Äta eller icke äta – den gravidas stora fråga.

Jag har varit gravid två gånger. Lätt de bästa beslut jag har fattat. Men. Det som hände under andra graviditeten var att min svaghet för ost gick från hyfsat normal till not so hyfsat normal. När man är gravid får man nämligen rådet att avstå mögliga och opastöriserade ostar. Så inte nog med att man blir tung, får vadkramper och flåsar som en svingammal labrador, man måste avstå något av det bästa livet har att erbjuda. Min tidigare så avslappnade relation till ost blev därmed något ansträngd. Man skulle till och med kunna påstå att den kunde förväxlas med tvångstankar. Måste. Ha. Ost. Så där stod jag, hukad över en kastrull och stirrade ned på chèvren som bubblade i sitt eget fett, för att sedan bre ut massan på bröd, och äta. Jag hade så klart undersökt att om man hettar upp osten ordentligt så dör den skadliga listeriabakterien, (som i allra värsta fall kan orsaka missfall). Så jag fick min ost, men inte så ofta som jag hade önskat pga den omständliga ritualen.

Men vad säger rönen idag? För de ändras ju titt som tätt. Enligt livsmedelsverket är det detta som gäller precis nu:

”Undvik ost gjord på opastöriserad mjölk. Undvik också mögel- och kittost även om den är gjord på pastöriserad mjölk, till exempel Brie, Gorgonzola, Chèvre, Vacherol och Taleggio. Ost i matlagning som upphettas till bubblande het går bra att äta.”

Så, ät ost. Men hetta upp den först om du är osäker. Och när bebisen har fötts är du värd jordens ostbricka. Hör ni det alla blivande pappor?

Bild

Och den mest överskattade osten är…

Nej, inte Camembert. Grattis Brillat Savarin, överlägsen vinnare av den mindre smickrande titeln Mest Överskattade Ost. Denna smöriga, alldeles för syrliga och inte alls angenäma ost som matskribenter för ett par år sedan glatt namedroppade och early adopters intet ont anande sprang benen av sig för, för att sedan titta osäkert på varandra och tänka: ”det ska kanske smaka så här…eller? Och gott är det inte…eller? Fast de sa ju…” medan de fortsatte mumsa. Och än idag hörs fölk säga, lite för högt, ”naej, måste kila och köpa lite Brillat till helgen. Har du testat Brillat Savarin?” Ja det har jag. Och nej den är inte god. Och nej jag måste inte alls köpa en bit till helgen. Men gör det du, och lämna de riktiga godbitarna till mig.

Bild

Galen schweizare.

Något behövde hända, så jag bad Ost-Thomas i min lokala mataffär överraska mig. And he sure did. Med stolta steg kom han med en schweizisk alpost som för blotta ögat var förvillande lik en Gruyère. Men oj vad kul det blev! Osten Napfer Nuss är nämligen helt galen. Jag visste inte att en ost kunde innehålla så mycket smakmässig information. I den ekologiska komjölken har man blandat valnötsolja och resultatet är överväldigande. Först den typiskt mjuka alpostsmaken, följt av en sublim men tydlig valnötsdito. Den är så smaktät och samtidigt så balanserad att hjärnan inte hänger med, vad var det som hände? Napfer Nuss var precis det jag behövde den dagen, och alla dagar sedan dess.

Bild