Spansk och getig: Montana de Leon

Det ska erkännas, jag är svag för getost. Vet inte vad det är med geten som gör ostarna så oemotståndliga. Både hård och mjuk, lagrad och färsk ligger högt på min wish list. Får se om jag går till botten med det här någon gång, men just nu har vi en Montana de Leon att njuta av.

Det här är en mjuk och smakrik getost från Spanien, lagrad i ca två månader. Vid en första anblick påminner den om chèvrerullen, (förutom att den här är rektangulär), med sin getiga smak och lite smuliga konsistens. Det är som att chèvre och Monte Enebro, (spansk getost rullad i aska), har fått en bebis. Om man zoomar in skillnaderna så är Montana de Leon lite krämigare, har en tydligare syra och kraftigare smak än sin franska rullbrorsa. Den är mer komplex. Blundar man är biten i munnen förvillande lik en snäll blåmögelost, typ Fourme d’Ambert. Det här är en finost för livsnjutaren. Stylish helt enkelt. Toppa med något sött, kanske en körsbärsmarmelad eller en skvätt fransk äppelcider, så har du komponerat en liten endorfinutlösare.

Leon

¡Hola! Me llamo Montana de Leon.

Castello poppar till det.

Men alltså, Castello är på g! Först lanserar de finost till hamburgaren och nu öppnar de en egen pop-upstore i Moodgallerian i Stockholm. Var ska detta sluta?? Tar de över världen och instiftar lagar om obligatorisk ostsmakning i skolorna, där små osttanter går omkring med brickor med färgglada assietter och delar ut smakbitar till barnen? Och barnen ba ”neeej, osttanten!”.

Hur som helst. I den här fina pop-upbutiken kan man köpa ett urval av deras ostar, (även sorter som inte sålts i Sverige tidigare), provsmaka men framförallt få inspirazione, (ni vet sån där som man har för lite av ibland). Varje vecka kommer de ha ett nytt tema, typ Sött, Frukt & Grönt osv med provsmakningar varje dag. (Gratis hörni!) Här kan du även slinka in, slå dig ned och ta en ostbricka, komponerad av den prisbelönte kocken Roland Persson. Naturligtvis finns allt du behöver för en lyckad ostsession; knivar, brädor och smarriga tillbehör. Man kan plocka ihop passande nöt- och bärblandningar i lösvikt, och köpa drycken därtill. Lovely! Ett litet minus, (om man nu ska vara grinig, vilket jag är eftersom jag inte fick den fina inbjudan till själva öppningen), var att tjejen jag frågade om vad Castello Black var svarade att det är en blåmögelost. Really? ”Men vad är skillnaden mellan den och Castello Blue?” envisades jag. Det visste hon inte. Lite att jobba med på personalfronten kanske.

Hela syftet med pop-upen är att inspirera och få oss att äta mer ost. Och vem gillar inte det? Butiken öppnar idag och kör på fram till 26 juni. Skynda, skynda!

CastelloPop_skylt Cheesy art, just nu i Moodgallerian.

CastelloPop_burk Det står: Rostad kokos och pistage, gott till Aged Gouda.Om någon undrar.

CastelloPop_bricka Elegant ostfika.

Ost och vin; vem tar vem?

Det är ingen hemlighet att ost och vin har en alldeles särskild relation. Men det är ju som med alla relationer, svårt att hitta den rätta. Det finns en mängd matchmakingsajter där ute, Wisconsin Cheese Cupid är nog en av de bättre. Du kan nämligen på ett löjligt enkelt sätt välja att utgå antingen från osten, eller drycken, och få en bra matchning. Dessutom finns den som app. (Den är dock inte lika bra eftersom man där bara kan utgå från dryck, dvs precis tvärtom mot vad man vill. Osten först liksom.) Aldrig mer en blinddate för osten och vinet, hurra!

WisconsinCupidOch så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Håll stilen vid ostbrickan.

Jag har alltid stoltserat över denna bloggs befriande inställning till ost och opretentiösa ton. Men någon måtta på axelryckningarna får det ändå vara. När det gäller beteendet vid ostbrickan till exempel. Det finns ett antal extremt enkla förhållningsregler, och här är jag benhård.

  1. Skär osten rakt uppifrån och ned. Det är absolut förbjudet att gräva ur osten och låta kanten vara kvar likt en söndervittrad ruin. Vill du av oförklarliga skäl inte äta kanten, skär bort den på din egen tallrik.
  2. Om osten är rund, skär den i tårtbitar så att alla bitar får en del av den mest mogna mitten. Om osten redan är en tårtbit, skär längs med så långt det är möjligt. Att skära av centerpiecen är endast tillåtet om man har osten helt för sig själv, (men då är ju det mesta tillåtet).
  3. Använd olika knivar till olika ostar. Att snitta en Fourme d’Ambert för att sedan förflytta samma kniv till en mild Bethmale de chèvre är det skottpengar på. Sanning.

I övrigt tycker jag man kan köra lite som man vill. Enjoy.

ostkant Oförlåtligt.

Gott nytt från Kvibille.

För cirka ett och ett halvt år sedan skapades de Kvibille-ostar som nu landar i butik lagom till julborden. Cheddar, Herrgård, Grevé och Präst 18 månader har fått den optimala lagringen för att smak och konsistens ska nå sin peak. Saltkristallerna har hunnit titta fram och gör att smaken fått en fördjupad karaktär. Herrgård, Präst och Grevé är annars inte de roligaste ostarna, (Kvibille cheddar är ju alltid att lita på), men de 18 månaderna gör så ofantligt mycket att man inte blir besviken någonstans. Det här är riktigt fina bitar svensk ost. Lyxiga på mackan till frullen, himmelska till glöggen eller som omelettens prick över i:t. Vilken av de fyra som blir favoriten är det den personliga smaken som avgör. För egen del är jag alltid extra svag för cheddar.

Summa summarum: alla fyra nyheter har nått perfektion, och är dessutom riktigt prisvärda med tanke på smakhöjden. Runt 115 kr kilot för Herrgården, Prästen och Grevén och ca 130 för Cheddarn. Inte mycket för ostbrickevärda ostar.

Bild

Kvibille 18 månader: Herrgård, Präst, Grevé, Cheddar.

Ostens tillbehör – topp eller flopp?

Ost är ju så gott så gott. Egentligen behövs inget annat on the side som stjäl uppmärksamheten, om du frågar mig. Och det gör du ju. Men. När man har ett gäng över på ost och vill bjuda till lite kan det ju vara trevligt att bulla upp. Vissa saker funkar bra till ost, andra funkar ganska dåligt.

Marmelad

Ibland kan det vara en höjdare med sötma till de saltaste ostarna, typ blåmögel eller en vällagrad Västerbotten. Då funkar fikon-, kvitten- eller körsbärsmarmelad bra. Observera att marmeladens sötma kan störa ett eventuellt vin, om det serveras sånt till osten, å andra sidan är det ju osten som är huvudperson i denna kärlekshistoria.

 

Kex

Glöm salta kex, osten är ju salt i sig. Neutrala tunna kex (eller ett surdegsbröd för all del) är tippetitopp. Mina favoriter är Toast for cheese från The Fine Cheese Co, Vilmas sesamknäcke och hederliga Finn crisp med kummin.

 

Vindruvor

Av någon anledning har vindruvor fått en permanent plats på ostbrickan hos många. Tänk om. Tanninerna i vindruvsskalet kan nämligen få osten att smaka bittert. Dessutom passar de sjukt dåligt till vin, av samma anledning. Så druvorna bör bara vara rekvisita på sköna lifestylebilder av ostbrickor.

 

Övrig frukt

Päron – topp.

Citrus – flopp.

Exotisk (ananas, kiwi mm) – flopp.

 

Torkad frukt

Utmärkt till ostens salta body. Tänk aprikoser (ekologiska), fikon eller dadlar.

 

Nötter

Topp! Inte mycket mer att säga, förutom att de bör vara osaltade.

 

Så med detta i bakhuvudet påminner jag om vår gyllene regel: man äter sin ost som man vill. Hej.

Bild

 

Ost + vin = Heeeeaven (sjungs)

Ibland händer det att man vill piffa upp sin ost med ett glas dekanterad Amarone eller lite sval Champagne. Då kan det vara bra att veta vad som passar lite extra fint ihop. Till min ovärderliga hjälp har jag en sommelierkompis, (har inte alla en sån?). Ett enkelt kom-ihåg-knep är ju smakrikare ost desto fylligare vin. (Serveras det söt marmelad till osten ställer det dock tipsen nedan på ända eftersom ett sött tillbehör kräver ett sötare vin. Så skippa marmeladen). Eftersom smaken är så besvärligt delad så kör vi lite generella tips. Here we go.

Blåmögelost, (Gorgonzola, St Agur, Roquefort)

De blåa juvelerna behöver ett lite sötare vin för att må riktigt bra. Förslagsvis Sauternes eller ett portvin.

Parmesan/Pecorino

Sällan funkar ost och vin så bra ihop som i konstellationen salt Parmesan och fyllig Amarone. Holy. En kraftig Chardonnay går inte heller av för hackor till de här.

Alpostar (Gruyère, Comté, Appenzeller)

En lagrad alpost blir faktiskt lite lite trevligare med ett glas smakrik vit bourgogne till, eller en vaniljig rioja.

Milda ostar (Brie, Camembert)

Snälla ostar behöver ett vin som inte tar över showen. Ett torrt vitt vin av t ex Pinot Blanc-druvan är ett utmärkt val. Eller varför inte slå till med en kyld Bollinger.

Getostar

Här höjs ett varningens finger för röda viner eftersom tanninerna i vinet kan reagera på syran i osten på ett oskönt sätt och ge en metallisk smak. Så här är en vit Sauvignon Blanc att föredra. Skål.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att ost och vin kan vara en hel vetenskap; eller bara ett nice sätt att äta ost på.

Bild

När du vill stajla.

Ost kan vara lika gott direkt ur pappret vid diskbänken som under mer ordnade former till bords. Men de stunder man vill göra sig till, (för sig själv eller någon annan), är den här tjusiga brädan ett bra val. Så fin! Ca 1.400 kr på b.la http://www.vagabondhouse.com. Bara 90 dagar kvar till jul…

Image