Mjukstart.

Måndag kräver the corner stone of any nutritious breakfast: chèvre.

frukostChevre Chèvre och tomat on rye.

Allerums Skotsk Cheddar är så bleeding great.

När längtan efter de brittiska öarna blir för stark brukar jag kolla på engelska antikrundan, gå till min lokala pub eller blanda till en Pimm’s. Nu finns det ett ännu godare sätt att få sig en bit av UK. Allerums Skotsk Cheddar är allt man vill ha i en tegelstensformad ost. Förutom den typiska formen bjuds det på smakrikt sting, utsökta små saltkristaller och en optimal mjukhård konsistens. (I alla fall det här exemplaret med 12 mån lagring. Varianten med 18 mån lagring är ännu oprövad).

Är det något de kan, britterna, så är det cheddar. Och Allerums skotska är faktiskt tillverkad i själva Skottland, av skotsk komjölk, så det blir inte mycket mer på riktigt än så här. Så Skånemejerier (Allerums) importerar den snarare än producerar?? Just nu känns det helt oviktigt. Det här är bästa osten på mackan (just nu), grym i bitar på brickan och lovely på burgaren! Allerums Skotsk Cheddar är med andra ord en klockren piece of Great Britain. Mer great än så här blir det inte.

AllerumscheddarOsten som är en fröjd för gommen, inte för ögat. 

Petit Grès Champenois – non merci.

En liten fin sak i egen ask är den här franska vitmögelosten. Att den är tillverkad i Champagne-distriktet gör definitivt att förväntningarna höjs, och kanske faller den därför på eget grepp.

Osten är gjord på komjölk som man blandat crème fraiche i och har en respektingivande fetthalt på 40%. Och ja, jag har sagt det förut, det är inte kul med ostar som har samma konsistens som smör. Smaken är mild och något syrlig, och det gillar vi, men tyvärr räddar inte smaken upplevelsen. Petit Grès Champenois må vara tillverkad i Champagne, men är inte på långa vägar lika kul som bubblet. Skål.

gres_champenois1 Osten – Drycken 0-1.

Val de Loue – en bit ögongodis.

Fick lite ost i present häromdagen. Den här lilla kamraten heter Val de Loue och är en fransk ost gjord på komjölk, tvättad i marc de Jura (fransk grappa).

Val de Loue är vacker. Svagt gyllene i färgen och lätt vågig yta. Doften är mild och gräddig. Och gräddig är det genomgående temat för den här osten. Med en fetthalt på 60% blir det lite av en utmaning att äta någon större mängd av denna. Smakmässigt är den bra; mild och fin. Men jag har svårt för så feta ostar. Den sätter sig liksom lite på tvären någonstans på väg ner i strupen. Synd. För man vill ju…

Ändå alltid uppskattat med ett oprövat kort och en sådan fin liten bit franskt hantverk. Känns ändå som att den gör sig bäst som rekvisita på en ostbricka, och det gör ont att konstatera.

ValDeLoue  Fransk ost möter engelska kex.