Ostbonanzan börjar NU.

10.00 var vi ett gäng entusiaster som stod i pole position utanför porten i detta livsnjutarrally som kallas Ostfestivalen på Nordiska museet. I dagarna tre kan man här provsmaka ost, lyssna till seminarier, chitchatta med entusiaster och framför allt upptäcka nya svenska favoriter. Små och lite större ysterier från hela Sverige har radat upp sig och bjussar på favoriter och en och annan hemlighet.

Idag väntar seminarierna Svenska ostar på nytt sätt och Svenska trender i ostdisken. Och en obscen mängd ost så klart. To be continued.

Nordiska

monter

IMG_3465

getLötNY

Kvibille

Hörde jag ost?

Esters och Hugos gemensamma lust.

Hugo Rasks och Ester Nilssons kärleksrelation har blivit allmänintresse i och med Lena Anderssons prisbelönta roman Egenmäktigt förfarande. Esters besatthet av den avvisande mannen är smärtsamt illustrerad och igenkänningsgraden svinhög, ändå bläddrar man med fasa vidare. En detalj som en normal människa dock kanske inte noterar är att paret ofta umgås till någon typ av ost.

På sid 25 till exempel: ”Han tog fram det han köpt, kex, vindruvor och en grönmögelost han vecklade ut ur plastförpackningen.”

Sid 26: ”Upplöst i både kött och känsla över att få stå bredvid honom tänkte hon nu på osten, hur den vunnit i konkurrensen med andra ystningar och på mögelsvamparna som sållats bort i striden om att bli omtyckt av mänsklighetens smaklökar.”

Sid 63: ”Hon hade just hällt den rivna gruyèren i såsen…när han ringde kvart i sju.”

Sid 191: ”Ester beställde chèvresallad, Hugo entrecôte med pommes frites… Chèvren var krämig och tjock, köttet saftigt och mört…”

Även Lena Andersson verkar alltså se osten som något som berikar livet. Kanske är det till och med så att ostälskare har ett uns mer liv, lust och kreativitet än snittet..? Jag tänker tro så.

ostibok Ost i bok.

Satte lite ostkant på veckan.

Bästa måndagen får man när man spontant bjuds in på Tacomåndag™. En varierad samling sköningar som förenas över en fullmatad taco. Värden kan inte anklagas för att vara en gourmetsnobb, så döm om min förvåning när ett franskt osthjul rullades in. Det visade sig vara en Cantal direkt intagen från Paris. Osten görs på mjölk från kor som betat i Cantalbergen, och just denna var en mellanlagrad typ. Smaken påminner om en mildare Gruyère och är Fan.Tastisk. Revs grovt och fick dela bädd med kött, gacca och tomater. Ska man toppa måndagen med något så är det Cantal. Resten av veckan – bring it on!

Cantal

Plasten tages med fördel av innan förtäring.

Parmigiano Reggiano – julens centerpiece.

Och så var julen över. Låter man alltför cynisk när man tycker att det bästa var att man hittade hjärtbiten av parmesanen i ostdisken? (Alltså mittenbiten. Alltså den mest mogna och därmed godaste). Förmodligen. Men denna umami-osande proteinbomb är ju helt oumbärlig och alldeles…alldeles underbar. Att då lägga vantarna på den absoluta juvelen är ju något extra.

En äkta Parmiggiano Reggiano är ursprungsskyddad och noggrant märkt på kanten. Därför säljs alla bitar alltid med kant för att man ska kunna kontrollera äktheten. Så även hjärtat.

Just denna värdefulla mittbit hyvlades ned och fick kröna den smörstekta brysselkålen på julbordet. Behöver jag förtydliga att det blev en god jul?

brysselkål Godast på julbordet.

Grilled cheese fries.

Satt och porrsurfade ost, som man gör, och hittade en våt dröm. Grilled cheese fries. Smält ost i ljuvlig samklang med frasigt friterat bröd, (i det här fallet inte potatis alltså, men ändå). Visst, hjärtat gör inte volter av glädje direkt, utan snarare av andra orsaker, men oh.my.god! Måste testas.

Man köper färdig deg och rullar ut. Lägger ut stora lappar av ost över hela, helst amerikansk cheddar, och bäddar in härligheten med ytterligare en degplatta. (Det är inte direkt fine dining vi pratar här…) Därefter skärs remsor tvärsöver som friteras kort i rapsolja. Kanske inte något att göra till en vana, det här är guilty pleasure av rang. Men åå så fantastiskt!

cheesefries Genvägen till sjunde himlen. Och ett skenande BMI.

Fontanas färskingar.

Tänk bredbar fetaoströra på, säg, rostat surdegsbröd. Lite skivad avokado och riktigt bra olivolja över hela härligheten. Nu kan det bli enklare än någonsin när Fontana lanserar tre bredbara fetabaserade färskostar med vitlök, gräslök resp peppar. Äntligen, kan man tycka. Jag har inte fått glädjen att testa dessa än eftersom de är i princip omöjliga att hitta. Har scannat av ett ansenligt antal butiker i jakten på guldet. Må hända de inte nått butik än..? Tips mottages med hurrarop och applåder.

Skärmavbild 2014-11-14 kl. 11.18.34

Wanted, dead or alive.

Israels hjärta frasar.

Man lämnar +27 grader och levande människor för att återgå till det normala. Största cravingen rent matmässigt lär bli efter nybakta bourekas med fårost. Den frasiga smördegsdrömmen med det mjuka inre är inte vilken liten pirog som helst, det är en helhetsupplevelse utan motsvarighet. (Eventuellt tar jag i lite här, men det är så det känns när man öppnar dörren till valfritt israeliskt bageri). Bourekas finns normalt med svamp, potatis, spenat eller bulgarisk fårost (den lite saltare typen) och är det perfekta mellanmålet. Den här gången blev det tre olika varianter. Små av filodeg, mellanstora av smördeg med sesamfrön och runda av okänd degtyp. Alla med fårosten i. En hel påse smugglades igenom säkerhetskontrollen. Doften när jag öppnade den hemma i hallen sammanfattar hela resan. Toda raba!

bourekas Frasigheten. Osten.

Fet fest på Fetaostens dag.

Hold your horses! Här knallar man gatan fram och blir upplyst av Coop att det är Fetaostens dag idag 15 oktober. Detta kan vi inte låta passera utan pompa och ståt. Enligt egna efterforskningar verkar Fontana vara inblandad i denna högtidsdag, och det är ju rimligt.

Fetaosten är sedan (just 15 oktober) 2007 ursprungsskyddad, det innebär att ost bara får heta Feta om den är tillverkad i Grekland enligt det traditionella receptet av får- och getmjölk. Ingen ko får alltså vara inblandad, det är då man får Salladsost, något som absolut inte får förväxlas med Fetan.

Denna underskattade ost är enligt mig oumbärlig. Därför föreslår jag att hylla underverket lite extra idag. Till exempel med färska rödbetor med gratinerad Feta. Eller Fetapiroger. Eller att man bara smular osten över sin spaghetti bolognese. Eller gör något så crazy som en efterrätt. Hurra!

Skärmavbild 2014-10-15 kl. 10.51.46

Fira med feta tårtan.

Hur var det här då?

Det här med att äta chèvre, feta och franska blåmögelostar hela dagarna kan ju sätta sina spår. Och eftersom de inte satt sig nämnvärt på utsidan lär ju insidan av kroppen se ut som ett floddelta av pure grease.

Så mitt hypokondriska jag tog livsnjutarjaget i handen och gick till doktorn. Nu skulle blodfetter och kolesterol kollas en gång för alla.

I väntrummet gick jag igenom alternativa scenarier i huvudet. ”Jaså jahaaa, det är alltså inte bra för kroppen att äta animaliskt fett dagarna i ända?!” *förvånad uppsyn* och ”Kosten? Jamen ganska varierad, högt och lågt, mycket protein och kalcium och så…” Nej, det är inte trovärdigt. Lika bra att vara ärlig. ”Ja, kosten består till 60% av ost. Full fat.”

Efter en alldeles för kort tid i väntrummet ropade Dr Dre in mig och hälsade med ett fast handslag. Jag satte mig mitt emot honom, på pinnstolen av furu, och berättade om min oro gällande kosten och vilka konsekvenser det eventuellt kan få på hälsan. En lång paus och frågande blick senare plockades det tunga artilleriet fram: dags för blodprov. Fyra stycken lämnades och var man inte nojig innan blev man det definitivt nu. Yrsel och trögflytande blod KAN inte vara en bra kombo.

Men så låg det där en dag: ett brunt kuvert på hallgolvet. Svart på vitt. Blodfetter och kolesterol: utmärkta värden. Sweet! Inte dags att kasta in handduken än med andra ord.

Dr Quinn var dock tydlig med att jag nog ändå borde dra ned på fettintaget något eftersom värdena kan förändras med den stigande åldern. ”Age ain’t nuthin but a numbeeee…” sjöng jag på väg vidare i livet med min nyvunna livsgnista.

manchego_dambert Härligt, härligt, men farligt, farligt?

Porno.

Det ÄR något visst med smält ost. Pizzans mozzarellasträngar som spelar förföriskt, ostfonduens lagun av tröst, den varma cheddarns mjuka trygghet…(ja, jag vet att det är något fel på mig). Den smälta osten liksom bäddar in själen i bomull (eller är det flott??).

Min fix får jag bäst via varma mackor. Snabbt och enkelt. Cheddar och smör på surdegsbröd ba heeej. Är man på det humöret kan man gnida in brödet med vitlök innan, men ingen varm tomat, ingen skinka som stör. Bara ren ostglädje.

varmmacka Klassiker.

Råd & Rön kastar sig över opastöriserade ostar.

Att det finns goda och elaka bakterier vet vi, men vad som finns var är inte helt självklart. Råd & Rön har nu testat opastöriserade ostar för att guida oss konsumenter lite i bakteriedjungeln. En slutsats är att dåliga bakterier har svårare att överleva i hårda och lagrade ostar. I övrigt tycker jag nog inte att testet gör en särskilt mycket klokare. Det verkar mest vara slumpen som avgör vilken ost som är bakteriebomb snarare än sort eller tillverkare.

Läs hela testet här.

ost_radron

Ulvar i fårakläder?

En strut med smält ost, tack!

Är det något amerikanerna är bra på så är det att komma på olika sätt att få in smält ost i en maträtt. Och det här måste vara den rakaste vägen till matkoma – smält ost i en strut. Eller som de kallar det, ”pizza cone”, vilket känns som ett lamt försök att få det här att låta som en decent maträtt.

Så här gör man: Knåda ihop en pizzadeg, grädda den i en strutform (som naturligtvis finns i var mans kök), fyll den med ost, toppa med tomatsås och skjuts in i ugnen. Klart!

Älskar för övrigt hans slutkommentar ”…a BIG big clump of cheese on the very top…”. (Henne vill man mest stoppa en pizzastrut i truten på).

E.N.J.O.Y.