God jul.

Stilton, Brillat savarin, Blå Kornblomst och Camembert. 

Bild

Annonser

Inget skitsnack.

Då och då händer det att chips känns alldeles rätt som sällskap till valfri film (t ex Mandomsprovet). Den här gången frångick jag dock de klassiska potatischipsen (utan bedrövlig dill-, barbeque- eller sourcreamsmak) och föll, helt naturligt, för Estrellas nya limited edition-påse Fine Cheese med smak av mellanlagrad prästost. Förväntningarna var inte direkt höga eftersom det ofta slutar i besvikelse när man köper chips med ostflavour. Men de HÄR. Jesus vad härliga de här chipsen är! Lövtunna oräfflade potatischips (bästa sorten!) med bara en hint av mild ostsmak och lite lagom salt. Glöm cheeze doodles-ostig smak, det här är på riktigt. Alltså ingrediensmässigt är det väl kanske inte mycket att skryta med, en del riktigt prästostpulver och sen det gamla vanliga, men SMAKEN. Fine Cheese-chipsen är det bästa Estrella gjort sedan…ja jag kan inte komma på att de ens har något så härligt. Det här är helt enkelt det perfekta chipset. 

Bild

Cuadrello di bufala.

Listen up. En taleggiovariant på buffelmjölk! Konsistensen och utseendet är i rakt nedstigande led från Taleggion. Smaken är en mycket balanserad blandning av just Taleggio och något Camembert-aktigt; mild, krämig och fin. Jag skulle gå så långt som att kalla den här italienaren ett mästerverk. Kan lätt bli en ny favorit. 

Bild

Birdie nam nam.

Nu är det vinter på riktigt. Och om du höjer blicken lite från dina egna stelfrusna tår så kanske du upptäcker de små mesar och trastar som inte flytt den barska vintern. Så här års har de svårt att hitta mat, och då hjälper vi dem så klart. MEN. Kasta inte ut brödsmulor åt dessa små krakar, då fryser de ihjäl. De behöver fett, (who doesn’t). Och vad passar bättre än att surra fast ostsulorna som blivit över efter ditt eget kalasande vid balkongräcket. Mina små kompisar får njuta av en 18 månaders lagrad cheddar och en vällagrad Svecia. Fint ska det vara.

Bild

Eko eko eko…

Tråkiga siffror visar att ostproduktion påverkar miljön i alltför stor utsträckning. Man kan dock dra sitt strå till miljöstacken på många sätt, b la genom att välja ekologiska produkter. Det råder dock viss oklarhet hur mycket, eller ens OM, ekologiska val är bättre ur just miljösynpunkt när det gäller ost. Det krävs ju fortfarande kreatur för att framställa underverken, och det är djurhållningen som är boven. Men eftersom fodret till ekologiskt hållna djur inte är besprutade med bekämpningsmedel (som bidrar till övergödda sjöar och hav) i samma utsträckning som icke ekologiskt foder borde det i alla fall vara ett bättre val. Dessutom är det ju härligt att veta att djuren på ekologiska gårdar har ett bättre liv.

Tyvärr är det dock lite av en djungel i osthyllan när det gäller ekologiska val. Vissa är KRAV-märkta och andra ”bara” ekologiska. De KRAV-märkta ostarna är ganska få, kanske för att det krävs ett gäng kriterier för att få KRAV-licens, det räcker alltså inte med att osten består av ekologisk mjölk. Så ostarna kan alltså vara ekologiska utan att vara märkta med KRAV. Fråga gärna i ostdisken om du vill reda ut begreppen ytterligare. I did. Här är några väl utvalda ekoostar.

Vesterhavsost är en dansk mild hårdost av komjölk. En förfinad Herrgårdskusin.

Anno 1225 från svenska Almnäs Bruk är en smakrikare ost på komjölk från egna prisbelönta gården.

Tyresta Camembert är en liten juvel från gårdsmejeriet Sanda i Österhaninge.

Blå Kornblomst från Danmark är en mild blåmögel gjord på komjölk. Så mild och fin att det på intet sätt är några svårigheter att äta ca 150 g på egen hand utan att må dåligt.

Bild

Blå Kornblomst.