Drömmen om en ostpiñata.

Den amerikanska hamburgerkedjan Wendy’s lanserar nu en blue cheese bugare. (Bara tillgänglig i USA förstås). Detta görs med en halvknasig reklamfilm där man kombinerar två härliga saker: blåmögelost och piñata. Vem vill inte puckla på en piñata så det sjunger om det. Som dessutom innehåller ost.

Osten som dopade romarna.

Romarriket brukar allt som oftast målas upp som en tid av muskliga gladiatorer och brutala uppgörelser, ofta om en skön mö. Gudar dyrkades och myter skapades och än idag är det svårt att veta vad som är ren fantasi och vad som är sanning. Bland annat sägs det att man gjorde ost av lejonmjölk och att den som åt av den blev extra modig. Underbar story! Och vad många frågor den väcker. Vad var det för typ som mjölkade lejonhonan? Var det en slav, en dödsdömd fånge eller en krigare som redan ätit av osten? Hur smakade den?? (Vilket man säkert inte kunde bry sig mindre om eftersom det var själva modigheten man var ute efter). Och vad blev effekten?? Var gladiatorspelen bara ett crazy resultat av överkonsumtion av lejonost? Hörde jag filmsynopsis?

lejonost_gladiator Hallå, du ska inte döda det! Du ska mjölka det!

Kim Jong-un och jag.

Mycket knasigheter (minst sagt!) hittar han på den där nordkoreanska diktatorn. Nu går ryktet att killen är ostälskare. Och att han njutit lite vääl mycket och blivit sjuk på kuppen. Nu blir man ju nyfiken på exakt hur crazy hans ostbegär varit. Specialchartrat ett plan från Paris med kolsyreispackade mögelostar? Skickat en limousin till en italiensk by för lite Parmesan? Låtit en slav springa över berg och dalar till schweiziska Alperna för att transportera något lokalproducerat på en sammetskudde? Fantasin skenar.

kimjungun ”Ost är gott. Gott säger jag!”

Gammelost är äldst.

Året är 1983. Juicy Fruit gör episk reklam, vi dansar till Spandau Ballet och Carola slår alla med häpnad genom att vinna Melodifestivalen iklädd endast en Bibel. Samma år köps en norsk Gammelost, förmodligen för att glädja någon. Osten faller dock i glömska.

Cirka 31 år senare, (dvs idag), knackar grannen i Bohuslän på dörren med osten på ett litet fat. Alltså, exakt samma ost som inköptes 1983! Det här är rariteten förkroppsligad.

Osten är en Gammelost (Gamalost) och är en typisk norsk delikatess. Tydligen gjorde man Gammelost redan på vikingatiden, (föga förvånande på något sätt), och trots namnet lagrar man den bara i ca två veckor. Fetthalten är extremt låg, 1% bara, så den klarar dock att ligga mycket längre utan att bli dålig. Uppenbarligen.

Just det här exemplaret, med minst 372 månaders lagring på nacken, har en överraskande angenäm doft och inte alls en sådan som man skulle kunna slå ut en hel nation med, vilket man skulle kunna tro när man ser den. Doften påminner snarare om en vällagrad alpost. Utseendemässigt har den åldrats med värdighet, den skrovliga, bruna ytan var med från början. När det gäller smaken måste jag tyvärr lämna er med jordens cliffhanger. I couldn’t do it. Sorry. Det är lite som med blodpudding; säkert gott men när man vet vad det är går det inte ned. Jag har med andra ord inte testat den. Kardinalfel kan man tycka, men det är som det är. Grannen smakade dock förra året och behöll både osten och hälsan, så det var ju toppen.

Sådant här händer nog bara på landet. Man hittar gamla Hemmets Journal och grannen kommer över med en åldrad ost. Det är semester.

gammelost1 En mycket gammal Gammelost.