Tubtest.

Jag måste erkänna att jag inte är någon större mjukost-på-tub-ätare. Men ibland, om det finns att tillgå in en kyl nära mig, slinker det ned. Varför det inte har blivit oftare var en gåta, tills nu.

Jag ställde mig alltså vid tubosthyllan och valde några för mig osmakade varianter. De som hamnade i korgen var inte nyheter på något sätt, utan bara utvalda pga nyfikenhet. Det blev tre ostostar och en svampost.

tubost

På bordet finns Chèvreost med honung och Ädelost Päron från Kavli, och Stark hushållsost och Kantarellost från Fjällbrynt. Och här vill jag bara påminna om att jag inte på något sätt är expert på varken det ena eller andra, bara en nyfiken ostjunkie.

Stark hushållsost. Här har någon kreativ optimist (läs verklighetsfrånvänd) namngett osten, för stark är den då rakt inte. Till och med sjuuukt långt ifrån. Inte ens om man anstränger sig för att känna efter, vilket jag förstås gör eftersom jag tar detta test på högsta allvar. Men besvikelsen är stor. Jag hade hoppats på något spännande rent smakmässigt. Men det är helt enkelt vanlig mjukost på tub, varken mer eller mindre. Trååk.

Ädelost Päron låter lockande. Kanske sting mot sötma? Njae. Ädelost på tub är ingen nyhet för mig och faktiskt helt okej i total brist på annat. Och den här med päron innehåller dessutom riktiga Williamspäron, och det är ju alltid ett plus med riktiga ingredienser. Men. Håll i hatten. Jag känner inga päron eller sötma what so ever. Kanske låter det mer lockande än det smakar? Exakt så.

Chèvreost med honung. Osten på var mans (men framför allt kvinnas tror jag) tunga. Jodå, den här tubvarianten smakar chèvre, men återigen saknas sötman. Hallå honungen, var är du?! Helt okej ren på macka och min favorit bland de för dagen utvalda tuberna, men inget jag laddar kylen med.

Kantarellost. Jag har svårt att förstå varför den här osten finns. Visst, den smakar verkligen kantarell och jag kan absolut haja intentionen hos Fjällbrynt. En genväg i matlagningen, kanske göra några (alldeles för) enkla canapéer med kantarellost… Men. På riktigt. Antingen använder man väl riktig svamp eller så gör man typ… något annat? Eller? Kanske är min fantasi urusel, men det känns spontant som att det är svårt att hitta ett endaste användningsområde för den här. För att bara äta den på macka rakt upp och ned är inte kul.

Sammanfattningsvis kan man väl bara konstatera att jag inte är en tubtyp, (och ingen skugga ska falla över den som är det), men det var kul att lämna min comfort zone för en stund.

Anyone for cheese?

Jag säger ”ostland”, du säger med all sannolikhet Frankrike, möjligtvis Italien. Well, hello England. Detta land, med av frityrflott förstört matkulturrykte, är en bortglömd ostproducent av rang. Varför det är så svårt att hitta bra brittisk ost i de svenska ostdiskarna är därför obegripligt. (Vet någon?) De mest välkända godbitarna utanför de engelska gränserna är väl cheddar och Stilton, men det finns andra väl värda att testa. De här till exempel:

Beenleigh blue är en angenäm opastöriserad blåmögel från södra kusten, gjord på fårmjölk. Tankarna för mig omedelbart till Roquefort, och likheterna är stora, inte bara till utseendet; även den smuliga texturen påminner om den franske kompisen. Smakmässigt är Beenleigh blue som en utskällning som avslutas i försoning. Alltså en skarp ton i början som rundar av milt mot slutet. Ge den en plats på ostbrädan nästa gång. Eller i salladen. Eller i såsen. Eller…

Cornish Yarg är vid första smakbiten inte mycket för världen. Lite för mild, lite för mellanmjuk och lagom på alla sätt. Men sedan kommer jag på att det är just det jag gillar. Den är inte Gouda-trist utan bara härlig och god. Man vill ha mer. Kanske är en anglofil som jag något färgad av ursprunget, men det är good enough för mig.

Det GÅR inte att prata engelsk ost utan att prata cheddar. Montgomery Cheddar är en prisbelönt lagrad delikatess från en gård i Somerset i västra England. (Där för övrigt staden med bästa namnet finns: Cheddar village). Hur som helst, Montgomery cheddar är lagrad i 12-18 månader och har det karaktäristiska cheddarstinget, men samtidigt med en smak rund som… hm, en ost. Fantastisk att bara karva bitar av, men utmärkt i en omelett som behöver kantas av lite extra lyx. För smakar det så kostar det ju. I min affär kostar den 450 kr/kg. Lätt värt!