Spansk och getig: Montana de Leon

Det ska erkännas, jag är svag för getost. Vet inte vad det är med geten som gör ostarna så oemotståndliga. Både hård och mjuk, lagrad och färsk ligger högt på min wish list. Får se om jag går till botten med det här någon gång, men just nu har vi en Montana de Leon att njuta av.

Det här är en mjuk och smakrik getost från Spanien, lagrad i ca två månader. Vid en första anblick påminner den om chèvrerullen, (förutom att den här är rektangulär), med sin getiga smak och lite smuliga konsistens. Det är som att chèvre och Monte Enebro, (spansk getost rullad i aska), har fått en bebis. Om man zoomar in skillnaderna så är Montana de Leon lite krämigare, har en tydligare syra och kraftigare smak än sin franska rullbrorsa. Den är mer komplex. Blundar man är biten i munnen förvillande lik en snäll blåmögelost, typ Fourme d’Ambert. Det här är en finost för livsnjutaren. Stylish helt enkelt. Toppa med något sött, kanske en körsbärsmarmelad eller en skvätt fransk äppelcider, så har du komponerat en liten endorfinutlösare.

Leon

¡Hola! Me llamo Montana de Leon.

Annonser

Tryffel och Grönpeppar coming up.

Gillar du mjuka och milda ostar? Grattis. Gillar du dessutom mjuka och milda ostar med grönpeppar och tryffel har du världens tur, för nu kommer nämligen två nya Castello smaksatta med just det. Castello är Arlas dessertostmärke med både blå- och vitmögelostar i sortimentet.

Castello med tryffel är smaksatt med äkta italiensk sommartryffel och har en mild och balanserad smak utan att tryffeln tar över, vilket den lätt kan göra annars. Den här funkar fint som den är på ostbrickan till osalta (alltid!) kex, men jag använde den i en pasta och det blev rågott.

Castello med grönpeppar är, precis som sin kompis, mild och väldigt krämig. (För krämig?) Pepparkornen ger det där som behövs för att det ska hända något när man äter. Personligen är den gröna pepparn ingen favorit, men tillhör du grönpepparlaget är det här din teammate.

Personligen tycker jag dessa är för feta (38%) och krämiga, (jag gillar den fasta sorten mer), men trots det är det som alltid en fröjd när det blir trängre i ostdisken. Så länge de inte tränger bort de små gårdsproducerade godsakerna förstås… Vi kan väl se till att det finns rum för alla och köpa lite av varje i helgen, ska vi säga så?

Bild