Ost och vin; vem tar vem?

Det är ingen hemlighet att ost och vin har en alldeles särskild relation. Men det är ju som med alla relationer, svårt att hitta den rätta. Det finns en mängd matchmakingsajter där ute, Wisconsin Cheese Cupid är nog en av de bättre. Du kan nämligen på ett löjligt enkelt sätt välja att utgå antingen från osten, eller drycken, och få en bra matchning. Dessutom finns den som app. (Den är dock inte lika bra eftersom man där bara kan utgå från dryck, dvs precis tvärtom mot vad man vill. Osten först liksom.) Aldrig mer en blinddate för osten och vinet, hurra!

WisconsinCupidOch så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Annonser

Post ostfestival.

Festivalyran har lagt sig och kvar är minnet av möten med härliga profiler och en kyl full med nya favoriter. Det mest fantastiska med denna happening är inte att man kan äta sig tjock på god ost, utan att träffa de riktiga entusiasterna bakom ostarna, de som ömt stryker handen över sina mästerverk. De små ysterierna och gårdarna som har en personlig relation till sina kor (eller getter eller bufflar) och på riktigt brinner för sin tillverkning. De människorna avundas jag på många sätt och blir glad av att möta.

Claes Jürss är en av dem. En engagerad själ med glittrande ögon som tillverkar några av Sveriges godaste ostar. Prisbelönta Sörmlands Ädel är en mjuk blå dröm av komjölk. Deras Granbarksost var för mig en ny encounter, och en oerhört trevlig sådan. En rund mjuk sak omgärdad av granbark. Bör helst värmas något och ätas som typ fondue. Löjligt mycket skogssmak och fnissigt god.

Birgitta Dahlberg var också en uppfriskande fläkt. En härlig lady som bjöd på egentillverkade ostpraliner, (av choklad, bär och ost obviously). Sjukt kreativt tilltugg, till en flarra sött vitt till exempel.

Ostlabbet hade radat upp allt man behöver för egen tillverkning. Av ost alltså. Bunkarna, dukarna, löpen, allt i ett händigt kit. Det ska bli mitt nästa projekt tänkte jag. Egen ost. Måste bara komma på en bra lagringsplats som ständigt håller 12-13 grader i några månader… Återkommer i frågan.

Summa summarum: Det finns så mycket god, fin, bra, härlig, len, rund, vågad svensk ost. Köp en idag, och stötta eldsjälarna och de små gårdarna. De är så värda!

IMG_3455

ostpralin1 Söta små salta praliner.

ostprovning Granbarksost & Co.

Ostbonanzan börjar NU.

10.00 var vi ett gäng entusiaster som stod i pole position utanför porten i detta livsnjutarrally som kallas Ostfestivalen på Nordiska museet. I dagarna tre kan man här provsmaka ost, lyssna till seminarier, chitchatta med entusiaster och framför allt upptäcka nya svenska favoriter. Små och lite större ysterier från hela Sverige har radat upp sig och bjussar på favoriter och en och annan hemlighet.

Idag väntar seminarierna Svenska ostar på nytt sätt och Svenska trender i ostdisken. Och en obscen mängd ost så klart. To be continued.

Nordiska

monter

IMG_3465

getLötNY

Kvibille

Hörde jag ost?

Esters och Hugos gemensamma lust.

Hugo Rasks och Ester Nilssons kärleksrelation har blivit allmänintresse i och med Lena Anderssons prisbelönta roman Egenmäktigt förfarande. Esters besatthet av den avvisande mannen är smärtsamt illustrerad och igenkänningsgraden svinhög, ändå bläddrar man med fasa vidare. En detalj som en normal människa dock kanske inte noterar är att paret ofta umgås till någon typ av ost.

På sid 25 till exempel: ”Han tog fram det han köpt, kex, vindruvor och en grönmögelost han vecklade ut ur plastförpackningen.”

Sid 26: ”Upplöst i både kött och känsla över att få stå bredvid honom tänkte hon nu på osten, hur den vunnit i konkurrensen med andra ystningar och på mögelsvamparna som sållats bort i striden om att bli omtyckt av mänsklighetens smaklökar.”

Sid 63: ”Hon hade just hällt den rivna gruyèren i såsen…när han ringde kvart i sju.”

Sid 191: ”Ester beställde chèvresallad, Hugo entrecôte med pommes frites… Chèvren var krämig och tjock, köttet saftigt och mört…”

Även Lena Andersson verkar alltså se osten som något som berikar livet. Kanske är det till och med så att ostälskare har ett uns mer liv, lust och kreativitet än snittet..? Jag tänker tro så.

ostibok Ost i bok.

Drömmen om en ostpiñata.

Den amerikanska hamburgerkedjan Wendy’s lanserar nu en blue cheese bugare. (Bara tillgänglig i USA förstås). Detta görs med en halvknasig reklamfilm där man kombinerar två härliga saker: blåmögelost och piñata. Vem vill inte puckla på en piñata så det sjunger om det. Som dessutom innehåller ost.

Ostfestivalen – 7 dagar and counting.

Om 168 timmar startar den tre dagar långa Ostfestivalen på Nordiska museet. En orgie i svenska hantverksmässigt tillverkade ostar och möten med dess eldsjälar. Prova ostar, lyssna på seminarier, var med och kora bästa osten och träffa konnässörer. 13-15 februari. Nordiska museet. Ses.

IMG_2300

Värdig en egen festival.

Besvikelse i en liten ask.

Kom över Fontanas nyhet Färskost med fetaost häromdagen. SOM jag längtat efter att få testa denna. Feta är ju en mångsidig favorit som jag som sagt lätt kan tänka mig att bre på en skiva rostat surdegsbröd. Färskostarna finns i smakerna Vitlök, Gräslök och Peppar. Mitt val blev vitlöksvarianten.

Ivrigt rev jag av plastlocket och möttes av en sorglig syn. En klumpig gulvit röra som lite undergivet stirrade upp på mig. Nåväl. Fram åkte brödet (knäcke, i brist på annat) och kniven av trä. Själva bredandet av osten bådade inte gott. Lös, klumpig och inte alls särskilt lockande. Doften var tydlig av vitlök, och det är ju trevligt. Men. Så var det ju det här med smaken… Vitlök – check. Fetaost – näe. Syran finns där, men fetasmak?? Vitlöken är dominant, och i det här fallet är det nog en bra grej, för det andra kändes inte kul. Får ingen fetakänning alls. Och när blicken vandrade över innehållsförteckningen stannade den på ”majonnäs”. Majo-jäkla-nnäs?! Visst finns fetan som ingrediens, men i övrigt är den helt frånvarande.

Nej, det blir att röra till en egen variant på ren feta och lite typ Philadelphia. Synd Fontana, på en sådan briljant idé.

fetafärskost

Grekisk lågkonjunktur på export.