Söt butik.

I ett hål i väggen på Karlavägen i Stockholm hittade jag härom dagen en liten liten butik med en minst sagt tydlig inriktning. Svensk konfityr säljer nämligen bara egenkokad saft, sylt och marmelad. Här hittar man chilikryddad lingonsylt, rabarbersaft med ingefära och klassisk jordgubbssylt, men framför allt hittar man finfina marmelader till sina ostar. Oftast tycker jag i och för sig att ost klarar sig utan söta tillbehör, men plötsligt händer det. Jag fastnade för en fikon- och citronmarmelad med lakritsrot som visade sig passa min Fourme Dambert förvånansvärt bra. Vore kul om denna lilla pärla till butik överlever trots sitt smala sortiment.

Bild

Bild

PS Nu på sommaren har de bara öppet på måndagar.

 

Annonser

Saganaki.

Jag hittade ett obeprövat kort i ostdisken häromdagen. Och det är ju alltid kul. En cypriotisk stekost av får- och getmjölk, Saganaki. ”Ah, en halloumikusin”, tänkte jag. Och kanske var det där någonstans det blev fel.

Osten steks i varm panna utan fett och får då en krispig yta med en mjuk mozzarellaktig insida. Så långt är vi helt överens, Saganakin och jag. Men sedan kommer ju själva smakandet. Eftersom jag hade föreställt mig något i halloumiväg blev det direkt illa när den snarare liknade gratinerad Västerbottensost i smaken. Västerbotten i alla ära, men att tugga i sig en 2 cm tjock varm skiva blir helt enkelt för mycket. Kanske bottnar min besvikelse i förväntan av något annat, men tyvärr är det här inget jag äter igen. 

Bild

 

Halloumi-tider hej hej!

Grillen är framme, rosén är immig och folk är brunbrända och fria. Det är ett Instagram-moment helt enkelt. Sommarkvällarna spenderas ofta och gärna runt grillen och oavsett om du lägger på en välhängd entrecôte (naturligtvis från en ekologisk gård) eller egenfångad makrill är det aldrig, jag menar aldrig, fel att en Halloumi gör dem sällskap. Det är något med denna gnisslande lilla godsak som gör att jag så här på sommaren, åtminstone en gång i veckan, behöver den. Helst grillad. I en ruccolasallad, till färskpotatisen, mellan hamburgerbröden eller på grillspettet.

Halloumi tillverkas bara på Cypern av inhemsk får-, get- och komjölk och viks för hand. Förr använde man bara mjölken från get och får eftersom det inte fanns kor på Cypern. Vet inte om den var godare då, men uppenbarligen duger dagens recept gott. Gnisslet beror på att man kokar osten innan man kryddar upp den med mynta och det är väl det gummiaktiga som delar folk i två läger – för eller emot. Svårt att omvända icke övertygade om att den är smarrig, men ett tips är att grilla lite större bitar och sedan skära den, då stelnar den inte så fort på tallriken. Ett annat hett tips är att inte köpa en ost vars förpackning är spänt uppblåst, not so smarrig. Så kom ihåg Halloumin i sommar, allt blir lite bättre så.

Bild

Bilden är lånad från Fontana.

Vitlök är gott. Men vilken är godast?

En fluffig färskost kan få vilken rostemacka som helst att flyga. För egen del är jag svag för dem med vitlök, och oftast blir det Roulé, den där snurran. Den har den rätta konsistensen och en mild och örtig vitlökssmak. Så varför inte nöja sig med den då säger du. För att jag kanske kan hitta en ny ännu godare favorit säger jag. Så here we go.

Bild

Boursin. Den franska klassikern. Att öppna den känns nästan som en liten ceremoni; kartongen, silverpappret… Och det är egentligen inget större fel på Boursin. Men om man ska peta runt lite (och det ska man ju) så är den en smula för salt och en aning för kompakt i konsistensen. Och vitlökssmaken känns lite unken. Trots det får den ändå 3 vitlökar av 5.

Castello ekologisk vitlöksost. Ekologiskt är ju bra, men den här konsistensen doesn’t do it for me. För smörig och jämn, det händer liksom inget. Uppsidan är att den bara innehåller helt naturliga råvaror och har en mild och fin vitlökssmak, men den här är nog en typisk matlagningsost snarare än påläggsost. Därför blir det blygsamma 2 av 5 vitlökar.

Chèvre à tartiner ail et fines herbs. Vitlöksost gjord på getmjölk, kan det vara nåt? Tja, säkert för någon. Den har den getiga syran, är mild och krämig. Men vitlökssmaken är dock väldigt sublim. Kanske för att det inte finns någon vitlök i den, utan istället vitlöksarom. Morr. För egen del väljer jag nog antingen eller. Antigen get eller vitlök, inte både och. Så denna lilla sak får 3 av 5 vitlökar.

Rondelé. Här har vi det rätta fluffet. Det liksom frasar när man brer ut den. Bara naturliga ingredienser och mycket färska örter (persilja, körvel och dill) ger fräschör. Syran är väl balanserad och vitlökssmaken känns frisk. Men aj vad salt den är. De till och med varnar om salthalten i innehållsförteckningen. Synd, annars hade den här blivit min nya favorit. Saltet gör dock att den inte förtjänar mer än 2 av 5 vitlökar.

Slutsatsen är därmed att Roulé än så länge behåller favoritstatusen, men sökandet fortsätter i det tysta.

 

Inlägget sponsrades av Vademecum 24 Hour Super Fresh Breath.