Post ostfestival.

Festivalyran har lagt sig och kvar är minnet av möten med härliga profiler och en kyl full med nya favoriter. Det mest fantastiska med denna happening är inte att man kan äta sig tjock på god ost, utan att träffa de riktiga entusiasterna bakom ostarna, de som ömt stryker handen över sina mästerverk. De små ysterierna och gårdarna som har en personlig relation till sina kor (eller getter eller bufflar) och på riktigt brinner för sin tillverkning. De människorna avundas jag på många sätt och blir glad av att möta.

Claes Jürss är en av dem. En engagerad själ med glittrande ögon som tillverkar några av Sveriges godaste ostar. Prisbelönta Sörmlands Ädel är en mjuk blå dröm av komjölk. Deras Granbarksost var för mig en ny encounter, och en oerhört trevlig sådan. En rund mjuk sak omgärdad av granbark. Bör helst värmas något och ätas som typ fondue. Löjligt mycket skogssmak och fnissigt god.

Birgitta Dahlberg var också en uppfriskande fläkt. En härlig lady som bjöd på egentillverkade ostpraliner, (av choklad, bär och ost obviously). Sjukt kreativt tilltugg, till en flarra sött vitt till exempel.

Ostlabbet hade radat upp allt man behöver för egen tillverkning. Av ost alltså. Bunkarna, dukarna, löpen, allt i ett händigt kit. Det ska bli mitt nästa projekt tänkte jag. Egen ost. Måste bara komma på en bra lagringsplats som ständigt håller 12-13 grader i några månader… Återkommer i frågan.

Summa summarum: Det finns så mycket god, fin, bra, härlig, len, rund, vågad svensk ost. Köp en idag, och stötta eldsjälarna och de små gårdarna. De är så värda!

IMG_3455

ostpralin1 Söta små salta praliner.

ostprovning Granbarksost & Co.

Annonser

Ostens vagga.

Mellanöstern anses vara platsen där allt började, för oss människor så väl som för osten. Och runt år 0, (typ när baby Jesus föddes, om man nu har den övertygelsen), fanns det en dal i Jerusalem som kallades Ostmakarnas dal. (Alltså ostmakarna som i ostmakare, inte som i ett gift par). I takt med tiden har dock osteriet flyttat sitt epicentrum upp till Europa, det blev helt enkelt för varmt i Mellanöstern för att lägga krut på utvecklingen av gourmetostar. However. På senare år, (vi pratar 2000-tal), har intresset pånyttfötts och ett antal gårdar har börjat tillverka kvalitetsost, främst av get pga tillgång.

Med det i ryggen är det med stor nyfikenhet jag nu lämnar den iskalla hösten och reser till det förlovade landet. Ost ska upptäckas, provas och med all sannolikhet förälskas i. Och du, hänger med.

Carmel-Market

Shalom chamud!