Burgare Greek style.

Hamburgare är ju en av tidernas bästa rätt på många sätt. Och nu är det lättare att göra den ännu godare! Någon på Fontana har nämligen tänkt till och ger oss nu halloumi i runda skivor. Halloumi på burgaren är inget nytt, men det nya formatet gör det lättare att go vegetarian, om man är på det humöret. Grilla osten, smaska på tomat, rödlök och guacamole. Now, that’s a decent burger. (Om man smyger in en högrevsburgare där emellan blir den inte sämre, men nu fokuserar vi på osten).

Bild

Bilden är lånad från Fontana.

Parmesan i Skrattande kon-kostym.

Tänk Skrattande kon (La Vache qui rit) i konsistensen och diskret Parmesan i smaken och voilá: en ask med små godbitar. Går så klart inte att jämföra med the real deal, trots att den faktiskt innehåller riktig Parmesan, men gott som ett alternativ till valfri mjukost. Hittades på Wijnjas i Stockholm.

Bild

Chaource.

Jag fick ju ett ostogram och plötsligt kändes livet rättvist igen. I lådan låg en Chaource, (fransk ost på komjölk), och väntade snällt. Den här osten kan variera lite i karaktär beroende på mognadsgrad. Just mitt exemplar var väldigt mjuk och nästan rinnig precis under ytan och blev fastare och lite chèvreaktig i mitten. (Personligen gillar jag den lite fastare konsistensen). Smaken är mycket angenäm; mjuk med en svag syrlighet. Och precis när man tror att det ska beska till sig landar den mycket elegant. Slutsats: Köp denna godsak om du aldrig testat.

Bild

Paradiset.

Det finns de som tror att man kommer till osthimlen när man dör. Nu kan jag avslöja att den finns i en hemlig källare någonstans i Stockholm. Alla ostar man kan komma på, till grossistpriser. Dubbelt bra! Den här gången blev det dock en blygsam uppställning i korgen: Roulé, Tomme de Basque, brie och ett nytt fynd: Parmesan i Skrattande kon-skepnad. Det bästa av två världar! (Återkommer till den i en post längre fram). Och så hängde en salami med pga euforisk förvirring.

Bild

Goda nyheter.

Jag välkomnar allt som bidrar till att det blir liite svårare att välja i ostdisken. Därför är det trevligt att Falbygdens nu lanserar Manchego och Queso Iberico under egen flagg. Manchego är en hård fårost, vanlig som tapas men gott till allt skulle jag våga påstå. Queso Iberico är av manchegotyp men gjord på både ko-, get- och fårmjölk. Har inte hunnit testa just dessa, men det måste ju göras.

BildBild

Tubtest.

Jag måste erkänna att jag inte är någon större mjukost-på-tub-ätare. Men ibland, om det finns att tillgå in en kyl nära mig, slinker det ned. Varför det inte har blivit oftare var en gåta, tills nu.

Jag ställde mig alltså vid tubosthyllan och valde några för mig osmakade varianter. De som hamnade i korgen var inte nyheter på något sätt, utan bara utvalda pga nyfikenhet. Det blev tre ostostar och en svampost.

tubost

På bordet finns Chèvreost med honung och Ädelost Päron från Kavli, och Stark hushållsost och Kantarellost från Fjällbrynt. Och här vill jag bara påminna om att jag inte på något sätt är expert på varken det ena eller andra, bara en nyfiken ostjunkie.

Stark hushållsost. Här har någon kreativ optimist (läs verklighetsfrånvänd) namngett osten, för stark är den då rakt inte. Till och med sjuuukt långt ifrån. Inte ens om man anstränger sig för att känna efter, vilket jag förstås gör eftersom jag tar detta test på högsta allvar. Men besvikelsen är stor. Jag hade hoppats på något spännande rent smakmässigt. Men det är helt enkelt vanlig mjukost på tub, varken mer eller mindre. Trååk.

Ädelost Päron låter lockande. Kanske sting mot sötma? Njae. Ädelost på tub är ingen nyhet för mig och faktiskt helt okej i total brist på annat. Och den här med päron innehåller dessutom riktiga Williamspäron, och det är ju alltid ett plus med riktiga ingredienser. Men. Håll i hatten. Jag känner inga päron eller sötma what so ever. Kanske låter det mer lockande än det smakar? Exakt så.

Chèvreost med honung. Osten på var mans (men framför allt kvinnas tror jag) tunga. Jodå, den här tubvarianten smakar chèvre, men återigen saknas sötman. Hallå honungen, var är du?! Helt okej ren på macka och min favorit bland de för dagen utvalda tuberna, men inget jag laddar kylen med.

Kantarellost. Jag har svårt att förstå varför den här osten finns. Visst, den smakar verkligen kantarell och jag kan absolut haja intentionen hos Fjällbrynt. En genväg i matlagningen, kanske göra några (alldeles för) enkla canapéer med kantarellost… Men. På riktigt. Antingen använder man väl riktig svamp eller så gör man typ… något annat? Eller? Kanske är min fantasi urusel, men det känns spontant som att det är svårt att hitta ett endaste användningsområde för den här. För att bara äta den på macka rakt upp och ned är inte kul.

Sammanfattningsvis kan man väl bara konstatera att jag inte är en tubtyp, (och ingen skugga ska falla över den som är det), men det var kul att lämna min comfort zone för en stund.

Tager du denna… ost?

Det är love i luften och bröllopen avlöser varandra. Kanske är du själv i planerartagen och just i detta nu i panik försöker få ihop en meny till självaste bröllopsmiddagen. Om man får tycka till lite här så var kreativ och bjussa på osttårta till valsen istället. För handen på hjärtat, vem är egentligen sugen på en sockrig och ofta trist bröllopstårta efter en trerättersmiddag? Nej, just det. Osttårta (cheese cake?) är lika vackert men ännu godare och lyxigare.

Bild