Helgen börjar med blå måndag.

Kan inte tänka mig ett bättre sätt att börja helgen på än att lägga vantarna på en bit osande blåmögel. Och den här gången blev det festligt värre eftersom jag kommit över en Blue Monday. Blur-basisten Alex James baby är en prisbelönt blåmögel och eventuellt den vackraste jag sett. Grönblå sirlig marmorering mot gräddgul botten. I sin förpackning känns den inte så hantverksmässig som den är, men där inne möter jag en bit genuinitet. Man ser ojämnheten i kanterna som maskiner inte ger. Bara att hålla i en Blur-ost känns stort på något sätt. Två avgudade grejer i ett.

Doften är mjuk. Konsistensen fet och krämig. Smaken är rik, på gränsen till vad jag personligen uppskattar. Något syrlig, en aning stark, lite för fet och egentligen, trist nog, inget speciellt. Snopet. Men vad fan, om man nu ska sätta i sig en fin bit blåmögelost, och det ska man, är väl den här absolut att rekommendera. Och jag kommer köpa den igen. Hantverksmässig ost går före allt annat oavsett smak, i princip, och den här har en liten story. Dock lite svår att få tag på i Sverige pga kort hållbarhet, men kolla med din osthandlare så kanske hen kan ta in den.

Girls and boys, dags att ta helg.

bluemonday

Där är han: Alex.

bluemonday_inside

Där är den: osten.

Annonser

Fredag!

Har inte riktigt mentalt ställt om från julledighet till fullt fungerande arbetare än. Därför är fredagen extra efterlängtad. Tjuvstartade helgen på Wijnjas i Stockholm med en korg matad med getbrie, gruyère, vanlig brie (för barnens skull!), Manchego och några kompletterande korvar. Vi ses på andra sidan.

ostshopping Busted!