Grönt är skönt.

Man är sugen på något vegetariskt till middag, men ens repertoar av just det är hårt begränsad. Det är någon pasta med tomatsås, ugnsrostade grönsaker och en spenatsoppa som får rycka in när man vill dämpa någon sorts dåligt samvete eller helt enkelt bara äta köttfritt. Nu har jag dock två nya finfina rätter på agendan: gnocchi med tryffelpecorino och spenatpasta med bönor och feta.

Äter vi inte gnocchi alldeles för sällan? Gott ju. Man tager färsk gnocchi och sjuder tills de flyter upp till ytan, inte längre. Sedan grovhackar man salvia och bryner i ganska mycket smör. I med gnocchin i smöret och blanda lagom. Häll upp på fat. Och, här kommer själva hemligheten, grovsmula en tryffelpecorino över. Det ska vara den vällagrade sorten för 699 spänn kilot. Strössla slutligen rostade pinjenötter över. Sing hallelujaaaah! Inte mycket grönsaker för att vara vegetariskt, men det löser man genom att fräsa rödkål i olivolja och hacka i lite äpple med honung och servera till, ej på, gnocchin. Alternativt slänga på en näve ruccola över gnocchin.

Sen har vi spenatpastan, en mycket mycket enkel anrättning. Man kokar spaghetti. Samtidigt fräses ett par vitlöksklyftor i olivolja som efter någon minut får sällskap av färsk (alt fryst) spenat, cayennepeppar och edamamebönor (utan skida). Smiska runt och blanda ihop med pastan när den är al dente. Smula över fetaost. (Det mesta löses genom att smula över ost). Enjoy!

Där under fetaosten skymtar en spaghetti med vitlöksfräst spenat och edamamebönor, i all sin enkelhet.

Den perfekta pizzan?

Jag tror att någon är värd Nobelpriset i mat. Denna någon, (Birgitta Höglund), har nämligen uppfunnit det som kan vara världens bästa pizza: Pizza med halloumibotten. Ost på ost utan vetemjölets kolhydrater. Hörde jag hurra? Recept och how to do it hittar du här.

halloumipizza_saycheese

Guilty pleasure utan guilt.

Feta på grönt är skönt.

Ibland, när man känner att det har ätits lite för få fibrer och lite för mycket snabba kolhydrater, kan det vara gött att ställa till med grönsaksbonanza. Men det behöver inte bli tråkigt för det.

Lyssna på det här: Man hugger upp bitar av rödbeta, morot, broccoli och svindyr lila blomkål, (bara för att det är en kul färg), och steker i smör. Därefter hälls de i form med olivolja, färsk timjan och salt. Naturligtvis toppar vi med (minst) ett paket fetaost och rostade solrosfrön och skjuts in i ugnen. Gott. Ja. gro%cc%88ntfeta

Dagen efter är det i telefonkön till sjukvårdsupplysningen man kommer på att man åt rödbetor kvällen innan…

Pilgrimsfärden går i syd-ost-lig riktning.

En av de finaste Say Cheese-läsarna sprang på vad som kan vara något av ett heligt tempel för oss ostlovers: Restaurangen Paneer i Budapest. På den här krogen är osten centerpiece i varje rätt på menyn. När suget efter ostsoppa blir för stort är det hit man går. Och vem har inte ”ost med ost” som guilty pleasure. Klockrent. Ett låångt besök här ligger från och med nu på min bucketlist. M.Å.S.T.E. hit. Tack och smack för tipset!

paneer

Ett geni har fått fria händer.

Nya gamla godingar.

I Sverige är vi bra på att äta hårdost. Faktiskt bäst i världen med våra dryga 13 kg/år. Måhända sträcker vi oss sällan utanför säkra kort som Herrgård och Prästost, men i allt högre utsträckning kräver vi att osten ska hålla hög kvalitet. Och om man med kvalitet menar svenskproducerad, smakrik och långlagrad då har man fyra nyheter att se fram emot. Arla presenterar nämligen favoriterna Herrgård, Grevé, Präst och Svecia i smakrika långlagrade versioner.

Herrgården, Grevén och Prästen har lagrats i 12 månader, Svecian i 14, så smaken är djupare, konsistensen hårdare och saltkristallerna crunchar som de ska. Svecian är min favorit. Jag gillar ost som har en tät smakinformation. Den här är grym på knäcke till midsommarsillen och finfin i ostpajen, men glöm för all del inte bort att servera den som den är, rakt upp och ned med kniv som enda tillhygge. Bara för att den förpackas i samma gamla tråkplastfodral betyder det inte att den är ovärdig ostbrickan. Testa.

Just dessa fyra klassiker har producerats i mejeriet i Kalmar sedan 50-talet, så nu när de långlagrade varianterna ser dagens ljus vid samma mejeri är det med all säkerhet en del tradition och erfarenhet bakom, och sådant känns ju alltid lite extra trevligt. Jag tror att midsommar blir lite extra glad i år.

Lagrad Svecia

Arla må vara bra på ost, men när det gäller smarriga pressbilder har de en bit kvar att gå.

Barnuppfostran.

Något rätt har man gjort när dottern inte bara käkar brie till frukost, utan dessutom ej snålar med osten. Och helt rätt proportioner according to me. Än så länge är det mest fulbrie som äts dagligen i dessa mängder, (= bra för ekonomin), men manchego, parmesan i bit och chèvre är det också stark efterfrågan på. Och är det någon extravagans man ska tillåta barnen är det ost tycker jag. Läsk, kakor och godis göre sig icke besvär, men vill ungen ha en grottlagrad gruyère då säger mamman inte nej.

FullSizeRender The Frukostmacka.

Tripla nyheter från Allerum.

Ibland, när man ska göra en krämig potatisgratäng eller en riktigt god pizza, kan en påse färdigriven ost vara kryckan man stödjer sig på. Nuförtin finns ju hur mycket som helst att välja på; Västerbottensost, TexMexost, Ica Basic, högt och lågt. Och som om det inte vore nog ger Allerum oss nu ytterligare tre alternativ: Single Cheese, Double Cheese och Triple Cheese. Det som skiljer dessa åt från övriga färdigrivna kompisar är att man blandat två resp tre ostar i samma påse. Helt crazy! Och varför har ingen tänkt på detta tidigare? Som namnen antyder så kan du alltså välja om du vill ha en och samma ost i påsen (Prästost), två olika (Präst och Grevé) eller en balanserad blandning av tre (Präst, Grevé och Herrgård). Alla ostar är lagrade mellan 12 och 18 månader så det är ganska smakrika gottepåsar det här. Någon har tänkt till, och det gillar vi. Kanske får bli en Triple nästa gång det görs quesadillas.

2774_Allerum_Riven-Ost_Triple-Cheese_150g-1 Färdigrivet från Allerum, när ditt bekväma livsnjutarjag får välja.

Aaaaaand we’re back!

Jorå. Helgen inleds med att posta första inlägget på åååår och dar. Plötsligt händer det.

Kanske var det pressinbjudan till Ostfestivalen som gjorde det. Eller så var det glada tillrop från dudesen på Ostresan. För det kan väl inte ha varit Arlas nya ekologiska ostar..? Oavsett anledning är vi nu igång. Igen. Så. Var börjar vi?

Ostfestivalen. Den tredje i ordningen. Återigen reser ostentusiaster från Sveriges mer glesbefolkade områden till Nordiska museet för att bjussa på sina utsökta hantverk och sprida nyfikenhet om små svenska producenter. 19-21 feb. Som vanligt blir det seminarier, mingel och ost till tusen. Rapport kommer naturligtvis.

Kolla in bloggen Ostresan. Alltid råhärligt med folk som har fattat att ost är grejen.

Arla har inte bara förstått att ost är grejen, utan dessutom ekologisk sådan. Därför lanseras nu två barnvänliga varianter tillverkade av svensk ekologisk mjölk. Vi har Tidan och vi har Hovan. Namnen kommer från de två mejerier som var först i Sverige att tillverka fyrkantiga ostar någon gång på 1940-talet.

”Hova är en grynpipig ost med mild och aromatisk smak och Tidan är rundpipig med mild och frisk smak, perfekta för hela familjen”, hälsar Arla. Eftersom jag är pro-ekologisk så är ju detta goda nyheter, utan att ens ha hunnit smaka. Det får vi helt enkelt återkomma om. (Och med ”vi” menar jag ”jag”).

I övrigt: nytt år, nya tag. Tänkte börja skejta till våren, men det är en helt annan historia.

Favoriter i kylen just nu: Raclette, tryffelpecorino och Kvibille Cheddar. Nu kör vi.cheeseboard Cheeseboard.

 

Vårens kollektion från Castello.

Snart lanseras vårens nyheter i ostdisken, och jag sitter på front row. Förra året var det Fontana som hakade på burgartrenden och lanserade en rund halloumi lagom till grillsäsongen. Nu är det Arla som överraskar med Castello Burger Cheddar och Castello Burger Blue. Och det tackar vi för; allt som kan göra livet mer ostigt är välkommet.

Cheddarvarianten är en smakrik engelsk cheddar som har lagrats i minst fem månader, minsann. Den blåa är en skivad blåmögel som kan höja smaken på vilken kreation som helst. Båda utlovas smälta likt satäng och dyker upp i butiken närsomhelst. Grillsäsongen drar igång med stil.

Castello.Burger.Blue Castello.Burger.Cheddar

 

 

 

 

 

 

Castello S/S15

 

Ostladdat från Mellanöstern.

Det här med vänner alltså, vad skulle man göra utan dem?! När de dessutom hajat grejen med mitt ostbegär och packar resväskan med utländska rariteter, för min skull, då är det extra vackert.

Den här gången var det exotiskt värre när två paket bourekas med fårost landade på köksbänken, direktimporterade från Israel. Pang in i ugnen; och så doften… Plötsligt hörs vespor tuta vildsint, den ljumma medelhavsvinden mot ansiktet och högljutt konverserande människor. Och den salta osten. Ridå.

bourekas_fryst Så mycket känslor i en gräll plastförpackning.

Chèvreglass – när more is more.

Vi satt där på Brillo och firade kompisens 30-something födelsedag. Vongolen var long gone och torskryggen nedsköljd med dyrt vin. Efterrättstajm. Och det var nu det intressanta började. För överst på menyn stod chèvreglass. C-H-È-V-R-E-glass hörni! Med brynt smör och valnötter! Efter en lätt hjärt-lungräddning från någon i sällskapet pga dåndimpen kunde jag samla mig och beställa något som lät som den absolut optimala desserten. Ost OCH glass OCH smör OCH nötter.

In svävade (på små rosa moln) tallriken med en mjuk glass på fluffigt fluff toppat med nöt- och smörknäck. Förväntningarna visste inga gränser. När konstverket mötte munnen stannade plötsligt tiden. Bordsgrannen frös till i sitt gapskratt, servisen bromsade upp mitt i steget och tunnelseendet susade högljutt. Det var möjligt att skapa något större med dessa, var för sig, gudomliga ingredienser. Getostsmaken var sublim, knappt skönjbar, men gav glassen den karaktär som bara en ost kan ge. Sötman, sältan, knapret, smöret, det kalla… Det kan omöjligt bli bättre än så här. Omöjligt säger jag. Briljant Brillo.

chevreglass Heaven is a place on Earth.