Besvikelse i en liten ask.

Kom över Fontanas nyhet Färskost med fetaost häromdagen. SOM jag längtat efter att få testa denna. Feta är ju en mångsidig favorit som jag som sagt lätt kan tänka mig att bre på en skiva rostat surdegsbröd. Färskostarna finns i smakerna Vitlök, Gräslök och Peppar. Mitt val blev vitlöksvarianten.

Ivrigt rev jag av plastlocket och möttes av en sorglig syn. En klumpig gulvit röra som lite undergivet stirrade upp på mig. Nåväl. Fram åkte brödet (knäcke, i brist på annat) och kniven av trä. Själva bredandet av osten bådade inte gott. Lös, klumpig och inte alls särskilt lockande. Doften var tydlig av vitlök, och det är ju trevligt. Men. Så var det ju det här med smaken… Vitlök – check. Fetaost – näe. Syran finns där, men fetasmak?? Vitlöken är dominant, och i det här fallet är det nog en bra grej, för det andra kändes inte kul. Får ingen fetakänning alls. Och när blicken vandrade över innehållsförteckningen stannade den på ”majonnäs”. Majo-jäkla-nnäs?! Visst finns fetan som ingrediens, men i övrigt är den helt frånvarande.

Nej, det blir att röra till en egen variant på ren feta och lite typ Philadelphia. Synd Fontana, på en sådan briljant idé.

fetafärskost

Grekisk lågkonjunktur på export.

Annonser

Vitlök är gott. Men vilken är godast?

En fluffig färskost kan få vilken rostemacka som helst att flyga. För egen del är jag svag för dem med vitlök, och oftast blir det Roulé, den där snurran. Den har den rätta konsistensen och en mild och örtig vitlökssmak. Så varför inte nöja sig med den då säger du. För att jag kanske kan hitta en ny ännu godare favorit säger jag. Så here we go.

Bild

Boursin. Den franska klassikern. Att öppna den känns nästan som en liten ceremoni; kartongen, silverpappret… Och det är egentligen inget större fel på Boursin. Men om man ska peta runt lite (och det ska man ju) så är den en smula för salt och en aning för kompakt i konsistensen. Och vitlökssmaken känns lite unken. Trots det får den ändå 3 vitlökar av 5.

Castello ekologisk vitlöksost. Ekologiskt är ju bra, men den här konsistensen doesn’t do it for me. För smörig och jämn, det händer liksom inget. Uppsidan är att den bara innehåller helt naturliga råvaror och har en mild och fin vitlökssmak, men den här är nog en typisk matlagningsost snarare än påläggsost. Därför blir det blygsamma 2 av 5 vitlökar.

Chèvre à tartiner ail et fines herbs. Vitlöksost gjord på getmjölk, kan det vara nåt? Tja, säkert för någon. Den har den getiga syran, är mild och krämig. Men vitlökssmaken är dock väldigt sublim. Kanske för att det inte finns någon vitlök i den, utan istället vitlöksarom. Morr. För egen del väljer jag nog antingen eller. Antigen get eller vitlök, inte både och. Så denna lilla sak får 3 av 5 vitlökar.

Rondelé. Här har vi det rätta fluffet. Det liksom frasar när man brer ut den. Bara naturliga ingredienser och mycket färska örter (persilja, körvel och dill) ger fräschör. Syran är väl balanserad och vitlökssmaken känns frisk. Men aj vad salt den är. De till och med varnar om salthalten i innehållsförteckningen. Synd, annars hade den här blivit min nya favorit. Saltet gör dock att den inte förtjänar mer än 2 av 5 vitlökar.

Slutsatsen är därmed att Roulé än så länge behåller favoritstatusen, men sökandet fortsätter i det tysta.

 

Inlägget sponsrades av Vademecum 24 Hour Super Fresh Breath.