En skrattretande fulländad ost.

När fick en ost dig att fnissa senast? Nej, där ser du. Händer nästan aldrig. Men så härom dagen, när jag gick in i ostrummet på Sabis och helt sonika sa ”Ge mig en tryffelpecorino, och det är bums!” skedde det. Ostmästaren Thomas gav mig sin snällaste blick och frågade om jag ville ha ”hard core” eller en mildare variant. Med spelad självsäkerhet bad jag om den mildare, och det visade sig vara ett genidrag. Det blev en liten rund sak från Toscana som bara lagrats i 1 månad. Och den fick mig inte bara att fnissa (på riktigt), jag skrattade rakt ut. LOL, ensam i köket medan bubblet låg på kylning. Herre. Gud.

Ursprungsplanen var att köpa tryffelchips som sällskap till den torra Pongraczen. Men eftersom de var slut fick jag snilleblixten att köpa ett par hekto tryffelpecorino istället. Och den finingen var helt a-ma-zing! Inte lika torr och smulig som en långlagrad pecorino, utan lite mjukare och jämnare i konsistensen, och inte lika salt. Den svarta tryffeln var så klart äkta och gav en mild och fin smak som inte dominerade. Kombon konsistens, syra, sälta, tryffelsmak var med ett torftigt ordval perfekt.

Priset på 599 sköna kronor per kilo var långt ifrån perfekt och kan lätt få fnisset att komma av sig, men det här är utan tvekan något jag trots det kommer köpa igen. Och igen. Absolut en av mina topp 3 ostupplevelser ever, utan överdrift.

tryffelpecorino Heaven is a place on Earth.

Annonser

D-day. Ostens dag.

Ostens dag hörni! Började med en lyxfrulle på Broms med gruyèremacka och någon mjuk getost, (slarvigt att inte kolla upp vad det var). Dagen kommer rulla på ungefär på samma sätt tänkte jag.

För några år sedan tyckte Falbygdens Ost att vi svenskar behövde vidga våra ostvyer och initierade Ostens dag. Hurra! I år verkar dock firandet ha kommit av sig, för det har varit alldeles för få ballonger och schysta erbjudanden i butikerna. Var är ”Gruyère 199 kr/kg” när man behöver det?? Inte ens Falbygdens nämner detta på sin hemsida. (Jag har sökt marknadsansvariga för en kommentar, utan resultat. #journalistambitioner). Blev det för mycket uppförsbacke undrar man? Tycker nog att någon borde haka på för att sätta lite fart runt ostdisken åtminstone en dag per år.

Hur som helst. Dagens firande fortsätter med lite god Monte Enebro, (spansk get i sot), och Pecorino. Har dessutom kommit över en bit exklusiv Borgholm. Förlåt Falbygdens.

Bild Hurra för osten!

 

Svensk lyxost nu i Sverige.

Utländska topprestauranger har länge kunnat servera svenskproducerade unika finostar, som inte ens har funnits tillgängliga i Sverige. Men nu är längtan för stor även här hemma efter riktigt högkvalitativ svensk ost. I samband med Bocus d’Or förra veckan lanserades därför osten Borgholm, (med det fullständiga namnet Unika by Castello Borgholm), av Arla.

Osten är gjord på sommarmjölk (som är fetare) från två utvalda öländska gårdar och lagras i Borgholms slottsruin där miljön tydligen är optimal för detta ändamål. Ruinens kalkväggar ger en karaktäristisk smak; en sötma som påminner om parmesan, enligt Arla själva. Vill man njuta av den öländska rariteten får man boka bord på Mattias Dahlgren, Oaxen, F12, Metropol Palais eller Långbro Wärdshus, där den nu finns på menyn. Känns ändå lite otippat att det är en Arla-ost som tagit sig in på finkrogarna, men Mr Dahlgren verkar sjukt nöjd över valet av Borgholm enligt säkra källor (honom själv), så vi säger väl bara hurra och äntligen!

Bild Öländsk mjölk i lyxförpackning.