Saganaki.

Jag hittade ett obeprövat kort i ostdisken häromdagen. Och det är ju alltid kul. En cypriotisk stekost av får- och getmjölk, Saganaki. ”Ah, en halloumikusin”, tänkte jag. Och kanske var det där någonstans det blev fel.

Osten steks i varm panna utan fett och får då en krispig yta med en mjuk mozzarellaktig insida. Så långt är vi helt överens, Saganakin och jag. Men sedan kommer ju själva smakandet. Eftersom jag hade föreställt mig något i halloumiväg blev det direkt illa när den snarare liknade gratinerad Västerbottensost i smaken. Västerbotten i alla ära, men att tugga i sig en 2 cm tjock varm skiva blir helt enkelt för mycket. Kanske bottnar min besvikelse i förväntan av något annat, men tyvärr är det här inget jag äter igen. 

Bild