Rund och inte go.

Vet inte vad det var som fick mig att köpa Présidents mjukost. Kanske var det att de log så insmickrande mot mig (ja, jag var svag och mottaglig). Eller att Président fick mig att tänka på brie (och det är aldrig fel). Kanske var det löftet om kalcium och vitaminer (spänstigt!). Osten åkte hur som helst ned i kundkorgen.

Den som förväntar sig något Brie-aktigt här lär bli besviken. Jag gjorde visserligen inte det, men blev besviken ändå. Présidents mjukost är en något fastare, fetare men framför allt kvalmigare Skrattande Kon-variant, varken mer eller mindre. Inte alls kul. Inte ens kidsen tyckte om den. Och nu känns de där leendena plötsligt väldigt Jehovas.

Bild Skratta lagom.

 

Kavlis jul är inte god.

Jag blir lite förvånad när jag läser innehållsförteckningen på Kavlis Ädelost Granatäpple, för den innehåller inga spår av tvål. Ändå smakar den ganska skarpt av parfymerad tvål. Detta är en mjukost i begränsad upplaga, (inför julens begivenheter får man gissa), och tack gode gud för det, för den här är direkt obehaglig. Doften är stickande kemisk och smaken lirar i samma liga fast med tillägget bitter. Osten innehåller visserligen en stor del ädelost och några procent riktig granatäppeljuice, så innehållsmässigt håller det. Men kära nån, hade de ingen testpanel innan denna lanserades?! Ädelost Granatäpple kommer med stor sannolikhet vara extremt limited för något andra köp lär det inte bli när konsumenternas nyfikenhet har lagt sig. Kavlis jul blir varken god eller kul. (Varsågod, ett julrim på köpet).

Bild

Parmesan i Skrattande kon-kostym.

Tänk Skrattande kon (La Vache qui rit) i konsistensen och diskret Parmesan i smaken och voilá: en ask med små godbitar. Går så klart inte att jämföra med the real deal, trots att den faktiskt innehåller riktig Parmesan, men gott som ett alternativ till valfri mjukost. Hittades på Wijnjas i Stockholm.

Bild

Tubtest.

Jag måste erkänna att jag inte är någon större mjukost-på-tub-ätare. Men ibland, om det finns att tillgå in en kyl nära mig, slinker det ned. Varför det inte har blivit oftare var en gåta, tills nu.

Jag ställde mig alltså vid tubosthyllan och valde några för mig osmakade varianter. De som hamnade i korgen var inte nyheter på något sätt, utan bara utvalda pga nyfikenhet. Det blev tre ostostar och en svampost.

tubost

På bordet finns Chèvreost med honung och Ädelost Päron från Kavli, och Stark hushållsost och Kantarellost från Fjällbrynt. Och här vill jag bara påminna om att jag inte på något sätt är expert på varken det ena eller andra, bara en nyfiken ostjunkie.

Stark hushållsost. Här har någon kreativ optimist (läs verklighetsfrånvänd) namngett osten, för stark är den då rakt inte. Till och med sjuuukt långt ifrån. Inte ens om man anstränger sig för att känna efter, vilket jag förstås gör eftersom jag tar detta test på högsta allvar. Men besvikelsen är stor. Jag hade hoppats på något spännande rent smakmässigt. Men det är helt enkelt vanlig mjukost på tub, varken mer eller mindre. Trååk.

Ädelost Päron låter lockande. Kanske sting mot sötma? Njae. Ädelost på tub är ingen nyhet för mig och faktiskt helt okej i total brist på annat. Och den här med päron innehåller dessutom riktiga Williamspäron, och det är ju alltid ett plus med riktiga ingredienser. Men. Håll i hatten. Jag känner inga päron eller sötma what so ever. Kanske låter det mer lockande än det smakar? Exakt så.

Chèvreost med honung. Osten på var mans (men framför allt kvinnas tror jag) tunga. Jodå, den här tubvarianten smakar chèvre, men återigen saknas sötman. Hallå honungen, var är du?! Helt okej ren på macka och min favorit bland de för dagen utvalda tuberna, men inget jag laddar kylen med.

Kantarellost. Jag har svårt att förstå varför den här osten finns. Visst, den smakar verkligen kantarell och jag kan absolut haja intentionen hos Fjällbrynt. En genväg i matlagningen, kanske göra några (alldeles för) enkla canapéer med kantarellost… Men. På riktigt. Antingen använder man väl riktig svamp eller så gör man typ… något annat? Eller? Kanske är min fantasi urusel, men det känns spontant som att det är svårt att hitta ett endaste användningsområde för den här. För att bara äta den på macka rakt upp och ned är inte kul.

Sammanfattningsvis kan man väl bara konstatera att jag inte är en tubtyp, (och ingen skugga ska falla över den som är det), men det var kul att lämna min comfort zone för en stund.