Helgen börjar i Paradiset.

People, missa inte ostfesten på Paradiset på söder idag mellan kl 16 och 21. Den härliga ekologiska matmarknaden på Brännkyrkagatan har bjudit upp till dans runt delikatessborden ikväll med inbjudna ostleverantörer och -producenter. Enligt rykten ska Alex James storsäljare Blue Monday finnas på plats. Dessutom vankas det vin, öl och mat av bästa sort. Ses där.

img_3747TGI Friday!

Annonser

Aaaaaand we’re back!

Jorå. Helgen inleds med att posta första inlägget på åååår och dar. Plötsligt händer det.

Kanske var det pressinbjudan till Ostfestivalen som gjorde det. Eller så var det glada tillrop från dudesen på Ostresan. För det kan väl inte ha varit Arlas nya ekologiska ostar..? Oavsett anledning är vi nu igång. Igen. Så. Var börjar vi?

Ostfestivalen. Den tredje i ordningen. Återigen reser ostentusiaster från Sveriges mer glesbefolkade områden till Nordiska museet för att bjussa på sina utsökta hantverk och sprida nyfikenhet om små svenska producenter. 19-21 feb. Som vanligt blir det seminarier, mingel och ost till tusen. Rapport kommer naturligtvis.

Kolla in bloggen Ostresan. Alltid råhärligt med folk som har fattat att ost är grejen.

Arla har inte bara förstått att ost är grejen, utan dessutom ekologisk sådan. Därför lanseras nu två barnvänliga varianter tillverkade av svensk ekologisk mjölk. Vi har Tidan och vi har Hovan. Namnen kommer från de två mejerier som var först i Sverige att tillverka fyrkantiga ostar någon gång på 1940-talet.

”Hova är en grynpipig ost med mild och aromatisk smak och Tidan är rundpipig med mild och frisk smak, perfekta för hela familjen”, hälsar Arla. Eftersom jag är pro-ekologisk så är ju detta goda nyheter, utan att ens ha hunnit smaka. Det får vi helt enkelt återkomma om. (Och med ”vi” menar jag ”jag”).

I övrigt: nytt år, nya tag. Tänkte börja skejta till våren, men det är en helt annan historia.

Favoriter i kylen just nu: Raclette, tryffelpecorino och Kvibille Cheddar. Nu kör vi.cheeseboard Cheeseboard.

 

Mellanöstern levererar.

Jag hade precis börjat tappa hoppet om att hitta lite anständig ost i det här landet, (Israel), när himlen öppnade sig (bokstavligen, eftersom det spöregnade och jag då sökte skydd i ett köpcentrum) och ett bord dignande av gårdsproducerad ost uppenbarade sig. Inne i det ogenuina plastpalatset.

Det visade sig vara en liten producent från södra Israel, Ofaimme, som lockade mig till sig med väldoftande ekologiska getostar. Färska, lagrade, runda, mjuka i alla former och smaker. Jag fastnade för en hård och mellanlagrad och en mjuk.

Den lilla runda mjuka påminner om sin franska  kompis, chèvre, men med något mindre syra och inte lika torr. Riktigt bra.

Den hårda, (som egentligen är halvhård/-mjuk), känns så genuin och hantverksmässig att det knappt spelar någon roll hur den smakar. Bara att få hålla i den och känna strukturen av lagrad ost från mjölk av glada getter gör mig lycklig. Men smaken levererar. Milt getig och lite nötig är precis det som får mig att le. Äntligen lever området upp till ryktet om ”ostens vagga”. Halleluja!

imageimage

Eko eko eko…

Tråkiga siffror visar att ostproduktion påverkar miljön i alltför stor utsträckning. Man kan dock dra sitt strå till miljöstacken på många sätt, b la genom att välja ekologiska produkter. Det råder dock viss oklarhet hur mycket, eller ens OM, ekologiska val är bättre ur just miljösynpunkt när det gäller ost. Det krävs ju fortfarande kreatur för att framställa underverken, och det är djurhållningen som är boven. Men eftersom fodret till ekologiskt hållna djur inte är besprutade med bekämpningsmedel (som bidrar till övergödda sjöar och hav) i samma utsträckning som icke ekologiskt foder borde det i alla fall vara ett bättre val. Dessutom är det ju härligt att veta att djuren på ekologiska gårdar har ett bättre liv.

Tyvärr är det dock lite av en djungel i osthyllan när det gäller ekologiska val. Vissa är KRAV-märkta och andra ”bara” ekologiska. De KRAV-märkta ostarna är ganska få, kanske för att det krävs ett gäng kriterier för att få KRAV-licens, det räcker alltså inte med att osten består av ekologisk mjölk. Så ostarna kan alltså vara ekologiska utan att vara märkta med KRAV. Fråga gärna i ostdisken om du vill reda ut begreppen ytterligare. I did. Här är några väl utvalda ekoostar.

Vesterhavsost är en dansk mild hårdost av komjölk. En förfinad Herrgårdskusin.

Anno 1225 från svenska Almnäs Bruk är en smakrikare ost på komjölk från egna prisbelönta gården.

Tyresta Camembert är en liten juvel från gårdsmejeriet Sanda i Österhaninge.

Blå Kornblomst från Danmark är en mild blåmögel gjord på komjölk. Så mild och fin att det på intet sätt är några svårigheter att äta ca 150 g på egen hand utan att må dåligt.

Bild

Blå Kornblomst.

Vitlök är gott. Men vilken är godast?

En fluffig färskost kan få vilken rostemacka som helst att flyga. För egen del är jag svag för dem med vitlök, och oftast blir det Roulé, den där snurran. Den har den rätta konsistensen och en mild och örtig vitlökssmak. Så varför inte nöja sig med den då säger du. För att jag kanske kan hitta en ny ännu godare favorit säger jag. Så here we go.

Bild

Boursin. Den franska klassikern. Att öppna den känns nästan som en liten ceremoni; kartongen, silverpappret… Och det är egentligen inget större fel på Boursin. Men om man ska peta runt lite (och det ska man ju) så är den en smula för salt och en aning för kompakt i konsistensen. Och vitlökssmaken känns lite unken. Trots det får den ändå 3 vitlökar av 5.

Castello ekologisk vitlöksost. Ekologiskt är ju bra, men den här konsistensen doesn’t do it for me. För smörig och jämn, det händer liksom inget. Uppsidan är att den bara innehåller helt naturliga råvaror och har en mild och fin vitlökssmak, men den här är nog en typisk matlagningsost snarare än påläggsost. Därför blir det blygsamma 2 av 5 vitlökar.

Chèvre à tartiner ail et fines herbs. Vitlöksost gjord på getmjölk, kan det vara nåt? Tja, säkert för någon. Den har den getiga syran, är mild och krämig. Men vitlökssmaken är dock väldigt sublim. Kanske för att det inte finns någon vitlök i den, utan istället vitlöksarom. Morr. För egen del väljer jag nog antingen eller. Antigen get eller vitlök, inte både och. Så denna lilla sak får 3 av 5 vitlökar.

Rondelé. Här har vi det rätta fluffet. Det liksom frasar när man brer ut den. Bara naturliga ingredienser och mycket färska örter (persilja, körvel och dill) ger fräschör. Syran är väl balanserad och vitlökssmaken känns frisk. Men aj vad salt den är. De till och med varnar om salthalten i innehållsförteckningen. Synd, annars hade den här blivit min nya favorit. Saltet gör dock att den inte förtjänar mer än 2 av 5 vitlökar.

Slutsatsen är därmed att Roulé än så länge behåller favoritstatusen, men sökandet fortsätter i det tysta.

 

Inlägget sponsrades av Vademecum 24 Hour Super Fresh Breath.