Happy Cheester!

Min soul mate och männskan bakom So Wrong it’s Nom har ju inte bara briljanta idéer, hon genomför dem också. I julas presenterade hon en julkalender med ost i luckorna, (som planeras att produceras för försäjning till december i år) och nu kommer geniet dragandes med ett påskägg av, ja du gissade rätt, ost. Ett Cheester Egg. Och det är inte fulost utan handgjorda beauties som alla därför skiljer sig åt i form och utseende. Egentligen är det inte bara produktutveckling vi talar om här, det är ett helt koncept. Hon lanserar Cheester, (istället för Easter) och har registrerat varumärket. Exakt hur konceptet tas ut utöver ostägget är fortfarande lite oklart. Det som är tydligt är dock att ost är det nya choklad och bor du i UK är du lyckligt lottad, då är det nämligen bara att beställa ditt ägg här. Vi andra får nöja oss med de mer traditionellt formade godsakerna. Ha en god påsk!

 Bästa påskägget.

Godare jul!

Här har vi en soulmate av rang. Annem Hobson har inte bara en blogg om godsaker, hon är dessutom besatt av ost. I december förra året fick hon en snilleblixt. När det börjar närma sig jul kretsar nämligen tankarna ännu oftare runt ost och dessa signaler måste bemötas. ”What if there was such a thing as an ostjulkalender”, tänkte Annem. Men eftersom det inte fanns att hitta någonstans gjorde hon sin egen. Geni. Nu försöker hon lösa produktion av denna så att vi andra också kan överraskas varje dag fram till jul. Vi hoppas på december -17.

Godare jul!

ska%cc%88rmavbild-2016-12-22-kl-10-34-14

Annem Hobson: glad. Jag: bitter att jag inte kom på idén själv.

Helgen börjar med blå måndag.

Kan inte tänka mig ett bättre sätt att börja helgen på än att lägga vantarna på en bit osande blåmögel. Och den här gången blev det festligt värre eftersom jag kommit över en Blue Monday. Blur-basisten Alex James baby är en prisbelönt blåmögel och eventuellt den vackraste jag sett. Grönblå sirlig marmorering mot gräddgul botten. I sin förpackning känns den inte så hantverksmässig som den är, men där inne möter jag en bit genuinitet. Man ser ojämnheten i kanterna som maskiner inte ger. Bara att hålla i en Blur-ost känns stort på något sätt. Två avgudade grejer i ett.

Doften är mjuk. Konsistensen fet och krämig. Smaken är rik, på gränsen till vad jag personligen uppskattar. Något syrlig, en aning stark, lite för fet och egentligen, trist nog, inget speciellt. Snopet. Men vad fan, om man nu ska sätta i sig en fin bit blåmögelost, och det ska man, är väl den här absolut att rekommendera. Och jag kommer köpa den igen. Hantverksmässig ost går före allt annat oavsett smak, i princip, och den här har en liten story. Dock lite svår att få tag på i Sverige pga kort hållbarhet, men kolla med din osthandlare så kanske hen kan ta in den.

Girls and boys, dags att ta helg.

bluemonday

Där är han: Alex.

bluemonday_inside

Där är den: osten.

Livet i en liten låda.

Det var en helt vanlig torsdagkväll hemma. Jag hade hoppat i mina bekvämare brallor, lagade någon typ av mat och lyssnade på en babblig podcast när det ringdepå dörren. Förmodligen grannen som ville låna pasta, tomatpuré eller kanske hårbalsam, (ja, jag har sådana gullegrannar som man gillar). Men nej. Utanför min tunga dörr stod en för mig okänd kille som hälsade hurtigt och sträckte fram en låda. På lådan stod det ”Delikatessboxen”, och den var till mig. Jag vet inte om du helt oväntat har mottagit en delikatesslåda någon gång, men det kan jag lova att känslan är så himla fiin. Någon har inte bara tänkt på mig, utan dessutom pysslat ihop en låda med godsaker och skickat den hem till min dörr! Gråtklump i halsen så fint.

När jag hade listat ut vem männskan med det stora hjärtat var började min upptäcktsfärd i denna magiska box. Ostar inslagna för hand, chark, marmelad i vacker burk, åh, kex från min favorittillverkare..! Allt i sällskap med en folder med info, kuriosa och vintips till hela. Julafton hörni!

Det här kan vara bästa tjänsten på år och dar. På hemsidan finns ett (nästan) oändligt sortiment av ost, chark och tillbehör. Här hittar du färsk Robiola, mogen Livarot, tryffelsalami, oliver, kex, marmelader, allt i delikatessväg. Och känner du att även chokladpraliner borde pulas ned i en box lär du inte bli besviken. Perfekt ju! Här kan delikatesser bli tillgängliga även för de stackare som bor i orter utan ostbutik eller deli, så att de som inte nöjer sig med matbutikens färdigpackade gorgonzola också kan få ha lite fredagsmys med kvalitet. Med bara ett par klick kan du skicka hem en låda till någon som är värd det. Det bästa är att man kan prenumerera på lådor, så att man slipper stå i ostbutikens fredagskö med skrynklig nummerlapp i sin stressvettiga hand. Du glider bara hem, korkar upp vinet och tar emot leveransen i dörren. Kolla in världens godaste onlinetjänst här och nu!

Grattis lifelovers!

deliboxen1

deliboxen2

Man måste sitta på golvet och packa upp sin låda, det är det lag på.

Ostdisken S01E02 – Dela ett Comté-hjul.

Efter några pass i ostbutiken börjar nu den första chocken lägga sig. Att stå öga mot öga med en kund är inte längre jätteläskigt och jag har fått in tre fyra sorters ost i huvudet, och vad de kostar. (Skärmaskinen för div chark är fortfarande förknippat med stark ångest). Så min ostmästare, (ja, han är MIN nu, bara min), rullade ut ett Comté-hjul med diameter som en normal 1-åring och instruerade hur en delning skulle gå till. Till sin hjälp har man verktyg som användes redan för tusentals år sedan och som nu framgångsrikt delar bla Parmesan, Comté och Gruyère. Och detta är ett hantverk, obs! Ingen maskin används. Det är precision, fingertoppskänsla och ibland råstyrka som krävs. Hey, that’s my middlename.

Jag vet inte hur många där ute som har träffat ett ordentligt osthjul IRL, men det är nästan magiskt. En enorm pjäs som doftar och lockar till närkontakt. Man känner direkt stor respekt för arbetet bakom och SÅ mycket ost på en gång är mäktigt.

Man börjar med att skåra en mittlinje med en kniv med uppåtpekande spets för att liksom komma igenom den hårda ytan. Skåran går rakt över och ned på sidorna. Det är här ev styrka behövs.

Därefter tar man två stämjärnsliknande verktyg och försiktigt bit för bit jobbar sig över osten och ned i skåran. Först ena, sedan andra bredvid. Upp med den första och ned på andra sidan den andra. Fram och tillbaka, lite djupare för varje gång. Här är en fjäderlätt men bestämd hand en fördel. Är man för ivrig och slarvig riskerar osten att spricka och falla sönder. När halva är delad fortsätter man på samma sätt tills man har mer hanterbara delar. Att dela en stor till åtta mindre tog mig ca en timme. Så stolt, och så hedrad att Mr Ost lät mig hantera denna masterpiece. Kul!IMG_2211 FullSizeRender (2) FullSizeRender (1) Voilá!

Satte lite ostkant på veckan.

Bästa måndagen får man när man spontant bjuds in på Tacomåndag™. En varierad samling sköningar som förenas över en fullmatad taco. Värden kan inte anklagas för att vara en gourmetsnobb, så döm om min förvåning när ett franskt osthjul rullades in. Det visade sig vara en Cantal direkt intagen från Paris. Osten görs på mjölk från kor som betat i Cantalbergen, och just denna var en mellanlagrad typ. Smaken påminner om en mildare Gruyère och är Fan.Tastisk. Revs grovt och fick dela bädd med kött, gacca och tomater. Ska man toppa måndagen med något så är det Cantal. Resten av veckan – bring it on!

Cantal

Plasten tages med fördel av innan förtäring.

God advent.

När man precis accepterat att hösten är här har det blivit advent. Upp med stjärnor, fram med ljus och glögg. Till glöggen vill man ju så klart ha något att nibbla på. För egen del kör jag uteslutande salta sådana, som tex St Agur, valfri get eller en salt Manchego. I år hittade jag dock en fin engelsk getcheddar! Det bästa av två världar.

Cheddarns pressade halvmjuka textur och en hint av get i aromen. Lovely! Ev något för diskret getsmak för att vara helt perfekt, men definitivt en av förjulens bästa överraskningar.

image En godare jul för 499 kr kilot.

Allerums Skotsk Cheddar är så bleeding great.

När längtan efter de brittiska öarna blir för stark brukar jag kolla på engelska antikrundan, gå till min lokala pub eller blanda till en Pimm’s. Nu finns det ett ännu godare sätt att få sig en bit av UK. Allerums Skotsk Cheddar är allt man vill ha i en tegelstensformad ost. Förutom den typiska formen bjuds det på smakrikt sting, utsökta små saltkristaller och en optimal mjukhård konsistens. (I alla fall det här exemplaret med 12 mån lagring. Varianten med 18 mån lagring är ännu oprövad).

Är det något de kan, britterna, så är det cheddar. Och Allerums skotska är faktiskt tillverkad i själva Skottland, av skotsk komjölk, så det blir inte mycket mer på riktigt än så här. Så Skånemejerier (Allerums) importerar den snarare än producerar?? Just nu känns det helt oviktigt. Det här är bästa osten på mackan (just nu), grym i bitar på brickan och lovely på burgaren! Allerums Skotsk Cheddar är med andra ord en klockren piece of Great Britain. Mer great än så här blir det inte.

AllerumscheddarOsten som är en fröjd för gommen, inte för ögat. 

Petit Grès Champenois – non merci.

En liten fin sak i egen ask är den här franska vitmögelosten. Att den är tillverkad i Champagne-distriktet gör definitivt att förväntningarna höjs, och kanske faller den därför på eget grepp.

Osten är gjord på komjölk som man blandat crème fraiche i och har en respektingivande fetthalt på 40%. Och ja, jag har sagt det förut, det är inte kul med ostar som har samma konsistens som smör. Smaken är mild och något syrlig, och det gillar vi, men tyvärr räddar inte smaken upplevelsen. Petit Grès Champenois må vara tillverkad i Champagne, men är inte på långa vägar lika kul som bubblet. Skål.

gres_champenois1 Osten – Drycken 0-1.

Val de Loue – en bit ögongodis.

Fick lite ost i present häromdagen. Den här lilla kamraten heter Val de Loue och är en fransk ost gjord på komjölk, tvättad i marc de Jura (fransk grappa).

Val de Loue är vacker. Svagt gyllene i färgen och lätt vågig yta. Doften är mild och gräddig. Och gräddig är det genomgående temat för den här osten. Med en fetthalt på 60% blir det lite av en utmaning att äta någon större mängd av denna. Smakmässigt är den bra; mild och fin. Men jag har svårt för så feta ostar. Den sätter sig liksom lite på tvären någonstans på väg ner i strupen. Synd. För man vill ju…

Ändå alltid uppskattat med ett oprövat kort och en sådan fin liten bit franskt hantverk. Känns ändå som att den gör sig bäst som rekvisita på en ostbricka, och det gör ont att konstatera.

ValDeLoue  Fransk ost möter engelska kex.

You had me at bonjour.

Gled ned till Hötorgshallen, som man gör, för att hitta något nytt. Letade efter en rekommenderad alpkäse, men i brist på densamma hittade jag två svinfina stand ins på Saluplats Ost: Caprinelle (en fransk get) och Roccolo Valtaleggio (en italiensk ko).

Caprinelle är halvmjuk och lagrad i 4-6 månader, av mjölk från getter i franska Pyrenéerna. (Bara den infon kan ju få en knäsvag). Mild och fin smak. Inga svårigheter att sätta i sig 150 g på stående fot.

Italienaren med det krångliga namnet var även det en ny bekantskap som lätt kan bli livslång. Konsistensen är smulig och åt det torra hållet, som en torr chèvre. Och det kanske inte låter så skojsigt. Men smaken! Smaken är…(letar efter ett bättre ord men misslyckas)…mild, något syrlig på ett angenämt sätt. Osten är gjord på komjölk men jag kan inte låta bli att tycka att den lutar åt gethållet smakmässigt. Kanske är det konsistensen som förvillar. Jag har uppenbarligen lite svårt att sätta ord på själva smaken, vet bara att den är så bra att man vill krypa in i den. Oddsen att jag kommer köpa de här ostarna igen är därför riktigt låga. Älskar när jag blir presenterad för något för mig nytt OCH vansinnesgott.

BildCaprinelle och Roccolo Valtaleggio.