Polski ostski.

När man gillar ost ska man se till att nära och kära har fattat galoppen, för då får man titt som tätt något stinkande litet paket i brunt papper. Och det är ju det bästa! Min polska kompis specialimporterade till exempel den lokala delikatessen Oscypek, ”en rökt specialitet från de polska bergen”, enbart för min skull. DET är vänskap.

Hur som helst, rökt ost som idé är jag egentligen lite skeptisk till, men det är ju ändå ost. I samma stund kniven penetrerar plasten slår den rökta doften emot mig. Konsistensen är Herrgårdslik och färgen går mot honung. Smaken är mildare än jag förväntat mig, vilket är en positiv överraskning, rökigheten ligger mest i doften och ger bara en liten lagom skjuts till själva smaken. Kan tänka mig att den här osten är utmärkt i exempelvis en omelett. Själv gör jag som jag brukar; äter den rakt upp och ned. Och det går hur bra som helst. Dziekuje Zoccie!

Image

Äntligen höst!

Hallå everybody, hösten är här! De tjocka tröjornas årstid, det ovärdiga vädrets årstid, the årstid of ostfondue. SOM jag längtat. Det här behöver du för 4 pers:

1 vitlöksklyfta

600 g riven lagrad ost, typ Gruyère

4 dl torrt vitt vin

1 msk maizena

1 msk Kirsch (körsbärslikör)

Gnid grytans insida med vitlöksklyftan. Häll på vinet och koka upp. Rör ned osten, lite i taget tills den smält. Rör hela tiden. Lös maizenan i kirsch och häll i. Klart! Servera med brödbitar, god skinka, stekta champinjoner, grönsaker… Och så lite Samarin på det.

Image

Oumbärliga osthyvel.

Vad skulle man göra utan den? Osthyveln. Jag har tre stycken och ändå måste jag alltid diska en när den behövs. Utomlands har man dock inte fattat någonting. I England käkar man ost med glädje, men osthyvel? Icke. Färdigskivad ost är tydligen good enough. För att inte tala om amerikanerna. Och fransmännen använder kniv, vilket ju är okej och så klart helt nödvändigt ibland, (tänk brie), men inget levererar ost lika optimalt som hyveln. Och denna lilla sak skänker mer glädje än man anar. Den kan till exempel:

Skala rotfrukter.

Strimla rotfrukter.

Skiva äpplen.

Strimla kål.

Skära tårta.

Vända äggen i stekpannan.

Raka benen. (Ett obeprövat och något osäkert kort. Men det KAN gå).

Skiva ost. Höll på att glömma.

Mer?

Image

Cheese alert!

Trodde aldrig jag skulle säga det här, men det finns faktiskt tillfällen när ost inte är att rekommendera. Om jag säger så här: eat cheese, breathe cheese. Ost och dess doft är allt som oftast himmelsk, när det är förstahandsdoft. MEN. Tänk första dejten. Tänk fjärilar i magen, sublim J’adore by Dior och förlägna skratt. Över detta lägger du ett lock av grottlagrad Gruyère som vuxit till sig i munhålan och bye bye andra dejten. För till och med jag baxnar av ost som varit inne och vänt. Och detta är ofta ett nybörjarmisstag, så ta nu ett ovärderligt tips från en rutinerad ostmumsare: vräk i dig ost om du så önskar, men tänk på att första intrycket sällan blir ett andra om det förknippas med blåmögelbreath. Just saying.

Image

Istället för blommor.

Fredag. Kanske vankas det parmiddag. Gåbortskorna är framrotade och finbrallan hänger redo. Ett tips är att strunta i den obligatoriska blomkvasten och ge bort något trevligare om du är gäst. En ost och finfina kex till exempel. Den pyssliga kan till och med skära upp en fetaost, lägga i glasburk tillsammans med en kvist rosmarin och hälla över god olivolja och vips så har du gett värdinnan prestationsångest inför nästa gång de är gäster. Trevlig helg.

Image