En liten hyllning till Bodil.

Min källa till inspiration, språklycka och intellektuella glädje har torrlagts. Bodil Malmsten har gått vidare och jag blir så ledsen att inget nytt kommer att lämna denna mästerliga hjärna. Hon hittade orden och formuleringarna som är så enkla men som ingen annan kom på. Hon fick vara med på ett litet litet hörn här i Say Cheese, men har ett betydligt större utrymme i mitt hjärta.

Bodil

 

En kraftfull hälsning från 2009.

Thomas på Sabis är en av mina favoritostpolare. Han kan fasiken allt om ost. Nu har killen presenterat en 62-månaders Parmesan för mig och då öppnar man ju stora famnen (munnen). Det är alltså en drygt 5 (!) år lagrad ost. Älskar den redan.

Så. Vad har vi med att göra här? Färgen är mörkare, doften kraftigare, konsistensen torrare och saltkristallerna större. Börjar bra. Det känns nästan lite högtidligt att sätta tänderna i den. Smaken är intensivare än en standardlagrad Parmigiano; djupare och mer karaktäristisk. Det här är Parmesan upphöjt till 10. (Prismässigt håller den sig dock på normalnivå). Den är superfin att riva på pastan eller i risotton, men att äta den ren blir för mycket. The more the merrier gäller inte här, för mig alltså. I parmesansammanhang är 18 månader det optimala enligt mina smaklökar. Men det var en fin encounter.

Bild Starka avtryck.