärt nu där inget hinner mogna och bli bra. Ester har lite mer bråttom än han.”

Vad är det med ost som gör den så oemotståndlig?

”You tell me. Men det sägs att den har opiater i sig som bokstavligen gör den oemotståndlig för vissa.”

Förutom Parmesan, vilken ost har du alltid hemma?

”Jag har inte alltid parmesan hemma. Gouda och Grevé är bra smörgåsostar. De får inte vara för lagrade så att de faller sönder. På mackan behövs mer elasticitet och spänst. Oftast har jag annat pålägg med mindre mättat fett.”

Mest underskattade ost?

”Vet inte om det finns underskattade ostar. Är ingen konnässör. Däremot ska man inte låta sig förskräckas av Svarta Saras lukt.”

Favoritostbutik?

”NKs livsmedelsbutik. Och ”Matvärlden” i Tensta har utmärkt fetaost i lag.” 

andersson_lena

Lena Andersson. Foto: Cato Lein.

Livet i en liten låda.

Det var en helt vanlig torsdagkväll hemma. Jag hade hoppat i mina bekvämare brallor, lagade någon typ av mat och lyssnade på en babblig podcast när det ringdepå dörren. Förmodligen grannen som ville låna pasta, tomatpuré eller kanske hårbalsam, (ja, jag har sådana gullegrannar som man gillar). Men nej. Utanför min tunga dörr stod en för mig okänd kille som hälsade hurtigt och sträckte fram en låda. På lådan stod det ”Delikatessboxen”, och den var till mig. Jag vet inte om du helt oväntat har mottagit en delikatesslåda någon gång, men det kan jag lova att känslan är så himla fiin. Någon har inte bara tänkt på mig, utan dessutom pysslat ihop en låda med godsaker och skickat den hem till min dörr! Gråtklump i halsen så fint.

När jag hade listat ut vem männskan med det stora hjärtat var började min upptäcktsfärd i denna magiska box. Ostar inslagna för hand, chark, marmelad i vacker burk, åh, kex från min favorittillverkare..! Allt i sällskap med en folder med info, kuriosa och vintips till hela. Julafton hörni!

Det här kan vara bästa tjänsten på år och dar. På hemsidan finns ett (nästan) oändligt sortiment av ost, chark och tillbehör. Här hittar du färsk Robiola, mogen Livarot, tryffelsalami, oliver, kex, marmelader, allt i delikatessväg. Och känner du att även chokladpraliner borde pulas ned i en box lär du inte bli besviken. Perfekt ju! Här kan delikatesser bli tillgängliga även för de stackare som bor i orter utan ostbutik eller deli, så att de som inte nöjer sig med matbutikens färdigpackade gorgonzola också kan få ha lite fredagsmys med kvalitet. Med bara ett par klick kan du skicka hem en låda till någon som är värd det. Det bästa är att man kan prenumerera på lådor, så att man slipper stå i ostbutikens fredagskö med skrynklig nummerlapp i sin stressvettiga hand. Du glider bara hem, korkar upp vinet och tar emot leveransen i dörren. Kolla in världens godaste onlinetjänst här och nu!

Grattis lifelovers!

deliboxen1

deliboxen2

Man måste sitta på golvet och packa upp sin låda, det är det lag på.

Rapport från en arbetare.

Det här med att vara dubbelarbetande, det är helt okej. Ett parmesanhjul stod öppet bakom kulisserna i butiken, redo att delas i mindre bitar. Och Mr Ost sa att jag fick ostens kärna om jag ville ha. OM?! Det är löjligt hur mycket i himlen jag är. Att man kan bli så uppspelt bredvid en stor ost och dessutom bli erbjuden the center piece, priceless.

Och jag har börjat ta till mig kunderna. De uppskattar ju livets goda, liksom jag, och söker sig till denna lilla pärla för att götta. Och de lyssnar på mina tips. Och blir lite impade! Mina kunskaper är i och för sig mest skådespel, men det är ju halva grejen. Som kund vill man ju höra stories om gården på den italienska sluttningen, getterna vid den klippiga spanskfranska gränsen och den vresiga tryffelgubben. Det du inte får i en vanlig butik. Hit går man för historierna, den personliga charmen och, naturligtvis, för de fina delikatesserna. Jag stretar på.parmesan

skyltfönster

Tripla nyheter från Allerum.

Ibland, när man ska göra en krämig potatisgratäng eller en riktigt god pizza, kan en påse färdigriven ost vara kryckan man stödjer sig på. Nuförtin finns ju hur mycket som helst att välja på; Västerbottensost, TexMexost, Ica Basic, högt och lågt. Och som om det inte vore nog ger Allerum oss nu ytterligare tre alternativ: Single Cheese, Double Cheese och Triple Cheese. Det som skiljer dessa åt från övriga färdigrivna kompisar är att man blandat två resp tre ostar i samma påse. Helt crazy! Och varför har ingen tänkt på detta tidigare? Som namnen antyder så kan du alltså välja om du vill ha en och samma ost i påsen (Prästost), två olika (Präst och Grevé) eller en balanserad blandning av tre (Präst, Grevé och Herrgård). Alla ostar är lagrade mellan 12 och 18 månader så det är ganska smakrika gottepåsar det här. Någon har tänkt till, och det gillar vi. Kanske får bli en Triple nästa gång det görs quesadillas.

2774_Allerum_Riven-Ost_Triple-Cheese_150g-1 Färdigrivet från Allerum, när ditt bekväma livsnjutarjag får välja.

En skrattretande fulländad ost.

När fick en ost dig att fnissa senast? Nej, där ser du. Händer nästan aldrig. Men så härom dagen, när jag gick in i ostrummet på Sabis och helt sonika sa ”Ge mig en tryffelpecorino, och det är bums!” skedde det. Ostmästaren Thomas gav mig sin snällaste blick och frågade om jag ville ha ”hard core” eller en mildare variant. Med spelad självsäkerhet bad jag om den mildare, och det visade sig vara ett genidrag. Det blev en liten rund sak från Toscana som bara lagrats i 1 månad. Och den fick mig inte bara att fnissa (på riktigt), jag skrattade rakt ut. LOL, ensam i köket medan bubblet låg på kylning. Herre. Gud.

Ursprungsplanen var att köpa tryffelchips som sällskap till den torra Pongraczen. Men eftersom de var slut fick jag snilleblixten att köpa ett par hekto tryffelpecorino istället. Och den finingen var helt a-ma-zing! Inte lika torr och smulig som en långlagrad pecorino, utan lite mjukare och jämnare i konsistensen, och inte lika salt. Den svarta tryffeln var så klart äkta och gav en mild och fin smak som inte dominerade. Kombon konsistens, syra, sälta, tryffelsmak var med ett torftigt ordval perfekt.

Priset på 599 sköna kronor per kilo var långt ifrån perfekt och kan lätt få fnisset att komma av sig, men det här är utan tvekan något jag trots det kommer köpa igen. Och igen. Absolut en av mina topp 3 ostupplevelser ever, utan överdrift.

tryffelpecorino Heaven is a place on Earth.

Inspiration, var är du?

Vad gör man när inspirationen är frånvarande och osttankarna går på lågvarv, när tröskeln till att skriva ett nytt inlägg är högre än Greklands statsskuld. Äter mer ost..? Surfar runt på bloggar, Pinterest och matsajter i jakten på en ful stöld? Nåt behöver göras och det är kvickt, för så här slött kan det inte vara på Sveriges bästa ostblogg. Ber om ursäkt å mina egna vägnar och moonwalkar tillbaka in i grottan igen tills jag kommer på något. Hörs.

writers-block

Kanske borde man byta ut skrivmaskinen mot något modernare…