Glöm nu inte att svänga förbi Nordiska museet i helgen, det är ju Ostfestival på g. Mingla, fördjupa dig och smaka dig fram till en ny svensk favorit. Kolla in programmet här. Vi ses där.
Kom ihåg: Ostfestival om 1 dag.
Svara
Etikettarkiv: svensk ost
Post ostfestival.
Festivalyran har lagt sig och kvar är minnet av möten med härliga profiler och en kyl full med nya favoriter. Det mest fantastiska med denna happening är inte att man kan äta sig tjock på god ost, utan att träffa de riktiga entusiasterna bakom ostarna, de som ömt stryker handen över sina mästerverk. De små ysterierna och gårdarna som har en personlig relation till sina kor (eller getter eller bufflar) och på riktigt brinner för sin tillverkning. De människorna avundas jag på många sätt och blir glad av att möta.
Claes Jürss är en av dem. En engagerad själ med glittrande ögon som tillverkar några av Sveriges godaste ostar. Prisbelönta Sörmlands Ädel är en mjuk blå dröm av komjölk. Deras Granbarksost var för mig en ny encounter, och en oerhört trevlig sådan. En rund mjuk sak omgärdad av granbark. Bör helst värmas något och ätas som typ fondue. Löjligt mycket skogssmak och fnissigt god.
Birgitta Dahlberg var också en uppfriskande fläkt. En härlig lady som bjöd på egentillverkade ostpraliner, (av choklad, bär och ost obviously). Sjukt kreativt tilltugg, till en flarra sött vitt till exempel.
Ostlabbet hade radat upp allt man behöver för egen tillverkning. Av ost alltså. Bunkarna, dukarna, löpen, allt i ett händigt kit. Det ska bli mitt nästa projekt tänkte jag. Egen ost. Måste bara komma på en bra lagringsplats som ständigt håller 12-13 grader i några månader… Återkommer i frågan.
Summa summarum: Det finns så mycket god, fin, bra, härlig, len, rund, vågad svensk ost. Köp en idag, och stötta eldsjälarna och de små gårdarna. De är så värda!
Söta små salta praliner.
Granbarksost & Co.
Ostbonanzan börjar NU.
10.00 var vi ett gäng entusiaster som stod i pole position utanför porten i detta livsnjutarrally som kallas Ostfestivalen på Nordiska museet. I dagarna tre kan man här provsmaka ost, lyssna till seminarier, chitchatta med entusiaster och framför allt upptäcka nya svenska favoriter. Små och lite större ysterier från hela Sverige har radat upp sig och bjussar på favoriter och en och annan hemlighet.
Idag väntar seminarierna Svenska ostar på nytt sätt och Svenska trender i ostdisken. Och en obscen mängd ost så klart. To be continued.
Hörde jag ost?
Ostfestivalen – 7 dagar and counting.
Om 168 timmar startar den tre dagar långa Ostfestivalen på Nordiska museet. En orgie i svenska hantverksmässigt tillverkade ostar och möten med dess eldsjälar. Prova ostar, lyssna på seminarier, var med och kora bästa osten och träffa konnässörer. 13-15 februari. Nordiska museet. Ses.
Värdig en egen festival.
Save the date – Ostfestivalen 13-15 februari.
När Nordiska museet arrangerade Ostfestivalen i februari blev det en välbesökt utställning med svenska osttillverkare och tillhörande entourage. Vissa åt sig igenom den två dagar långa ostbonanzan och hittade guldkorn av sällan skådat slag.
Inför nästa år har festivalen utökats med en dag, halleluja! 13-15 februari kommer ostdoften återigen ligga tung över Djurgården och långväga entusiaster trampa upp små stigar till Nordiska museet. Boka in datumet. Nedräkningen börjar…NU.
I februari förvandlas museet till tempel.
Svensk lyxost nu i Sverige.
Utländska topprestauranger har länge kunnat servera svenskproducerade unika finostar, som inte ens har funnits tillgängliga i Sverige. Men nu är längtan för stor även här hemma efter riktigt högkvalitativ svensk ost. I samband med Bocus d’Or förra veckan lanserades därför osten Borgholm, (med det fullständiga namnet Unika by Castello Borgholm), av Arla.
Osten är gjord på sommarmjölk (som är fetare) från två utvalda öländska gårdar och lagras i Borgholms slottsruin där miljön tydligen är optimal för detta ändamål. Ruinens kalkväggar ger en karaktäristisk smak; en sötma som påminner om parmesan, enligt Arla själva. Vill man njuta av den öländska rariteten får man boka bord på Mattias Dahlgren, Oaxen, F12, Metropol Palais eller Långbro Wärdshus, där den nu finns på menyn. Känns ändå lite otippat att det är en Arla-ost som tagit sig in på finkrogarna, men Mr Dahlgren verkar sjukt nöjd över valet av Borgholm enligt säkra källor (honom själv), så vi säger väl bara hurra och äntligen!
Öländsk mjölk i lyxförpackning.
Smaken är inte som baken.
Det var en gång ett land långt uppe i norr; vi kan kalla det Sverige. Där fanns så många olika ostar att invånarna blev alldeles förvirrade och rådvilla vid mejerihyllan. (Idag tillverkas ca 100.000 ton ost i Sverige). Med glasartad blick kunde man hitta vanliga människor som bara skulle kompletteringshandla frukostost. ”Hjälp, här behövs en vägvisare! Något som kan guida mig rätt i hårdostdjungeln!” var det någon som skrek i förtvivlan. Genast tillsattes en grupp smakexperter, för så kunde man ju inte ha det. Experternas uppgift var att ta fram en smakmässig referensram och märkning så att folket lättare kunde välja och vraka bland de svenska påläggsfavoriterna. Och så föddes Smakmärkningen.
Märket får bara användas på hårdostar tillverkade i Sverige av svensk mjölk. Smakstyrkan varierar mellan 2 och 11 utifrån den av experterna satta referensen. Och med smakstyrka menar man ”den sammanlagda upplevelsen av ostens smakstyrka” med hänsyn till sådant som sälta, nötighet, knastrighet, sötma och så vidare. En Arla Herrgård, exempelvis, är en 3:a och Allerum långlagrad Svecia har en 9:a på smakskalan. Huruvida denna smakmärkning blev någons boj i bukten förtäljer inte historien. Och så vitt jag vet kan man fortfarande se en och annan konsument med glasartad blick vid hårdostarna.
Inte en bak.
Kort från festivalen.
Oviken.
Stora Lunån Gårdsmejeri.
Västerbottensost.
Godsaker i långa rader.
Mer inom kort. Cliffhanger!
Ostfrossa 7-8 feb.
Tydligen är det fler än jag som gillar det här med ost, framför allt att äta, för ostkonsumtionen har aldrig varit större i Sverige. Det är dock främst importerade godsaker som slinker ned, så de svenska producenterna får allt mindre att göra. Lite synd kan man tycka. Därför är det dubbelt så bra när vi under en två dagar lång ostfestival, 7-8 februari, kan uppmärksamma främst svensk ost på Nordiska museet. Det kommer bjudas på seminarier, föredrag, tävlingar, ostprovningar och mingel med nördar med cheezy breath. Count me in!
Svensk ostkärlek.
Det finns en man som gillar ost. Väldigt mycket. Han heter Gösta och är pensionär. Han har ägnat hela sitt yrkesliv åt att tillverka ost och kan bara inte lägga ysteriet helt bakom sig. Av den anledningen producerar han numera på egen hand ett par sorters ost i liten skala, mestadels åt storstadskrogar med stajl och en del väl utvalda delikatessdiskar i Stockholmsområdet.
Genom min värdefulla kontakt kom jag över en bit Gösta-tillverkad Prima. Och är det något som är vad den heter så är det väl just denna. Osten påminner om en vällagrad cheddar, men är en aning gräddigare i konsistensen. Crunchiga saltkristaller, lagom sting och en lite sötaktig smak på ett högst angenämt sätt. Det är svårt att inte bli förförd av hantverket, man gillar ju hängivna ostälskare. Och hans passion återspeglas tydligt i Prima, för det blir omåttligt fina smaker. Det skulle kännas för grymt att riva ned så mycket kärlek i en gratäng, så denna bör nog avnjutas i sin enkelhet på en bit knäcke eller i bitar på brickan. Heja Sverige, heja Gösta!
Svensk ko utmanar fransk get.
Stafva gård på Gotland gör en mängd olika delikata ostar. Nu tar de ett kreativt grepp om getens chèvre och gör en kovariant. Under namnet Covré (borde kanske egentligen heta Còvre, men det låter ju inte lika bra) har de skapat en intressant liten sak som i utseende och konsistens liknar sin getkusin. Smaken är dock annorlunda. Skarpare och syrligare. Ganska trevlig, men enligt mitt tycke inte på chèvrenivå, smakmässigt. Pluspoäng dock för det innovativa tilltaget! Och så hejar jag rent generellt på svenska ostar.
Say Cheese 