Happy Cheester!

Publicerad den 13 april, 2017 av saycheeseblog

Min soul mate och männskan bakom So Wrong it’s Nom har ju inte bara briljanta idéer, hon genomför dem också. I julas presenterade hon en julkalender med ost i luckorna, (som planeras att produceras för försäjning till december i år) och nu kommer geniet dragandes med ett påskägg av, ja du gissade rätt, ost. Ett Cheester Egg. Och det är inte fulost utan handgjorda beauties som alla därför skiljer sig åt i form och utseende. Egentligen är det inte bara produktutveckling vi talar om här, det är ett helt koncept. Hon lanserar Cheester, (istället för Easter) och har registrerat varumärket. Exakt hur konceptet tas ut utöver ostägget är fortfarande lite oklart. Det som är tydligt är dock att ost är det nya choklad och bor du i UK är du lyckligt lottad, då är det nämligen bara att beställa ditt ägg här. Vi andra får nöja oss med de mer traditionellt formade godsakerna. Ha en god påsk!

Bästa påskägget.

Helgen börjar med blå måndag.

Publicerad den 11 november, 2016 av saycheeseblog

Kan inte tänka mig ett bättre sätt att börja helgen på än att lägga vantarna på en bit osande blåmögel. Och den här gången blev det festligt värre eftersom jag kommit över en Blue Monday. Blur-basisten Alex James baby är en prisbelönt blåmögel och eventuellt den vackraste jag sett. Grönblå sirlig marmorering mot gräddgul botten. I sin förpackning känns den inte så hantverksmässig som den är, men där inne möter jag en bit genuinitet. Man ser ojämnheten i kanterna som maskiner inte ger. Bara att hålla i en Blur-ost känns stort på något sätt. Två avgudade grejer i ett.

Doften är mjuk. Konsistensen fet och krämig. Smaken är rik, på gränsen till vad jag personligen uppskattar. Något syrlig, en aning stark, lite för fet och egentligen, trist nog, inget speciellt. Snopet. Men vad fan, om man nu ska sätta i sig en fin bit blåmögelost, och det ska man, är väl den här absolut att rekommendera. Och jag kommer köpa den igen. Hantverksmässig ost går före allt annat oavsett smak, i princip, och den här har en liten story. Dock lite svår att få tag på i Sverige pga kort hållbarhet, men kolla med din osthandlare så kanske hen kan ta in den.

Girls and boys, dags att ta helg.

Där är han: Alex.

Där är den: osten.

Osten som bara säljs under två dagar.

Publicerad den 30 september, 2016 av saycheeseblog

Hösten är vackrare än någonsin och det är dags att skörda. Och inte bara äpplen. Arla har producerat en Skördefestost i bara 2.000 (!) exemplar. Tanken är att det ska tillverkas en ny Skördefestost varje år på mjölk från förra årets skördefest.

Årets ost är gjord på mjölk från utvalda Ölandsgårdar, tillverkad på mejeriet i Kalmar och är lagrad i ett år. Smak- och konsistensmässigt är osten en kombo av Herrgårdsost och Prästost (enl Arla) med stora runda pipor.

Osten säljs bara idag och imorgon, under Ölands skördefest, på Borgholms torg i Arlas monter och på Arlabonden Kerstin Persson gård i Köpingsvik. Så skynda skynda om du vill lägga vantarna på en raritet! Rapportera gärna om du fick tag på en.

Skördefestosten 2016. Eller snarare etiketten till den. Det var allt jag kom över.

Livet i en liten låda.

Publicerad den 21 september, 2016 av saycheeseblog

Det var en helt vanlig torsdagkväll hemma. Jag hade hoppat i mina bekvämare brallor, lagade någon typ av mat och lyssnade på en babblig podcast när det ringdepå dörren. Förmodligen grannen som ville låna pasta, tomatpuré eller kanske hårbalsam, (ja, jag har sådana gullegrannar som man gillar). Men nej. Utanför min tunga dörr stod en för mig okänd kille som hälsade hurtigt och sträckte fram en låda. På lådan stod det ”Delikatessboxen”, och den var till mig. Jag vet inte om du helt oväntat har mottagit en delikatesslåda någon gång, men det kan jag lova att känslan är så himla fiin. Någon har inte bara tänkt på mig, utan dessutom pysslat ihop en låda med godsaker och skickat den hem till min dörr! Gråtklump i halsen så fint.

När jag hade listat ut vem männskan med det stora hjärtat var började min upptäcktsfärd i denna magiska box. Ostar inslagna för hand, chark, marmelad i vacker burk, åh, kex från min favorittillverkare..! Allt i sällskap med en folder med info, kuriosa och vintips till hela. Julafton hörni!

Det här kan vara bästa tjänsten på år och dar. På hemsidan finns ett (nästan) oändligt sortiment av ost, chark och tillbehör. Här hittar du färsk Robiola, mogen Livarot, tryffelsalami, oliver, kex, marmelader, allt i delikatessväg. Och känner du att även chokladpraliner borde pulas ned i en box lär du inte bli besviken. Perfekt ju! Här kan delikatesser bli tillgängliga även för de stackare som bor i orter utan ostbutik eller deli, så att de som inte nöjer sig med matbutikens färdigpackade gorgonzola också kan få ha lite fredagsmys med kvalitet. Med bara ett par klick kan du skicka hem en låda till någon som är värd det. Det bästa är att man kan prenumerera på lådor, så att man slipper stå i ostbutikens fredagskö med skrynklig nummerlapp i sin stressvettiga hand. Du glider bara hem, korkar upp vinet och tar emot leveransen i dörren. Kolla in världens godaste onlinetjänst här och nu!

Grattis lifelovers!

Man måste sitta på golvet och packa upp sin låda, det är det lag på.

Fetabonanza.

Publicerad den 12 september, 2016 av saycheeseblog

Söndagshängde med några favoriter på kvarterskrogen. Beställde en fetaostsallad och serverades denna. Några betor och salladsblad med ett lass fetaost av sällan skådat slag. Man gillar ju ost, det gör man, men här var balansen helt urspårad. Ändå nice.

Fetaost någon?

Barnuppfostran.

Publicerad den 26 maj, 2016 av saycheeseblog

Något rätt har man gjort när dottern inte bara käkar brie till frukost, utan dessutom ej snålar med osten. Och helt rätt proportioner according to me. Än så länge är det mest fulbrie som äts dagligen i dessa mängder, (= bra för ekonomin), men manchego, parmesan i bit och chèvre är det också stark efterfrågan på. Och är det någon extravagans man ska tillåta barnen är det ost tycker jag. Läsk, kakor och godis göre sig icke besvär, men vill ungen ha en grottlagrad gruyère då säger mamman inte nej.

The Frukostmacka.

Veckans fling – Robiola.

Publicerad den 18 maj, 2016 av saycheeseblog

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja nu. Eftersom jag äter löjligt mycket ost stöter jag ständigt på nya favoriter. Hur många får plats på min topp 10-lista egentligen? Och hur blir det med trovärdigheten när man hela tiden utbrister ”men alltså guuuu vilken fantastisk ost!” Men nu har det hänt igen, och den här gången är det på riktigt. Man kunde höra hur hjärnan liksom öppnade upp och lät dopaminet strömma fritt och högljutt. Utlösaren till de drogliknande strömningarna heter Robiola.

Denna lilla runda sak är en mjuk dröm av ko-, get- och fårmjölk. Kärnan är krämig och höljet spänstigt vitmögligt. Den är syrlig men ändå sötaktig, mjuk men fast, getig men balanserat mild. Mitt ordförråd räcker inte till. Det blir bara fånigt att kasta ur sig superlativ och påhittiga liknelser.

Robiolan görs i Italiens norra delar och är bara ca tre veckor gammal när den landar i den svenska ostdisken, och precis då är den som härligast. Ät den som den är utan distraherande bröd/kex/marmelad. Så gör dig själv en tjänst; hitta, köp och trigga hjärnans belöningssystem. NU.

Världens tristaste bild på världens (just nu) härligaste ost.

Tomme aux fleurs får mig att joddla.

Publicerad den 13 maj, 2016 av saycheeseblog

En grej som är tacksam med ost är att de sällan har en lockande förpackning som vill pracka på oss ett löfte om exklusiv/hantverksmässig/supergod ost. Eftersom de säljs utan förpackning, (tänk ostdisk), gör det ju att alla sorter mer eller mindre får samma chans att få följa med hem. Men sen kan man ju inte låta bli att bli förförd av en härlig historia om tillverkning eller uppkomst av vissa ostar. Och somliga är ju små konstverk även utan förpackning. All the above stämmer med den här, Tomme aux fleurs.

Osten görs av mjölk från kor som vandrar på grässlätterna i schweiziska Alperna. Men bara av vår- och sommarmjölken eftersom det är då korna tuggar i sig gräs från högfjället och då ger den perfekta smaken. Osten lagras sedan i ca 4 månader och rullas i alpblommor. Alpblommor hörni! Ser du bilden framför dig? En solig slätt med råmande kor. Sida vid sida med skira ängsblommor som böjer sig för den friska alpvinden. Måste ha.

Smaken påminner om Appenzeller, men är inte lika nötig och aaaaningens mildare och aaaaningens mjukare, pga kortare lagring bland annat. Ett proffs hade säkert kunnat plocka upp en ton av gröngräs i aromen, men jag, jag är ju bara en hobbyätare så diskreta noter av ev blomster låter jag vara osagt.

Det jag däremot vet är att Tomme aux fleurs är en fin fullträff och lätt månadens ost. Riktigt riktigt god och riktigt riktigt vacker. Sound of Music i en liten ost.

Lite fransk äppelcider till det så smyger vi igång helgen.

Bakom kulisserna på Hansjö mejeri.

Publicerad den 11 mars, 2016 av saycheeseblog

Man var på sportlov i Dalarna. Kompisen hade fixat dejt med familjen bakom Hansjö mejeri i Orsa. Lycka!

I ett oansenligt hus längs landsvägen ligger det lilla ysteriet som familjen Boman Daniels äger. Här ystas ost av egen ekologisk mjölk från korna som bor precis runt den vita knuten. De heter så klart saker som Kornros, Lilja och Gulla. (Korna alltså). Mater familias heter Anita och är lugnet själv, en trygg famn man vill somna i. Men inte nu, och inte här. Här ska snokas runt!

Anita öppnar kylrum efter kylrum där mästerverken ligger och vilar till sig. Det är brie, blåmögelost och hårdostar i olika mognadsstadier. Sortimentet består av ett tiotal ostar och alla har namn efter korna, som på sommaren betar alldeles utanför. Fodret till djuren odlas av familjen, så detta är ostproduktion när den är som finast. Tre godbitar som gjorde starkast intryck:

Hansjö Tindra är en mild blåmögel med bara 2 månader på nacken. Mjuk och snäll, en sådan man kan äta mycket av. Ofta.

Hansjö Lina är en sex veckors lagrad brie som verkligen är unik i sitt slag vågar jag påstå. Konsistensen är inte lika krämig som en brie utan snarare åt chèvrehållet i kärnan. Jag vet, det låter inte helt lyckat, men den är SÅ bra. Den friska syran gör den mindre kvalmig än en vanlig fulbrie, så enligt mig är denna fullkomligt klockren, både smakmässigt och i konsistensen. (Jag är ett fan av fastare ost). Har lagt en beställning på ett halvt kilo till som i detta nu är på väg mot Sthlm.

Hansjö Svartros (älskar namnet!) är blåmögeln med den kraftiga smaken. Lagrad ca 6 månader och ”cheddariserad”. Konsistensen är åt cheddarhållet och smaken är stark som en dalmas med midsommarstången på axeln. Möjligen aningens bitter för min smak, men favorit för andra i sportlovsgänget.

Familjen har fullt upp och levererar inte långt utanför Dalarnas gräns, precis som de vill ha det. Det ska vara en poäng med närproducerat tycker Anita, och visst är det så, även om man blir lite tjurig att den inte finns att få tag på innanför tullarna. Å andra sidan gör det ju osten än mer speciell.

Det här var det bästa studiebesöket jag gjort sedan jag praoade på SVT när jag var 14 år. Tack Hansjö mejeri för gästvänligheten och tack för att ni finns!

Mrs Hansjö.

Tindra in the making.

Lina och Lilja på bräda snidad av den lokala masen Fredrik Moraeus.

En naken Lina. Brien innan möglet lagt sig.

En skrattretande fulländad ost.

Publicerad den 12 februari, 2016 av saycheeseblog

Svara

När fick en ost dig att fnissa senast? Nej, där ser du. Händer nästan aldrig. Men så härom dagen, när jag gick in i ostrummet på Sabis och helt sonika sa ”Ge mig en tryffelpecorino, och det är bums!” skedde det. Ostmästaren Thomas gav mig sin snällaste blick och frågade om jag ville ha ”hard core” eller en mildare variant. Med spelad självsäkerhet bad jag om den mildare, och det visade sig vara ett genidrag. Det blev en liten rund sak från Toscana som bara lagrats i 1 månad. Och den fick mig inte bara att fnissa (på riktigt), jag skrattade rakt ut. LOL, ensam i köket medan bubblet låg på kylning. Herre. Gud.

Ursprungsplanen var att köpa tryffelchips som sällskap till den torra Pongraczen. Men eftersom de var slut fick jag snilleblixten att köpa ett par hekto tryffelpecorino istället. Och den finingen var helt a-ma-zing! Inte lika torr och smulig som en långlagrad pecorino, utan lite mjukare och jämnare i konsistensen, och inte lika salt. Den svarta tryffeln var så klart äkta och gav en mild och fin smak som inte dominerade. Kombon konsistens, syra, sälta, tryffelsmak var med ett torftigt ordval perfekt.

Priset på 599 sköna kronor per kilo var långt ifrån perfekt och kan lätt få fnisset att komma av sig, men det här är utan tvekan något jag trots det kommer köpa igen. Och igen. Absolut en av mina topp 3 ostupplevelser ever, utan överdrift.

Heaven is a place on Earth.

Castello poppar till det.

Publicerad den 7 maj, 2015 av saycheeseblog

Men alltså, Castello är på g! Först lanserar de finost till hamburgaren och nu öppnar de en egen pop-upstore i Moodgallerian i Stockholm. Var ska detta sluta?? Tar de över världen och instiftar lagar om obligatorisk ostsmakning i skolorna, där små osttanter går omkring med brickor med färgglada assietter och delar ut smakbitar till barnen? Och barnen ba ”neeej, osttanten!”.

Hur som helst. I den här fina pop-upbutiken kan man köpa ett urval av deras ostar, (även sorter som inte sålts i Sverige tidigare), provsmaka men framförallt få inspirazione, (ni vet sån där som man har för lite av ibland). Varje vecka kommer de ha ett nytt tema, typ Sött, Frukt & Grönt osv med provsmakningar varje dag. (Gratis hörni!) Här kan du även slinka in, slå dig ned och ta en ostbricka, komponerad av den prisbelönte kocken Roland Persson. Naturligtvis finns allt du behöver för en lyckad ostsession; knivar, brädor och smarriga tillbehör. Man kan plocka ihop passande nöt- och bärblandningar i lösvikt, och köpa drycken därtill. Lovely! Ett litet minus, (om man nu ska vara grinig, vilket jag är eftersom jag inte fick den fina inbjudan till själva öppningen), var att tjejen jag frågade om vad Castello Black var svarade att det är en blåmögelost. Really? ”Men vad är skillnaden mellan den och Castello Blue?” envisades jag. Det visste hon inte. Lite att jobba med på personalfronten kanske.

Hela syftet med pop-upen är att inspirera och få oss att äta mer ost. Och vem gillar inte det? Butiken öppnar idag och kör på fram till 26 juni. Skynda, skynda!

Cheesy art, just nu i Moodgallerian.

Det står: Rostad kokos och pistage, gott till Aged Gouda.Om någon undrar.

Elegant ostfika.

Ostladdat från Mellanöstern.

Publicerad den 4 mars, 2015 av saycheeseblog

Det här med vänner alltså, vad skulle man göra utan dem?! När de dessutom hajat grejen med mitt ostbegär och packar resväskan med utländska rariteter, för min skull, då är det extra vackert.

Den här gången var det exotiskt värre när två paket bourekas med fårost landade på köksbänken, direktimporterade från Israel. Pang in i ugnen; och så doften… Plötsligt hörs vespor tuta vildsint, den ljumma medelhavsvinden mot ansiktet och högljutt konverserande människor. Och den salta osten. Ridå.

Så mycket känslor i en gräll plastförpackning.

Chèvreglass – när more is more.

Publicerad den 2 mars, 2015 av saycheeseblog

Vi satt där på Brillo och firade kompisens 30-something födelsedag. Vongolen var long gone och torskryggen nedsköljd med dyrt vin. Efterrättstajm. Och det var nu det intressanta började. För överst på menyn stod chèvreglass. C-H-È-V-R-E-glass hörni! Med brynt smör och valnötter! Efter en lätt hjärt-lungräddning från någon i sällskapet pga dåndimpen kunde jag samla mig och beställa något som lät som den absolut optimala desserten. Ost OCH glass OCH smör OCH nötter.

In svävade (på små rosa moln) tallriken med en mjuk glass på fluffigt fluff toppat med nöt- och smörknäck. Förväntningarna visste inga gränser. När konstverket mötte munnen stannade plötsligt tiden. Bordsgrannen frös till i sitt gapskratt, servisen bromsade upp mitt i steget och tunnelseendet susade högljutt. Det var möjligt att skapa något större med dessa, var för sig, gudomliga ingredienser. Getostsmaken var sublim, knappt skönjbar, men gav glassen den karaktär som bara en ost kan ge. Sötman, sältan, knapret, smöret, det kalla… Det kan omöjligt bli bättre än så här. Omöjligt säger jag. Briljant Brillo.

Heaven is a place on Earth.

Ostbonanzan börjar NU.

Publicerad den 13 februari, 2015 av saycheeseblog

10.00 var vi ett gäng entusiaster som stod i pole position utanför porten i detta livsnjutarrally som kallas Ostfestivalen på Nordiska museet. I dagarna tre kan man här provsmaka ost, lyssna till seminarier, chitchatta med entusiaster och framför allt upptäcka nya svenska favoriter. Små och lite större ysterier från hela Sverige har radat upp sig och bjussar på favoriter och en och annan hemlighet.

Idag väntar seminarierna Svenska ostar på nytt sätt och Svenska trender i ostdisken. Och en obscen mängd ost så klart. To be continued.

Hörde jag ost?

AW på Wijnjas.

Publicerad den 30 januari, 2015 av saycheeseblog