”Fan, vad det stinker spya!”

Det var de exakta orden som min kollega så brutalt slängde ur sig när vi satte oss i mötesrummet. Han öppnade fönstret för att låta den minusgradiga luften utanför svepa in, viftade med dörren, öppna stäng öppna stäng, kollade alla papperskorgar med dramatiska kväljningar. ”Vem fan har spytt?!” halvskrek han i panik.

”Taleggio…” mumlade jag försiktigt.

”Va?”

”Taleggio. På mina mackor. Ostmackor…” trevade jag.

”Men vaf..! Jaha..?”

Han känner mig ju så väl. Han VET vad ost betyder för mig, att jag måste äta det regelbundet, (varje mellanmål), och accepterar mig för den jag är. Trots det – dålig stämning.

taleggiomacka

Just another mellanmål at the office. 

Vardagsproblematik i i-landet.

Vi måste prata om Förpackningsproblemet. Det där som uppstår när en ost är så väl inslagen i plast att det är omöjligt att öppna den på ett värdigt sätt. Jag kan se ostinslagaren framför mig; galen blick och hysteriskt skratt när han (för det är en han) virar plasten hårdare och hårdare som straff för att det är någon annan som får äta upp innehållet.

Man börjar med att försöka hitta en lös hörna i plasten. Går sen vidare till att pilla lite i etiketten. Pillandet går obemärkt över till ett rivande och allt avslutas i ett frusterat sprättande med kniv. Väljer alltid ost i papper när det finns att tillgå, men det finns ju knappt ens i saluhallar nuförtin, vilket man ändå inte poppar in på varje dag. Paniiik!

Ja, det är måndag.

Bild Så nära, men ändå så långt bort.

Cuadrello di bufala.

Listen up. En taleggiovariant på buffelmjölk! Konsistensen och utseendet är i rakt nedstigande led från Taleggion. Smaken är en mycket balanserad blandning av just Taleggio och något Camembert-aktigt; mild, krämig och fin. Jag skulle gå så långt som att kalla den här italienaren ett mästerverk. Kan lätt bli en ny favorit. 

Bild