Det finns ju en mängd ostar (franska) där ute som är en halv vetenskap att uttala. Och sedan finns det vanligt förekommande sorter som ändå hamnar i uttalsträsket.

Chèvre – Trots att den numera är vardagsmat för många hör man ändå titt som tätt ett skärande ”chevré”, med betoning på sista e:t. Säg efter mig: CHÄÄVR. Ev ett stumt e på slutet. 

Boursin – Den franska vitlöksosten uttalas BORSÄN, (stumt n).

Roquefort – Ännu en onödigt fransk stavning. Självklart utan t: ROCKFÅR. Inga konstigheter.

Manchego – Vet inte om det bara är min vanliga tur, men jag har hört förvånansvärt många säga Mansego. MANCHEGO, alltså som det stavas, duh.

Västerbottensost – En klurig en. I princip alla (så även jag pro blogg) sa Västerbottenost, när man i själva verket bör säga VästerbottenSost. Med S, hör och häpna.

Så. Med detta sagt slänger jag in snobbhatten i garderoben och hoppas vi kan lägga uppläxningen bakom oss. Peace.

Chääävr.