Crêperolles, mais non.

Franska cheddarrullar. I fin förpackning. Önskar SÅ att jag kunde säga att detta är min nya drog, men det är inte särskilt gott. Alls. Det här är ett halvhjärtat försök att få till lyxsnacks. Men lyx för mig är inte en radda konstgjorda ingredienser, (t ex ”naturlig smak av peppar”, istället för peppar??, och ett gäng svåruttalade grunkor). Torrt ostpulver och smaken av just det blir inte kul i det långa loppet. Ens som snacks. Ostpulver i sig har jag så klart inget emot, så länge det bjuder på något mer, (typ salt), men här smakar det tyvärr som det luktar i gamla skafferier. Med det sagt vill jag för guds skull inte hindra någon från att prova något nytt. Alltid hittar man något.

Bild

Och den mest överskattade osten är…

Nej, inte Camembert. Grattis Brillat Savarin, överlägsen vinnare av den mindre smickrande titeln Mest Överskattade Ost. Denna smöriga, alldeles för syrliga och inte alls angenäma ost som matskribenter för ett par år sedan glatt namedroppade och early adopters intet ont anande sprang benen av sig för, för att sedan titta osäkert på varandra och tänka: ”det ska kanske smaka så här…eller? Och gott är det inte…eller? Fast de sa ju…” medan de fortsatte mumsa. Och än idag hörs fölk säga, lite för högt, ”naej, måste kila och köpa lite Brillat till helgen. Har du testat Brillat Savarin?” Ja det har jag. Och nej den är inte god. Och nej jag måste inte alls köpa en bit till helgen. Men gör det du, och lämna de riktiga godbitarna till mig.

Bild

Svensk ko utmanar fransk get.

Stafva gård på Gotland gör en mängd olika delikata ostar. Nu tar de ett kreativt grepp om getens chèvre och gör en kovariant. Under namnet Covré (borde kanske egentligen heta Còvre, men det låter ju inte lika bra) har de skapat en intressant liten sak som i utseende och konsistens liknar sin getkusin. Smaken är dock annorlunda. Skarpare och syrligare. Ganska trevlig, men enligt mitt tycke inte på chèvrenivå, smakmässigt. Pluspoäng dock för det innovativa tilltaget! Och så hejar jag rent generellt på svenska ostar.

Bild

Chaource.

Jag fick ju ett ostogram och plötsligt kändes livet rättvist igen. I lådan låg en Chaource, (fransk ost på komjölk), och väntade snällt. Den här osten kan variera lite i karaktär beroende på mognadsgrad. Just mitt exemplar var väldigt mjuk och nästan rinnig precis under ytan och blev fastare och lite chèvreaktig i mitten. (Personligen gillar jag den lite fastare konsistensen). Smaken är mycket angenäm; mjuk med en svag syrlighet. Och precis när man tror att det ska beska till sig landar den mycket elegant. Slutsats: Köp denna godsak om du aldrig testat.

Bild

Ostpåse 2.

Ryktet spred sig att jag går igång på påse full med ost, så folk (pappa) gick man ur huse för att göra mig glad. Det blev en Farmhouse cheddar (skott i gomseglet), Tomme de chèvre (bomull för själen) och Taleggio (så klart). Och vips så blev långfredagen lite roligare.

Bild