Spansk och getig: Montana de Leon

Det ska erkännas, jag är svag för getost. Vet inte vad det är med geten som gör ostarna så oemotståndliga. Både hård och mjuk, lagrad och färsk ligger högt på min wish list. Får se om jag går till botten med det här någon gång, men just nu har vi en Montana de Leon att njuta av.

Det här är en mjuk och smakrik getost från Spanien, lagrad i ca två månader. Vid en första anblick påminner den om chèvrerullen, (förutom att den här är rektangulär), med sin getiga smak och lite smuliga konsistens. Det är som att chèvre och Monte Enebro, (spansk getost rullad i aska), har fått en bebis. Om man zoomar in skillnaderna så är Montana de Leon lite krämigare, har en tydligare syra och kraftigare smak än sin franska rullbrorsa. Den är mer komplex. Blundar man är biten i munnen förvillande lik en snäll blåmögelost, typ Fourme d’Ambert. Det här är en finost för livsnjutaren. Stylish helt enkelt. Toppa med något sött, kanske en körsbärsmarmelad eller en skvätt fransk äppelcider, så har du komponerat en liten endorfinutlösare.

Leon

¡Hola! Me llamo Montana de Leon.

Annonser

Castello poppar till det.

Men alltså, Castello är på g! Först lanserar de finost till hamburgaren och nu öppnar de en egen pop-upstore i Moodgallerian i Stockholm. Var ska detta sluta?? Tar de över världen och instiftar lagar om obligatorisk ostsmakning i skolorna, där små osttanter går omkring med brickor med färgglada assietter och delar ut smakbitar till barnen? Och barnen ba ”neeej, osttanten!”.

Hur som helst. I den här fina pop-upbutiken kan man köpa ett urval av deras ostar, (även sorter som inte sålts i Sverige tidigare), provsmaka men framförallt få inspirazione, (ni vet sån där som man har för lite av ibland). Varje vecka kommer de ha ett nytt tema, typ Sött, Frukt & Grönt osv med provsmakningar varje dag. (Gratis hörni!) Här kan du även slinka in, slå dig ned och ta en ostbricka, komponerad av den prisbelönte kocken Roland Persson. Naturligtvis finns allt du behöver för en lyckad ostsession; knivar, brädor och smarriga tillbehör. Man kan plocka ihop passande nöt- och bärblandningar i lösvikt, och köpa drycken därtill. Lovely! Ett litet minus, (om man nu ska vara grinig, vilket jag är eftersom jag inte fick den fina inbjudan till själva öppningen), var att tjejen jag frågade om vad Castello Black var svarade att det är en blåmögelost. Really? ”Men vad är skillnaden mellan den och Castello Blue?” envisades jag. Det visste hon inte. Lite att jobba med på personalfronten kanske.

Hela syftet med pop-upen är att inspirera och få oss att äta mer ost. Och vem gillar inte det? Butiken öppnar idag och kör på fram till 26 juni. Skynda, skynda!

CastelloPop_skylt Cheesy art, just nu i Moodgallerian.

CastelloPop_burk Det står: Rostad kokos och pistage, gott till Aged Gouda.Om någon undrar.

CastelloPop_bricka Elegant ostfika.

Ost och vin; vem tar vem?

Det är ingen hemlighet att ost och vin har en alldeles särskild relation. Men det är ju som med alla relationer, svårt att hitta den rätta. Det finns en mängd matchmakingsajter där ute, Wisconsin Cheese Cupid är nog en av de bättre. Du kan nämligen på ett löjligt enkelt sätt välja att utgå antingen från osten, eller drycken, och få en bra matchning. Dessutom finns den som app. (Den är dock inte lika bra eftersom man där bara kan utgå från dryck, dvs precis tvärtom mot vad man vill. Osten först liksom.) Aldrig mer en blinddate för osten och vinet, hurra!

WisconsinCupidOch så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Håll stilen vid ostbrickan.

Jag har alltid stoltserat över denna bloggs befriande inställning till ost och opretentiösa ton. Men någon måtta på axelryckningarna får det ändå vara. När det gäller beteendet vid ostbrickan till exempel. Det finns ett antal extremt enkla förhållningsregler, och här är jag benhård.

  1. Skär osten rakt uppifrån och ned. Det är absolut förbjudet att gräva ur osten och låta kanten vara kvar likt en söndervittrad ruin. Vill du av oförklarliga skäl inte äta kanten, skär bort den på din egen tallrik.
  2. Om osten är rund, skär den i tårtbitar så att alla bitar får en del av den mest mogna mitten. Om osten redan är en tårtbit, skär längs med så långt det är möjligt. Att skära av centerpiecen är endast tillåtet om man har osten helt för sig själv, (men då är ju det mesta tillåtet).
  3. Använd olika knivar till olika ostar. Att snitta en Fourme d’Ambert för att sedan förflytta samma kniv till en mild Bethmale de chèvre är det skottpengar på. Sanning.

I övrigt tycker jag man kan köra lite som man vill. Enjoy.

ostkant Oförlåtligt.

Gott nytt från Kvibille.

För cirka ett och ett halvt år sedan skapades de Kvibille-ostar som nu landar i butik lagom till julborden. Cheddar, Herrgård, Grevé och Präst 18 månader har fått den optimala lagringen för att smak och konsistens ska nå sin peak. Saltkristallerna har hunnit titta fram och gör att smaken fått en fördjupad karaktär. Herrgård, Präst och Grevé är annars inte de roligaste ostarna, (Kvibille cheddar är ju alltid att lita på), men de 18 månaderna gör så ofantligt mycket att man inte blir besviken någonstans. Det här är riktigt fina bitar svensk ost. Lyxiga på mackan till frullen, himmelska till glöggen eller som omelettens prick över i:t. Vilken av de fyra som blir favoriten är det den personliga smaken som avgör. För egen del är jag alltid extra svag för cheddar.

Summa summarum: alla fyra nyheter har nått perfektion, och är dessutom riktigt prisvärda med tanke på smakhöjden. Runt 115 kr kilot för Herrgården, Prästen och Grevén och ca 130 för Cheddarn. Inte mycket för ostbrickevärda ostar.

Bild

Kvibille 18 månader: Herrgård, Präst, Grevé, Cheddar.