Kom ihåg: Ostfestival om 1 dag.

Glöm nu inte att svänga förbi Nordiska museet i helgen, det är ju Ostfestival på g. Mingla, fördjupa dig och smaka dig fram till en ny svensk favorit. Kolla in programmet här. Vi ses där.

Annonser

Post ostfestival.

Festivalyran har lagt sig och kvar är minnet av möten med härliga profiler och en kyl full med nya favoriter. Det mest fantastiska med denna happening är inte att man kan äta sig tjock på god ost, utan att träffa de riktiga entusiasterna bakom ostarna, de som ömt stryker handen över sina mästerverk. De små ysterierna och gårdarna som har en personlig relation till sina kor (eller getter eller bufflar) och på riktigt brinner för sin tillverkning. De människorna avundas jag på många sätt och blir glad av att möta.

Claes Jürss är en av dem. En engagerad själ med glittrande ögon som tillverkar några av Sveriges godaste ostar. Prisbelönta Sörmlands Ädel är en mjuk blå dröm av komjölk. Deras Granbarksost var för mig en ny encounter, och en oerhört trevlig sådan. En rund mjuk sak omgärdad av granbark. Bör helst värmas något och ätas som typ fondue. Löjligt mycket skogssmak och fnissigt god.

Birgitta Dahlberg var också en uppfriskande fläkt. En härlig lady som bjöd på egentillverkade ostpraliner, (av choklad, bär och ost obviously). Sjukt kreativt tilltugg, till en flarra sött vitt till exempel.

Ostlabbet hade radat upp allt man behöver för egen tillverkning. Av ost alltså. Bunkarna, dukarna, löpen, allt i ett händigt kit. Det ska bli mitt nästa projekt tänkte jag. Egen ost. Måste bara komma på en bra lagringsplats som ständigt håller 12-13 grader i några månader… Återkommer i frågan.

Summa summarum: Det finns så mycket god, fin, bra, härlig, len, rund, vågad svensk ost. Köp en idag, och stötta eldsjälarna och de små gårdarna. De är så värda!

IMG_3455

ostpralin1 Söta små salta praliner.

ostprovning Granbarksost & Co.

Ostbonanzan börjar NU.

10.00 var vi ett gäng entusiaster som stod i pole position utanför porten i detta livsnjutarrally som kallas Ostfestivalen på Nordiska museet. I dagarna tre kan man här provsmaka ost, lyssna till seminarier, chitchatta med entusiaster och framför allt upptäcka nya svenska favoriter. Små och lite större ysterier från hela Sverige har radat upp sig och bjussar på favoriter och en och annan hemlighet.

Idag väntar seminarierna Svenska ostar på nytt sätt och Svenska trender i ostdisken. Och en obscen mängd ost så klart. To be continued.

Nordiska

monter

IMG_3465

getLötNY

Kvibille

Hörde jag ost?

Ostfestivalen – 7 dagar and counting.

Om 168 timmar startar den tre dagar långa Ostfestivalen på Nordiska museet. En orgie i svenska hantverksmässigt tillverkade ostar och möten med dess eldsjälar. Prova ostar, lyssna på seminarier, var med och kora bästa osten och träffa konnässörer. 13-15 februari. Nordiska museet. Ses.

IMG_2300

Värdig en egen festival.

Save the date – Ostfestivalen 13-15 februari.

När Nordiska museet arrangerade Ostfestivalen i februari blev det en välbesökt utställning med svenska osttillverkare och tillhörande entourage. Vissa åt sig igenom den två dagar långa ostbonanzan och hittade guldkorn av sällan skådat slag.

Inför nästa år har festivalen utökats med en dag, halleluja! 13-15 februari kommer ostdoften återigen ligga tung över Djurgården och långväga entusiaster trampa upp små stigar till Nordiska museet. Boka in datumet. Nedräkningen börjar…NU.

IMG_2303 I februari förvandlas museet till tempel.

Svensk lyxost nu i Sverige.

Utländska topprestauranger har länge kunnat servera svenskproducerade unika finostar, som inte ens har funnits tillgängliga i Sverige. Men nu är längtan för stor även här hemma efter riktigt högkvalitativ svensk ost. I samband med Bocus d’Or förra veckan lanserades därför osten Borgholm, (med det fullständiga namnet Unika by Castello Borgholm), av Arla.

Osten är gjord på sommarmjölk (som är fetare) från två utvalda öländska gårdar och lagras i Borgholms slottsruin där miljön tydligen är optimal för detta ändamål. Ruinens kalkväggar ger en karaktäristisk smak; en sötma som påminner om parmesan, enligt Arla själva. Vill man njuta av den öländska rariteten får man boka bord på Mattias Dahlgren, Oaxen, F12, Metropol Palais eller Långbro Wärdshus, där den nu finns på menyn. Känns ändå lite otippat att det är en Arla-ost som tagit sig in på finkrogarna, men Mr Dahlgren verkar sjukt nöjd över valet av Borgholm enligt säkra källor (honom själv), så vi säger väl bara hurra och äntligen!

Bild Öländsk mjölk i lyxförpackning.

Smaken är inte som baken.

Det var en gång ett land långt uppe i norr; vi kan kalla det Sverige. Där fanns så många olika ostar att invånarna blev alldeles förvirrade och rådvilla vid mejerihyllan. (Idag tillverkas ca 100.000 ton ost i Sverige). Med glasartad blick kunde man hitta vanliga människor som bara skulle kompletteringshandla frukostost. ”Hjälp, här behövs en vägvisare! Något som kan guida mig rätt i hårdostdjungeln!” var det någon som skrek i förtvivlan. Genast tillsattes en grupp smakexperter, för så kunde man ju inte ha det. Experternas uppgift var att ta fram en smakmässig referensram och märkning så att folket lättare kunde välja och vraka bland de svenska påläggsfavoriterna. Och så föddes Smakmärkningen.

Märket får bara användas på hårdostar tillverkade i Sverige av svensk mjölk. Smakstyrkan varierar mellan 2 och 11 utifrån den av experterna satta referensen. Och med smakstyrka menar man ”den sammanlagda upplevelsen av ostens smakstyrka” med hänsyn till sådant som sälta, nötighet, knastrighet, sötma och så vidare. En Arla Herrgård, exempelvis, är en 3:a och Allerum långlagrad Svecia har en 9:a på smakskalan. Huruvida denna smakmärkning blev någons boj i bukten förtäljer inte historien. Och så vitt jag vet kan man fortfarande se en och annan konsument med glasartad blick vid hårdostarna.

Bild

Inte en bak.