Rapport från Festivalen.

Jodå, jag kom iväg till Ostfestivalen. Lite febervimsig, men ändå på plats. Tyvärr blev det bara besök på söndagen som är den värsta dagen pga folkmassorna och trötta utställare. Och antalet besökare i år var rekordstort, 6.000 ca, vilket ju är råkul. Men till nästa år hoppas jag på utökat utrymme, det är för många armbågar framför borden vilket gör det svårt att snacka med producenterna. Och det är ju halva grejen. Men folk åt inte bara. Vid seminariet som Kerstin Jürss höll i om hur man gör ost trängdes entusiaster nyfiket runt scenen. Tillverka är helt klart det nya äta.

Det var idel kända ansikten bland producenterna. Min favorit, Birgitta Dahlberg, fanns så klart på plats med sina ljuvliga handgjorda ostpraliner. Jürss mejeri hade traditionsenligt staplat upp sina godingar Granbarksosten, Sörmlands Ädel och Blanka. Utan någon genomtänkt plan sicksackade jag mig mellan halloumi, korianderost, äppelmusttvättad getost och västmanländsk pecorino. Hittade en ny favorit i getosten Julias mormor från Halltorps mejeri. Den fick följa med hem och kommer säkerligen djupdykas i i en post längre fram.

Som vanligt röstades även Årets ost fram, dels av besökarna och dels av en jury bestående av diverse läckergommar från Sverige, Frankrike och England. Folkets röst föll på Svedjans Gårdsost i Västerbotten, medan juryn prisade Stenkällarlagrad Caprin från Orranäs gårdsmejeri, Getmese från Gide get, Västerbottensost och Rävens lilla röda från Räven och osten, som alla fick silvermedaljer. Förvånande nog var ingen värd guld enligt juryn som åt sig igenom 90 (!) svenska ostar.

Intresset för ost, och framför allt svensk ost, är glädjande nog stort. Vi börjar förstå värdet i närproducerat och hantverksmässig ost. Det är fint. Nästa år hoppas jag på mer utrymme, fler producenter och nya upptäckter. Längtar redan.ostplockGött från Sanda Gårdsmejeri.

 

hallen

The more the merrier.

 

praliner Fru Pralin.

 

fjällkor Gänget bakom Fjällko-osten.

Annonser

Post ostfestival.

Festivalyran har lagt sig och kvar är minnet av möten med härliga profiler och en kyl full med nya favoriter. Det mest fantastiska med denna happening är inte att man kan äta sig tjock på god ost, utan att träffa de riktiga entusiasterna bakom ostarna, de som ömt stryker handen över sina mästerverk. De små ysterierna och gårdarna som har en personlig relation till sina kor (eller getter eller bufflar) och på riktigt brinner för sin tillverkning. De människorna avundas jag på många sätt och blir glad av att möta.

Claes Jürss är en av dem. En engagerad själ med glittrande ögon som tillverkar några av Sveriges godaste ostar. Prisbelönta Sörmlands Ädel är en mjuk blå dröm av komjölk. Deras Granbarksost var för mig en ny encounter, och en oerhört trevlig sådan. En rund mjuk sak omgärdad av granbark. Bör helst värmas något och ätas som typ fondue. Löjligt mycket skogssmak och fnissigt god.

Birgitta Dahlberg var också en uppfriskande fläkt. En härlig lady som bjöd på egentillverkade ostpraliner, (av choklad, bär och ost obviously). Sjukt kreativt tilltugg, till en flarra sött vitt till exempel.

Ostlabbet hade radat upp allt man behöver för egen tillverkning. Av ost alltså. Bunkarna, dukarna, löpen, allt i ett händigt kit. Det ska bli mitt nästa projekt tänkte jag. Egen ost. Måste bara komma på en bra lagringsplats som ständigt håller 12-13 grader i några månader… Återkommer i frågan.

Summa summarum: Det finns så mycket god, fin, bra, härlig, len, rund, vågad svensk ost. Köp en idag, och stötta eldsjälarna och de små gårdarna. De är så värda!

IMG_3455

ostpralin1 Söta små salta praliner.

ostprovning Granbarksost & Co.