Triss i ost på Flippin.

Sedan Flippin Burgers serverade sin första hamburgare har kön ringlat löjligt lång utanför på gatan. Efter ett par framgångsrika år på Kungsholmen har nu jointen flyttat till hörnet Observatoriegatan Upplandsgatan i Vasastan och stället är inte direkt mindre populärt. Men ska du någon gång ställa dig i den där kön ska du göra det nu. Månadens burgare Cheezus är nämligen ett litet mästerverk med trippel ost. Den består av 150 g mald och närproducerad högrev, cheddar, pepperjackost och ”swisscheese”, inget mer. Och ja, den ÄR kö-worthy och så god som den låter. 115 kr och juicy.

Bild Cheezus en sån kö-worthy burgare.

 

En kraftfull hälsning från 2009.

Thomas på Sabis är en av mina favoritostpolare. Han kan fasiken allt om ost. Nu har killen presenterat en 62-månaders Parmesan för mig och då öppnar man ju stora famnen (munnen). Det är alltså en drygt 5 (!) år lagrad ost. Älskar den redan.

Så. Vad har vi med att göra här? Färgen är mörkare, doften kraftigare, konsistensen torrare och saltkristallerna större. Börjar bra. Det känns nästan lite högtidligt att sätta tänderna i den. Smaken är intensivare än en standardlagrad Parmigiano; djupare och mer karaktäristisk. Det här är Parmesan upphöjt till 10. (Prismässigt håller den sig dock på normalnivå). Den är superfin att riva på pastan eller i risotton, men att äta den ren blir för mycket. The more the merrier gäller inte här, för mig alltså. I parmesansammanhang är 18 månader det optimala enligt mina smaklökar. Men det var en fin encounter.

Bild Starka avtryck.

 

Smaken är inte som baken.

Det var en gång ett land långt uppe i norr; vi kan kalla det Sverige. Där fanns så många olika ostar att invånarna blev alldeles förvirrade och rådvilla vid mejerihyllan. (Idag tillverkas ca 100.000 ton ost i Sverige). Med glasartad blick kunde man hitta vanliga människor som bara skulle kompletteringshandla frukostost. ”Hjälp, här behövs en vägvisare! Något som kan guida mig rätt i hårdostdjungeln!” var det någon som skrek i förtvivlan. Genast tillsattes en grupp smakexperter, för så kunde man ju inte ha det. Experternas uppgift var att ta fram en smakmässig referensram och märkning så att folket lättare kunde välja och vraka bland de svenska påläggsfavoriterna. Och så föddes Smakmärkningen.

Märket får bara användas på hårdostar tillverkade i Sverige av svensk mjölk. Smakstyrkan varierar mellan 2 och 11 utifrån den av experterna satta referensen. Och med smakstyrka menar man ”den sammanlagda upplevelsen av ostens smakstyrka” med hänsyn till sådant som sälta, nötighet, knastrighet, sötma och så vidare. En Arla Herrgård, exempelvis, är en 3:a och Allerum långlagrad Svecia har en 9:a på smakskalan. Huruvida denna smakmärkning blev någons boj i bukten förtäljer inte historien. Och så vitt jag vet kan man fortfarande se en och annan konsument med glasartad blick vid hårdostarna.

Bild

Inte en bak.

Rund och inte go.

Vet inte vad det var som fick mig att köpa Présidents mjukost. Kanske var det att de log så insmickrande mot mig (ja, jag var svag och mottaglig). Eller att Président fick mig att tänka på brie (och det är aldrig fel). Kanske var det löftet om kalcium och vitaminer (spänstigt!). Osten åkte hur som helst ned i kundkorgen.

Den som förväntar sig något Brie-aktigt här lär bli besviken. Jag gjorde visserligen inte det, men blev besviken ändå. Présidents mjukost är en något fastare, fetare men framför allt kvalmigare Skrattande Kon-variant, varken mer eller mindre. Inte alls kul. Inte ens kidsen tyckte om den. Och nu känns de där leendena plötsligt väldigt Jehovas.

Bild Skratta lagom.

 

Pule – världens dyraste ost.

Att världens dyraste ost är gjord av mjölk från serbiska åsnor låter som ett risigt skämt, (fördomsfullt javisst), men det är dagens sanning. Osten Pule tillverkas (för hand så klart) i ett åsnereservat i Zasavica i Serbien. Och det är inte smaken som gör att osten ligger på dryga 1.000 Euro/kg utan bristen på mjölk. En åsna ger nämligen bara 2 dl mjölk per dag och det krävs typ 25 liter för att göra 1 kg ost, you do the math. Osten finns inte till försäljning i vanliga butiker så stoppa ned plånkan igen. Vi får nöja oss med att himla med ögonen åt blotta tanken på denna raritet.

Bild Dyr ost.

 

Turofobi – när osten är din största fiende.

Okej, det här är på riktigt. Det finns de som har fobi för ost, en specifik sort eller generellt. Det kallas turofobi och uppkommer oftast från någon traumatisk ostrelaterad händelse i barndomen. Expressen rapporterar om stackars Melissa som får paniik när hon ser ost. Jobbigt. Face your fears säger jag bara.

Skärmavbild 2014-03-26 kl. 14.01.42

  Ostmonster.

 

Happy Festivus! Bloggen 1 år.

Min bebis fyller 1 år idag! Ett år. Den har låtit mig nörda ned mig i ost och gett mig utrymme att surra på om precis det jag vill, hur jag vill. 1-åringen har öppnat dörrar till ostmästares innersta och lärt mig så mycket om det som betyder något. Bebisen har möjligen varit lite kostsam, i ordets ursprungliga bemärkelse, ($$$), som vilken 1-åring som helst med andra ord. Men guu vad det har varit värt det.

Det här första året gjorde vi bra, nu är det bara full fart framåt!

Bild Hurra!