”Fan, vad det stinker spya!”

Det var de exakta orden som min kollega så brutalt slängde ur sig när vi satte oss i mötesrummet. Han öppnade fönstret för att låta den minusgradiga luften utanför svepa in, viftade med dörren, öppna stäng öppna stäng, kollade alla papperskorgar med dramatiska kväljningar. ”Vem fan har spytt?!” halvskrek han i panik.

”Taleggio…” mumlade jag försiktigt.

”Va?”

”Taleggio. På mina mackor. Ostmackor…” trevade jag.

”Men vaf..! Jaha..?”

Han känner mig ju så väl. Han VET vad ost betyder för mig, att jag måste äta det regelbundet, (varje mellanmål), och accepterar mig för den jag är. Trots det – dålig stämning.

taleggiomacka

Just another mellanmål at the office. 

Godare jul!

Här har vi en soulmate av rang. Annem Hobson har inte bara en blogg om godsaker, hon är dessutom besatt av ost. I december förra året fick hon en snilleblixt. När det börjar närma sig jul kretsar nämligen tankarna ännu oftare runt ost och dessa signaler måste bemötas. ”What if there was such a thing as an ostjulkalender”, tänkte Annem. Men eftersom det inte fanns att hitta någonstans gjorde hon sin egen. Geni. Nu försöker hon lösa produktion av denna så att vi andra också kan överraskas varje dag fram till jul. Vi hoppas på december -17.

Godare jul!

ska%cc%88rmavbild-2016-12-22-kl-10-34-14

Annem Hobson: glad. Jag: bitter att jag inte kom på idén själv.

Ostdisken S01E01 – Första dagen.

Herre. Gud. Alltså det här med att man kaxigt ställde sig på andra sidan ostdisken gav en perspektiv. Holy. Jahaaa, du menar att jag inte bara får stå och klappa ostarna och käka mig igenom sortimentet? Jahaaa, det kommer kunder och ställer frågor och ska bemötas med ett leende. Jaså, den där kassaapparaten ska hanteras med flinka fingrar?! Så mycket som jag av någon anledning hade glömt att ta med i beräkningen, liksom förblindad av en romantisk bild av osthandlaren.

Min osthandlare gav mig en bunt omslagspapper och en hög ostar i alla former. ”Slå in”, löd ordern. Piece of cake, var min omedelbara reaktion. Presenter har man ju slagit in i decennier liksom. 45 minuter senare var det bara en fyrkantig bit Gruyère som såg värdig ut. Help.

Sedan var det dags för knivarna. Dubbelfattad kniv (tänk svärd), skärtråd och div mindre verktyg för olika områden. Att skära en stubbe Stilton med tråd kan verka råenkelt, när man ser ett proffs göra det. Men hej snedskuren blåmögel, dig ska jag försöka sälja.

Okej. Kassan. Som lite kuriosa kan nämnas att jag aldrig (som i aldrig) har jobbat i butik förut. Inte på sommarlovet i 8:an, inte på helgerna i 20-årsåldern, never. Inte jättesvårt, men ändå ett störande moment i all koncentration jag försökte hålla ihop. Oj, där kom en kund. Som vill småsnacka och ställa frågor medan jag leende försöker komma på vilken kniv jag ska använda, nähä, oliver sa du..?

Kort summering: Efter min första dag kändes det som att jag blivit överkörd av ett studentflak, fast på ett positivt sätt. SÅ många nya intryck, SÅ mycket ny information, SÅ känner att jag lever. Nu kör vi.

Tired                                   Ska bara ladda upp lite.

Vinnarskallarnas vår.

Hur är det med tävlingsinstinkten? Testa i vårens kanske intressantaste tävling från Falbygdens som de just nu kör på Facebook. Larvigt enkelt att delta (men hur löser de själva urvalet??) och en klockren vinst; ostprovning med ett proffs. Why not liksom.

Allerum har också något på gång på Fejan. Dela ditt recept, innehållandes deras färdigrivna ost, så har du chansen att få hem en kock. Som lagar mat alltså. Kolla här. Så sitter du på ett vinnande ostrecept är det bara att köra.Skärmavbild 2016-03-16 kl. 10.27.29

Tittut!

Knark är inte bajs. Det är ost.

Jag visste det! Ost är knark! Eller har åtminstone liknande påverkan på hjärnan. Enligt Expressen innehåller ost ämnet kasein som utsöndrar dopamin och helt enkelt gör att man bara vill ha mer. Och mer. Men få inte panik nu. Ost är nyttigt. Studier visar att ost kan skydda mot hjärtsjukdom, stress och inflammation. Dessutom är det bra för tänder och skelett. Bästa knarket ever.

osthjärna

Drömmen om en ostpiñata.

Den amerikanska hamburgerkedjan Wendy’s lanserar nu en blue cheese bugare. (Bara tillgänglig i USA förstås). Detta görs med en halvknasig reklamfilm där man kombinerar två härliga saker: blåmögelost och piñata. Vem vill inte puckla på en piñata så det sjunger om det. Som dessutom innehåller ost.

Osten som dopade romarna.

Romarriket brukar allt som oftast målas upp som en tid av muskliga gladiatorer och brutala uppgörelser, ofta om en skön mö. Gudar dyrkades och myter skapades och än idag är det svårt att veta vad som är ren fantasi och vad som är sanning. Bland annat sägs det att man gjorde ost av lejonmjölk och att den som åt av den blev extra modig. Underbar story! Och vad många frågor den väcker. Vad var det för typ som mjölkade lejonhonan? Var det en slav, en dödsdömd fånge eller en krigare som redan ätit av osten? Hur smakade den?? (Vilket man säkert inte kunde bry sig mindre om eftersom det var själva modigheten man var ute efter). Och vad blev effekten?? Var gladiatorspelen bara ett crazy resultat av överkonsumtion av lejonost? Hörde jag filmsynopsis?

lejonost_gladiator Hallå, du ska inte döda det! Du ska mjölka det!

Kim Jong-un och jag.

Mycket knasigheter (minst sagt!) hittar han på den där nordkoreanska diktatorn. Nu går ryktet att killen är ostälskare. Och att han njutit lite vääl mycket och blivit sjuk på kuppen. Nu blir man ju nyfiken på exakt hur crazy hans ostbegär varit. Specialchartrat ett plan från Paris med kolsyreispackade mögelostar? Skickat en limousin till en italiensk by för lite Parmesan? Låtit en slav springa över berg och dalar till schweiziska Alperna för att transportera något lokalproducerat på en sammetskudde? Fantasin skenar.

kimjungun ”Ost är gott. Gott säger jag!”

Gammelost är äldst.

Året är 1983. Juicy Fruit gör episk reklam, vi dansar till Spandau Ballet och Carola slår alla med häpnad genom att vinna Melodifestivalen iklädd endast en Bibel. Samma år köps en norsk Gammelost, förmodligen för att glädja någon. Osten faller dock i glömska.

Cirka 31 år senare, (dvs idag), knackar grannen i Bohuslän på dörren med osten på ett litet fat. Alltså, exakt samma ost som inköptes 1983! Det här är rariteten förkroppsligad.

Osten är en Gammelost (Gamalost) och är en typisk norsk delikatess. Tydligen gjorde man Gammelost redan på vikingatiden, (föga förvånande på något sätt), och trots namnet lagrar man den bara i ca två veckor. Fetthalten är extremt låg, 1% bara, så den klarar dock att ligga mycket längre utan att bli dålig. Uppenbarligen.

Just det här exemplaret, med minst 372 månaders lagring på nacken, har en överraskande angenäm doft och inte alls en sådan som man skulle kunna slå ut en hel nation med, vilket man skulle kunna tro när man ser den. Doften påminner snarare om en vällagrad alpost. Utseendemässigt har den åldrats med värdighet, den skrovliga, bruna ytan var med från början. När det gäller smaken måste jag tyvärr lämna er med jordens cliffhanger. I couldn’t do it. Sorry. Det är lite som med blodpudding; säkert gott men när man vet vad det är går det inte ned. Jag har med andra ord inte testat den. Kardinalfel kan man tycka, men det är som det är. Grannen smakade dock förra året och behöll både osten och hälsan, så det var ju toppen.

Sådant här händer nog bara på landet. Man hittar gamla Hemmets Journal och grannen kommer över med en åldrad ost. Det är semester.

gammelost1 En mycket gammal Gammelost.