Vardagsproblematik i i-landet.

Vi måste prata om Förpackningsproblemet. Det där som uppstår när en ost är så väl inslagen i plast att det är omöjligt att öppna den på ett värdigt sätt. Jag kan se ostinslagaren framför mig; galen blick och hysteriskt skratt när han (för det är en han) virar plasten hårdare och hårdare som straff för att det är någon annan som får äta upp innehållet.

Man börjar med att försöka hitta en lös hörna i plasten. Går sen vidare till att pilla lite i etiketten. Pillandet går obemärkt över till ett rivande och allt avslutas i ett frusterat sprättande med kniv. Väljer alltid ost i papper när det finns att tillgå, men det finns ju knappt ens i saluhallar nuförtin, vilket man ändå inte poppar in på varje dag. Paniiik!

Ja, det är måndag.

Bild Så nära, men ändå så långt bort.

Plastic is not so fantastic.

Är inte så förtjust i plastförpackningar och plastförvaring. Helt oförtjust i plast överhuvudtaget faktiskt. Ftalater hit och hormonstörningar dit får mig att försöka undvika plast, särskilt i matsammanhang. Med den här ostkupan slår vi två flugor i en smäll: 1. Inget skit i osten 2. Snygg. Finns på hautelook.com.

Bild