Det finns ju en mängd ostar (franska) där ute som är en halv vetenskap att uttala. Och sedan finns det vanligt förekommande sorter som ändå hamnar i uttalsträsket.
Chèvre – Trots att den numera är vardagsmat för många hör man ändå titt som tätt ett skärande ”chevré”, med betoning på sista e:t. Säg efter mig: CHÄÄVR. Ev ett stumt e på slutet.
Boursin – Den franska vitlöksosten uttalas BORSÄN, (stumt n).
Roquefort – Ännu en onödigt fransk stavning. Självklart utan t: ROCKFÅR. Inga konstigheter.
Manchego – Vet inte om det bara är min vanliga tur, men jag har hört förvånansvärt många säga Mansego. MANCHEGO, alltså som det stavas, duh.
Västerbottensost – En klurig en. I princip alla (så även jag pro blogg) sa Västerbottenost, när man i själva verket bör säga VästerbottenSost. Med S, hör och häpna.
Så. Med detta sagt slänger jag in snobbhatten i garderoben och hoppas vi kan lägga uppläxningen bakom oss. Peace.
Chääävr.