Cheezly gör mig både ledsen och glad.

Man är vegan. Man blir sugen på ost. (??) Man vill absolut ha cheddar. Då kanske Cheezly Cheddar är något för dig. OBS Detta är ingen ost, utan en sojaprodukt, men eftersom den gör anspråk på att vara ett ostalternativ med ”cheddarsmak” så tänkte jag ge det en chans.

Astrid och aporna är ett svenskt varumärke som har ett gäng vegetariska produkter i sin portfölj, (korv, pastejer och pålägg), och Cheezly är en av dem. Förpackningarna har råfina illustrationer av Maria Borgelöv, så man blir ju lite såld redan i butiken.

Cheezly finns i olika varianter; mozzarella-, ädelost- och cheddarsmak, och är gjord på bl.a. soja och potatisstärkelse. (Låter ju inte skoj, men är man vegan så är man. Respekt). Jag valde den med cheddarsmak för att det helt enkelt lät mest tilltalande. Och nu måste man förbereda hjärnan: Detta är inte en ost. Detta är inte en ost. Så. Redo för provsmakning.

När man har penetrerat plasten och kommit åt själva pucken känns den i ärlighetens namn inte särskilt aptitlig. Doften påminner om champinjon. I det här stadiet är hjärnan svårt förvirrad, vad är det jag kommer uppleva här egentligen? Eftersom den vill vara ett ostalternativ tar jag fram hyveln, och ja, den går att hyvla. Konsistensen är torr och lite hård. Och nu: smaken. Det är något som gör att jag tvekar när jag för cheezlyskivan mot munnen. Eventuellt är det doften och konsistensen. Och mycket riktigt, när den tumlar runt där i munnen bara växer den och jag kan inte svälja. Ska jag spotta? Fortsätta tugga?! HJÄLP! Med mitt uppdrag i åtanke sväljer jag till slut. Detta är riktigt illa. Den gryniga konsistensen i kombination med champinjonen och det febrilt letandet av ”cheddar” ger mig nästan panik. Kanske är jag orättvis mot Cheezly men jag kan inte förstå hur jag skulle ha kunnat vara mer neutral pre ätande. Om man döper produkten till Cheezly och hävdar att man är ett ”ostalternativ med cheddarsmak” får man skylla sig själv. Tyvärr skjuter Astrid sig i foten genom att referera till en av världens godaste ostar, oundvikligen får man en angenäm smakbild i huvudet. Kontrasten mellan förväntningar och upplevelse är så stor att planeten Jorden framstår som liten.

Cheezly gör mig lite ledsen, för jag vill så gärna gilla det här. Intentionen är god. Men det går inte. GÅR inte. Om jag någon gång lekt med tanken att testa veganlivet (har aldrig hänt) så kan man ju säga att jag nu aldrig varit gladare över att inte vara det.

cheezly1 Råttan är mer symbolisk än de anar.

cheezly2

Porno.

Det ÄR något visst med smält ost. Pizzans mozzarellasträngar som spelar förföriskt, ostfonduens lagun av tröst, den varma cheddarns mjuka trygghet…(ja, jag vet att det är något fel på mig). Den smälta osten liksom bäddar in själen i bomull (eller är det flott??).

Min fix får jag bäst via varma mackor. Snabbt och enkelt. Cheddar och smör på surdegsbröd ba heeej. Är man på det humöret kan man gnida in brödet med vitlök innan, men ingen varm tomat, ingen skinka som stör. Bara ren ostglädje.

varmmacka Klassiker.

Birdie nam nam.

Nu är det vinter på riktigt. Och om du höjer blicken lite från dina egna stelfrusna tår så kanske du upptäcker de små mesar och trastar som inte flytt den barska vintern. Så här års har de svårt att hitta mat, och då hjälper vi dem så klart. MEN. Kasta inte ut brödsmulor åt dessa små krakar, då fryser de ihjäl. De behöver fett, (who doesn’t). Och vad passar bättre än att surra fast ostsulorna som blivit över efter ditt eget kalasande vid balkongräcket. Mina små kompisar får njuta av en 18 månaders lagrad cheddar och en vällagrad Svecia. Fint ska det vara.

Bild

Gott nytt från Kvibille.

För cirka ett och ett halvt år sedan skapades de Kvibille-ostar som nu landar i butik lagom till julborden. Cheddar, Herrgård, Grevé och Präst 18 månader har fått den optimala lagringen för att smak och konsistens ska nå sin peak. Saltkristallerna har hunnit titta fram och gör att smaken fått en fördjupad karaktär. Herrgård, Präst och Grevé är annars inte de roligaste ostarna, (Kvibille cheddar är ju alltid att lita på), men de 18 månaderna gör så ofantligt mycket att man inte blir besviken någonstans. Det här är riktigt fina bitar svensk ost. Lyxiga på mackan till frullen, himmelska till glöggen eller som omelettens prick över i:t. Vilken av de fyra som blir favoriten är det den personliga smaken som avgör. För egen del är jag alltid extra svag för cheddar.

Summa summarum: alla fyra nyheter har nått perfektion, och är dessutom riktigt prisvärda med tanke på smakhöjden. Runt 115 kr kilot för Herrgården, Prästen och Grevén och ca 130 för Cheddarn. Inte mycket för ostbrickevärda ostar.

Bild

Kvibille 18 månader: Herrgård, Präst, Grevé, Cheddar.

Felix säger cheese.

Nu har Felix fattat vad som verkligen betyder något. I frysdisken kan du nämligen hitta fyra nya pajer med ost som tema: Chèvre & Spenat, Cheddar & Kyckling, Fetaost & Grillad Paprika och Mozzarella & Körsbärstomat. Det låter ju gott. Fryst färdigmat brukar dock sällan leverera så hur det är med dessa återstår att se. Själv har jag inte testat dem än så kanske finns det anledning att återkomma angående detta. 

Bild

 

En av nykomlingarna.

Vilken cheese på cheeseburgaren?

På tal om burgare; vad vore cheeseburgaren utan ost? En så overkligt mycket tristare hamburgare. Vilken ost man kör är ju så klart en smaksak, men man behöver inte krångla till det så vansinnigt. Det viktiga är bara att den har ordentligt med smak, (utan att dominera helt), och att man inte snålar. Halloumi är inte dumt, men jag väljer cheddar, lagrad präst eller varför inte en fet taleggioskiva. Gott.

Bild