Ostdisken S01E02 – Dela ett Comté-hjul.

Efter några pass i ostbutiken börjar nu den första chocken lägga sig. Att stå öga mot öga med en kund är inte längre jätteläskigt och jag har fått in tre fyra sorters ost i huvudet, och vad de kostar. (Skärmaskinen för div chark är fortfarande förknippat med stark ångest). Så min ostmästare, (ja, han är MIN nu, bara min), rullade ut ett Comté-hjul med diameter som en normal 1-åring och instruerade hur en delning skulle gå till. Till sin hjälp har man verktyg som användes redan för tusentals år sedan och som nu framgångsrikt delar bla Parmesan, Comté och Gruyère. Och detta är ett hantverk, obs! Ingen maskin används. Det är precision, fingertoppskänsla och ibland råstyrka som krävs. Hey, that’s my middlename.

Jag vet inte hur många där ute som har träffat ett ordentligt osthjul IRL, men det är nästan magiskt. En enorm pjäs som doftar och lockar till närkontakt. Man känner direkt stor respekt för arbetet bakom och SÅ mycket ost på en gång är mäktigt.

Man börjar med att skåra en mittlinje med en kniv med uppåtpekande spets för att liksom komma igenom den hårda ytan. Skåran går rakt över och ned på sidorna. Det är här ev styrka behövs.

Därefter tar man två stämjärnsliknande verktyg och försiktigt bit för bit jobbar sig över osten och ned i skåran. Först ena, sedan andra bredvid. Upp med den första och ned på andra sidan den andra. Fram och tillbaka, lite djupare för varje gång. Här är en fjäderlätt men bestämd hand en fördel. Är man för ivrig och slarvig riskerar osten att spricka och falla sönder. När halva är delad fortsätter man på samma sätt tills man har mer hanterbara delar. Att dela en stor till åtta mindre tog mig ca en timme. Så stolt, och så hedrad att Mr Ost lät mig hantera denna masterpiece. Kul!IMG_2211 FullSizeRender (2) FullSizeRender (1) Voilá!

Annonser

Satte lite ostkant på veckan.

Bästa måndagen får man när man spontant bjuds in på Tacomåndag™. En varierad samling sköningar som förenas över en fullmatad taco. Värden kan inte anklagas för att vara en gourmetsnobb, så döm om min förvåning när ett franskt osthjul rullades in. Det visade sig vara en Cantal direkt intagen från Paris. Osten görs på mjölk från kor som betat i Cantalbergen, och just denna var en mellanlagrad typ. Smaken påminner om en mildare Gruyère och är Fan.Tastisk. Revs grovt och fick dela bädd med kött, gacca och tomater. Ska man toppa måndagen med något så är det Cantal. Resten av veckan – bring it on!

Cantal

Plasten tages med fördel av innan förtäring.

Petit Grès Champenois – non merci.

En liten fin sak i egen ask är den här franska vitmögelosten. Att den är tillverkad i Champagne-distriktet gör definitivt att förväntningarna höjs, och kanske faller den därför på eget grepp.

Osten är gjord på komjölk som man blandat crème fraiche i och har en respektingivande fetthalt på 40%. Och ja, jag har sagt det förut, det är inte kul med ostar som har samma konsistens som smör. Smaken är mild och något syrlig, och det gillar vi, men tyvärr räddar inte smaken upplevelsen. Petit Grès Champenois må vara tillverkad i Champagne, men är inte på långa vägar lika kul som bubblet. Skål.

gres_champenois1 Osten – Drycken 0-1.

Val de Loue – en bit ögongodis.

Fick lite ost i present häromdagen. Den här lilla kamraten heter Val de Loue och är en fransk ost gjord på komjölk, tvättad i marc de Jura (fransk grappa).

Val de Loue är vacker. Svagt gyllene i färgen och lätt vågig yta. Doften är mild och gräddig. Och gräddig är det genomgående temat för den här osten. Med en fetthalt på 60% blir det lite av en utmaning att äta någon större mängd av denna. Smakmässigt är den bra; mild och fin. Men jag har svårt för så feta ostar. Den sätter sig liksom lite på tvären någonstans på väg ner i strupen. Synd. För man vill ju…

Ändå alltid uppskattat med ett oprövat kort och en sådan fin liten bit franskt hantverk. Känns ändå som att den gör sig bäst som rekvisita på en ostbricka, och det gör ont att konstatera.

ValDeLoue  Fransk ost möter engelska kex.